Spenslig hök[1] (Accipiter quartus) är en förhistorisk utdöd fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar.

Spenslig hök
Förhistorisk
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteAccipiter
ArtSpenslig hök
Accipiter quartus
Vetenskapligt namn
§ † A. quartus
AuktorBalouet & Olson, 1989

Förekomst och utdöende redigera

Fågeln förekom tidigare på Nya Kaledonien. Den beskrevs från subfossila lämningar funna 1986 vid Pindaigrottorna på huvudön Grande Terres västkust.[2] Benen har med hjälp av kol-14-metoden konstaterats vara cirka 1750 år gamla.[3]

 
Fågeln förekom endast på ön Nya Kaledonien.

Varför denna art och robust hök dog ut medan brun duvhök (Accipter fasciata) och nyakaledonien (A. haplochrous) överlevde på ön är högst oklart. Intressant nog har lämningar av de två utdöda arterna inte funnits i samband med rester från de två andra arterna, vilket tyder på att de inte levde i samma miljö eller att de nu levande arterna kom till ön relativt sent.[2]

Utseende och levnadssätt redigera

Spenslig hök var som namnet avslöjar en liten hök, minst av de fyra hökarter som förekom på Nya Kaledonien och med smalast ben. Att så många som fyra arter kunde leva tillsammans på ön tyder på att varje art ockuperade en speciell ekologisk niche.[4]

Noter redigera

  1. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ [a b] Balouet, J.C.; Olson, Storrs L. (1989). ”Fossil birds from Late Quaternary deposits in New Caledonia”. Smithsonian Contributions to Zoology 469: sid. 6–7. doi:10.5479/si.00810282.469. http://si-pddr.si.edu/dspace/bitstream/10088/5164/2/SCtZ-0469-Lo_res.pdf.  Arkiverad 15 augusti 2012 hämtat från the Wayback Machine. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 15 augusti 2012. https://web.archive.org/web/20120815041832/http://si-pddr.si.edu/dspace/bitstream/10088/5164/2/SCtZ-0469-Lo_res.pdf. Läst 20 september 2016. 
  3. ^ Turvey, Samuel T (2009). Holocene Extinctions. Oxford University Press. sid. 67. ISBN 9780191579981 
  4. ^ Hume, J. P.; Walters, M. (2012). Extinct Birds. London: A & C Black. sid. 116–117. ISBN 1-4081-5725-X 

Externa länkar redigera