Tatragransork[2] (Microtus tatricus)[3][4][5] är en däggdjursart som beskrevs av Kratochvil 1952. Den ingår i släktet åkersorkar, och familjen hamsterartade gnagare.[6][7]
| Tatragransork Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Åkersorkar Microtus |
| Art | Tatragransork Microtus tatricus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Microtus tatricus | |
| Auktor | Kratochvil, 1952 |
| Synonymer | |
|
Microtus tatricus tatricus Kratochvil, 1952 Microtus tatricus zykovi (Zagorodnyuk, 1989) | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning redigera
Tatragransorken är tämligen stor och långsvansad för att vara en åkersork, med en kroppslängd utan svans på 9,5 till 11,7 cm, en svanslängd på 3,4 till 4,9 cm och en vikt mellan 20 och 41 g. Ögon och öron är som alltid bland åkersorkarna små, medan fötter och morrhår är förhållandevis stora. Ovansidans päls är mörkt rödgrå som gradvis övergår till ljusgrått på buken.[8]
Ekologi redigera
En natt- och skymningslevande sork som inte gräver egna bon utan lever i klippspringor och bon som den övertar från andra smågnagare. Födan består av vegetabilier som gröna växtdelar, rötter, bär och mossa.[8] Tatragransorken lever i bergsterräng på höjder mellan 650 och 2 350 m, antingen i fuktiga bergsskogar nära trädgränsen, eller fuktiga, subalpina ängar. Arten undviker människopåverkade habitat.[1]
Utbredning redigera
Arten förekommer i isolerade subpopulationer i Karpaterna från Polen och Slovakien till Rumänien och Ukraina.[1]
Status redigera
Arten är sällsynt, men den förefaller inte minska, och IUCN kategoriserar den därför globalt som livskraftig. Arten är känslig för skogsavverkning, men eftersom stora delar av utbredningsområdet är beläget i skyddad skog utgör detta inget problem för närvarande. Naturliga olyckor som kraftiga stormar kan dock utgöra ett potentiellt hot.[1]
Taxonomi redigera
Vissa auktoriteter erkänner en underart utöver nominatunderarten[1]:
- Microtus tatricus tatricus Kratochvil, 1952
- Microtus tatricus zykovi (Zagorodnyuk, 1989)
Källor redigera
- ^ [a b c d e] Zima, J., Vohralík, V. & Martínková, N. 2008 Microtus tatricus . Från: IUCN 2008. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 22 mars 2023.
- ^ ”Artskyddsförordning (2007:845)”. Svensk författningssamling 2007:845. Sveriges Riksdag. 2011. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Artskyddsforordning-2007845_sfs-2007-845/. Läst 26 juli 2014.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microtus+tatricus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] S. Aulangnier, P. Haffner, A.J. Mitchell-Jones, F. Moutou & J. Zima (2008). Mammals of Europe, North Africa and the Middle East. London: A&C Black Publishers. sid. 200, 208–209. ISBN 978-1-4081-1399-8
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Tatragransork.
Wikispecies har information om Microtus tatricus.
