Microtus pennsylvanicus[2][3][5][6] är en däggdjursart som först beskrevs av George Ord 1815. Microtus pennsylvanicus ingår i släktet åkersorkar och familjen hamsterartade gnagare.[7][8] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Microtus pennsylvanicus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljHamsterartade gnagare
Cricetidae
UnderfamiljSorkar
Arvicolinae
SläkteÅkersorkar
Microtus
ArtMicrotus pennsylvanicus
Vetenskapligt namn
§ Microtus pennsylvanicus
Auktor(Ord, 1815)
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Microtus nesophilus V. Bailey, 1898[2][3][4]
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende

redigera

Microtus pennsylvanicus blir med svans 128 till 195 mm lång och svansen utgör cirka 40 procent av hela längden. Vikten varierar mellan 33 och 65 g.[9]

Denna åkersork har brun päls på ovansidan och silvergrå päls vid buken. De små öronen är avrundande och delvis gömda i pälsen. Microtus pennsylvanicus skiljer sig i avvikande detaljer av tandemaljen från Microtus pinetorum och från andra amerikanska åkersorkar.[10]

Utbredning och habitat

redigera

Arten förekommer från Alaska och Kanada (vanligen söder om regionen med permafrost) till centrala respektive sydöstra USA. Små avskilda populationer hittas i södra USA och i norra Mexiko. Microtus pennsylvanicus lever i flera olika habitat som finns i utbredningsområdet, däribland gräsmarker, torr ödemark med lite växtlighet, träskmarker med buskar och träd, odlade områden och landskap nära sjöar som liknar marskland (i Florida även saltängar[10]). Åkersorken behöver ett humusskikt eller annan lös jord.[1]

Ekologi

redigera

Individerna gräver komplexa tunnelsystem och de vilar ibland i bon av gräs som placeras på marken eller i jordhålor. De kan vara aktiva på dagen och på natten och de håller ingen vinterdvala. Microtus pennsylvanicus äter olika växtdelar som gräs, rötter och frön.[1]

Honor kan bli brunstiga under alla årstider men de flesta ungar föds mellan april och oktober. Dräktigheten varar cirka 21 dagar och sedan föds 1 till 9 ungar, oftast 4 eller 5. Beroende på utbredning har honor 5 till 10 kullar per år.[1] Ungarna diar sin mor ungefär två veckor och de blir könsmogna efter en månad. I naturen blir Microtus pennsylvanicus sällan äldre än ett år. Individer i fångenskap blev upp till fem år gamla.[10]

Artens plats i ekosystemet

redigera

Denna åkersork jagas av många olika rovlevande djur.[10] I områden där även myrlämlar (Synaptomys) lever, blir myrlämlarna undanträngda när åkersorkens bestånd ökar.[1]

Vid beståndsökningar betraktas arten som skadedjur på odlade växter som grönsaker eller fruktträd (när den gnager på barken).[1][10]

Underarter

redigera

Arten delas enligt Catalogue of Life i följande underarter:[7]

  • M. p. pennsylvanicus
  • M. p. dukecampbelli
  • M. p. chihuahuensis

Wilson & Reeder (2005) listar däremot inga underarter.[3]

Bildgalleri

redigera

Källor

redigera
  1. ^ [a b c d e f g] Cassola, F. 2016 Microtus pennsylvanicus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 25 februari 2023.
  2. ^ [a b] (1996) , database, NODC Taxonomic Code
  3. ^ [a b c] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Microtus pennsylvanicus
  4. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
  5. ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
  6. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  7. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (23 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/microtus+pennsylvanicus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  9. ^ Tim Neuburger (23 oktober 1999). ”Meadow vole” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Microtus_pennsylvanicus/. Läst 29 augusti 2016. 
  10. ^ [a b c d e] Larry N. Brown (1997): Meadow Vole, A Guide to the Mammals of the Southeastern United States, sid. 128

Externa länkar

redigera