Michael Hainisch
Michael Arthur Josef Jakob Hainisch, född 15 augusti 1858 i Aue bei Schottwien, Niederösterreich, död 26 februari 1940 i Wien, var en österrikisk politiker (partilös) och skriftställare. Han var Österrikes förbundspresident 1920–1928.
| Michael Hainisch | |
.jpg) | |
| Född | 15 augusti 1858[1][2][3] Gloggnitz, Österrike |
|---|---|
| Död | 26 februari 1940[1][2][3] (81 år) Wien[4] |
| Begravd | Gloggnitz |
| Medborgare i | Österrike |
| Utbildad vid | Wiens universitet Akademisches Gymnasium  |
| Sysselsättning | Politiker[5], bonde, nationalekonom, författare |
| Befattning | |
| Österrikes förbundspresident (1920–1928) | |
| Arbetsgivare | Österrikes regering |
| Politiskt parti | |
| Inget | |
| Maka | Emilie Auguste Figdor[6] |
| Föräldrar | Marianne Hainisch |
| Släktingar | Wilhelm Figdor |
| Utmärkelser | |
| Wilhelm Exner-medaljen (1926)[7] Hedersdoktor vid Universität für Bodenkultur Wien (1927)[8] Hedersdoktor vid Wiens universitet[9] Storkors av Vita lejonets orden | |
| Redigera Wikidata | |
Hainisch studerade i Wien, Leipzig och Berlin (i Berlin var han lärjunge till Adolph Wagner och Gustav von Schmoller) och vann juris doktorsgrad, var en tid österrikisk ämbetsman (bland annat i undervisningsministeriet), men måste 1890 avgå till följd av en ögonsjukdom samt ägnade sig sedan åt socialvetenskapliga studier, lanthushållning på sin gård i Steiermark och socialt arbete (bland annat upprättade han av egna medel flera hundra folkbibliotek). Tillsammans med socialdemokraten Engelbert Pernerstorfer grundade han Gesellschaft der Fabier, ett österrikiskt motstycke till Fabian Society i Storbritannien.
Hainisch blev 1919 förvaltningsutskottsordförande i Tyska jordbrukarsällskapet för Österrike och valdes den 19 december 1920 till förbundspresident i Österrike, den förste innehavaren av detta ämbete sedan författningens tillkomst samma år. Han efterträdde Karl Seitz som hittills varit provisorikt statsöverhuvud. Hainisch omvaldes av riksdagen 1924 för ytterligare en fyraårsperiod och den 10 december 1928 efterträddes han av Wilhelm Miklas.
Efter sin ämbetsperiod som president inträdde han i regeringen som handelsminister men avgick redan i juni 1930. Som minister besökte han Sverige och öppnade en österrikisk utställning i Stockholm. Som socialvetenskaplig skriftställare sysslade Hainisch bland annat med hemarbetarfrågan och jordbruksfrågor.
Bibliografi i urval
redigera- Die Zukunft der Deutschösterreicher (1892)
- Die Entstehung des Kapitalzinses (1907)
- Das österreichische Tabakmonopol im 18. Jahrhundert (i "Vierteljahrsschrift für soziale und Wirtschaftsgeschichte", 1910)
- Ist der Kapitalzins berechtigt? (1919)
- Wirtschaftliche Verhältnisse Deutsch-Österreichs (1919, med bidrag av flera författare)
- Die innere Kolonisation in Deutsch-Österreich (i "Der österreichische Volkswirt" 1920)
Källor
redigera- Hainisch, Michael i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
- Svensk uppslagsbok (1955), Hainisch
Noter
redigera- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Michael-Arthur-Josef-Jakob-Hainischtopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: hainisch-michael, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Roglo, person-ID på Roglo: p=michael;n=hainisch;oc=1.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Kindred Britain, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.wilhelmexner.org .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, boku.ac.at , läst: 19 november 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, geschichte.univie.ac.at .[källa från Wikidata]