Österrikes förbundspresident (tyska: Bundespräsident Österreichs) är Österrikes statsöverhuvud, som väljs direkt av det österrikiska folket för en ämbetsperiod på sex år och kan omväljas en gång.

Bundespräsident
Flag of the President of Austria.svg
Förbundspresidentens flagga
Alexander Van der Bellen 2016 (cropped).jpg
Nuvarande
Alexander Van der Bellen
sedan 26 januari 2017
ResidensHofburg, Wien
Mandatperiod6 år, kan förnyas en gång
Inrättat12 november 1918[1]
Webbplatsbundespraesident.at
Leopoldsflygeln (tyska: Leopoldinischer Flügel) i Hofburg i Wien som inrymmer presidentkansliet (tyska: Präsidentschaftskanzlei).
Österrikes statsskick
Coat of arms of Austria
Denna artikel ingår i en artikelserie
Konstitution
Författningen
Lagstiftande makt
Nationalrådet
Förbundsrådet
Revisionsverket
Ombudsman
Statsskick
Förbundspresidenten
Förbundsregeringen
Förbundskanslern
Minister
Domstolsväsen
Författningsdomstolen
Förvaltningsdomstolen
Regioner
Förbundsländer
Lantdagen
Delstatsregeringen
Distrikt
Kommuner
Direkt demokrati
Folkomröstning
Folkinitiativ
Politiska partier
SPÖ, ÖVP, FPÖ, NEOS, PILZ
Övrigt
Europakonventionen
Europeiska unionen
Förenta nationerna
Österrikes författningssamling
Österrike-portalen

Förbundspresidentens residens ligger i Hofburg i centrala Wien. Förbundspresidenten utser formellt förbundskanslern och ministrarna i förbundsregeringen.

Alexander Van der Bellen valdes i december 2016 för en första mandatperiod på sex år.

Val av förbundspresidentRedigera

Österrikes förbundspresident väljs i allmänna och direkta val. Röstberättigade är alla österrikiska medborgare som har fyllt 18 år. Valbara är alla österrikiska medborgare som har fyllt 35 år och som inte är medlemmar av regerande kungahus eller medlemmar av en släkt som någon gång regerat.

Förbundspresidentens mandatperiod är på sex år. Han eller hon kan omväljas en gång.

Förbundspresidentens uppgifterRedigera

Förbundspresidentens uppgifter är i första hand representativa och ceremoniella. Ändock har han eller hon vissa politiska befogenheter.

Den politiskt viktigaste befogenheten är att utse regeringen. Förbundspresidenten ger efter ett nationalrådsval en partiordförande i uppdrag att bilda regering. Det måste inte nödvändigtvis vara det största partiets ordförande (som det till exempel var år 2000). Lyckas partiordföranden med detta utnämner presidenten förbundskanslern och – på dennes förslag – ministrarna. Förbundspresidenten kan därvid vägra att utse föreslagna ministrar, vilket har hänt. Förbundspresidenten har också befogenheten att entlediga enskilda ministrar på förslag av förbundskanslern. Han eller hon kan också entlediga hela regeringen och upplösa nationalrådet, något som hittills aldrig har hänt.

Förbundspresidenten verkar också som statens notarius publicus. Han eller hon attesterar nya lagar och lagändringar och prövar att de har kommit till i enlighet med författningen, men förbundspresidenten har inte befogenhet att pröva dem med avseende på innehållet, vilket är författningsdomstolens uppgift. Dessutom har förbundspresidenten befogenhet att utnämna statliga ämbetsmän, officerare och domare. Utnämningsrätten är delvis delegerad till ministrarna, utom när det gäller de högsta positionerna. Även benådningsrätten ligger hos förbundspresidenten.

Förbundspresidenten är formellt sett högste befälhavare för Österrikes försvarsmakt.

Förbundspresidentens entledigandeRedigera

Förbundspresidenten kan i förtid avsättas efter en folkomröstning. Beslut om folkomröstning tas av nationalrådet och kräver en majoritet på två tredjedelar. Efter beslutet får förbundspresidenten inte utöva sitt ämbete fram till folkomröstningen. Skulle en majoritet rösta för förbundspresidenten, anses han eller hon vara omvald varvid nationalrådet upplöses och nyval utlyses.

Regler vid förhinderRedigera

Om förbundspresidenten är förhindrad att utöva sitt ämbete fungerar förbundskanslern som ställföreträdare i högst tjugo dagar. Efter tjugo dagar övertas vikariatet av ett kollegium bestående av de tre talmännen i nationalrådet. Dör förbundspresidenten tar talmanskollegiet över direkt.

Österrikes förbundspresidenter sedan 1918Redigera

Första republikens förbundspresidenter (1918–1938)
Nr Porträtt namn född–död ämbetsperiod parti
1   Karl Seitz 1869–1950 30 oktober 1919–9 december 1920[2] Socialdemokraterna (SDAPÖ)
2   Michael Hainisch 1858–1940 9 december 1920–10 december 1928[2] Fristående
3   Wilhelm Miklas 1872–1956 10 december 1928–12 mars 1938[2] Kristligtsociala partiet (CS)
Från 1938 till krigsslutet 1945 var Österrike del av Stortyska riket
och Tysklands führer och rikskansler Adolf Hitler (NSDAP) var Österrikes statsöverhuvud.
Andra republikens förbundspresidenter (från 1945)
under allierad ockupation fram till 1955, därefter statschef för en återupprättad suverän stat enligt Österrikiska statsfördraget.
Nr Porträtt namn född–död ämbetsperiod parti
1   Karl Renner 1870–1950 20 december 1945–31 december 1950[2] SPÖ
2   Theodor Körner 1873–1957 21 juni 1951–4 januari 1957[2] SPÖ
3   Adolf Schärf 1890–1965 22 maj 1957–28 februari 1965[2] SPÖ
4   Franz Jonas 1899–1974 9 juni 1965–24 april 1974[2] SPÖ
5   Rudolf Kirchschläger 1915–2000 8 juli 1974–8 juli 1986[2] Fristående
6   Kurt Waldheim 1918–2007 8 juli 1986–8 juli 1992[2] ÖVP
7   Thomas Klestil 1932–2004 8 juli 1992–6 juli 2004[2] ÖVP
8   Heinz Fischer född 1938 8 juli 2004–8 juli 2016[2] SPÖ
9   Alexander Van der Bellen född 1944 från 26 januari 2017–sittande[2] Oberoende/De gröna

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ ”World Statesmen”. http://www.worldstatesmen.org/Finland.html. Läst 27 juni 2011. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l] ”Bundespräsidenten seit dem Jahr 1918” (på tyska). oesterreich.gv.at. Österreichs digitales Amt. 24 mars 2021. https://www.oesterreich.gv.at/themen/leben_in_oesterreich/demokratie/4/Seite.22300023.html. Läst 8 augusti 2021. 

Externa länkarRedigera