Öppna huvudmenyn

Metakognitiv terapi

Psykoterapi som angriper gemensamma processer för olika psykiska åkommor
En bild på en hjärna med en tankebubbla innehållandes en böjd pil som är riktiad tillbaka bot hjärnan.
Tankar om tankar.

Metakognitiv terapi (MKT) är en psykoterapi utvecklad av den brittiske psykologen Adrian Wells.[1] Teorin bakom menar att psykisk ohälsa beror på hur vi reagerar på och hanterar våra negativa tankar och känslor, detta genom att dra ut på fokuset på dem.[1] Att vi hanterar dem så som vi gör beror på våra uppfattningar om våra tankar och känslor, d.v.s. våra metakognitioner. Målet med terapin är att ändra en persons förhållningssätt till sina tankar och känslor så att fokuset på dem inte blir större än vad det behöver bli.

MKT är avsedd att vara en transdiagnostisk behandling (ej inriktad på specifika diagnoser, utan psykisk ohälsa allmänt). Det innebär att den kan användas till att behandla social ångeststörning, generaliserad ångeststörning, tvångssyndrom, posttraumatiskt stressyndrom och depression med flera. Dock finns anpassningar av terapin för respektive syndrom p.g.a. av att då bättre kunna angripa den specifika problematik som förknippas med respektive syndrom.

Tre metaanalyser har kommit fram till att metakognitiv terapi är en effektiv terapi[2][3][4], varav den senaste[4] visar på en enorm effektstorlek, mer exakt g = 2,06.

Innehåll

Förklaringsmodell för psykisk ohälsaRedigera

Den förklaringsmodell som används inom metakognitiv terapi kallas "self-regulatory executive function model" (S-REF). S-REF delas in i fyra delar: det kognitiva uppmärksamhetssyndromet, metakognitiva antaganden, uppmärksamhetsförmåga och mentalt läge (objektnivå kontra metakognitiv nivå).

Kognitiva uppmärksamhetssyndrometRedigera

I den metakognitiva modellen förklaras symtom som en konsekvens av psykologiska processer som kallas kognitivt uppmärksamhetssyndrom.[1] Det kognitiva uppmärksamhetssyndromet innefattar tre huvudsakliga processer varav alla tre innebär förlängt tänkande som reaktion på negativa tankar. De tre processerna är:

  • Ruminerande/Oro
  • Hotmonitorering
  • Copingstrategier som hindrar naturligt bearbetande eller på annat sätt är kontraproduktiva

Alla dessa styrs av patientens metakognitiva uppfattningar, inklusive tron att dessa processer skulle vara hjälpsamma i att hantera patientens upplevda problem, när de i själva verket drar ut på symtomen. Processerna behöver inte utesluta varandra.

Ruminerande kan innebära att gå runt och grubbla kring ett problem, exempelvis "Borde jag verkligen...".

Hotmonitorering innebär att hålla fokus på det som kan vara farligt eller jobbigt, exempelvis "Ser de att mina händer skakar?".

Dysfunktionella copingstrategier kan innebära att vi hanterar negativa tankar på ett sätt som drar ut på tankarna, exempelvis att ringa ens partner när en tanke om att hen är otrogen dyker upp. Konsekvensen av detta blir fortsatt tänkande på partners potentiella otrohet.

En teori från området hälsopsykologi (eng. Perseverative Cognition Hypothesis) anger ihållande tankar om stressorer som bidragande orsak till ohälsa.[5] Detta går i linje med vad det kognitiva uppmärksamhetssyndromet postuleras ha för effekt.

Metakognitiva antagandenRedigera

Det kognitiva uppmärksamhetssyndromet styrs av våra metakognitiva antaganden. Dessa kan delas in i positiva och negativa antaganden.

Positiva metakognitiva antagandenRedigera

Dessa handlar om hur våra tankar kan vara användbara för oss. När det kommer till det kognitiva uppmärksamhetssyndromet kan dessa handla om att det är bra att ruminera eller att det är bra att ha koll på möjliga hot (hotmonitorering). Exempel på detta kan vara:

  • "Oro kommer göra att jag är förberedd"
  • "Jag behöver verkligen fundera på varför jag är deprimerad så att jag kan hitta en lösning"
  • "Om jag vet vilka brister folk ser hos mig kan jag dölja dem"
  • "Jag behöver hålla koll på mina dåliga tankar så att jag inte agerar på dem"

Vid första anblick kan dessa te sig som användbara tankar. En terapeut kan därför hjälpa klienten att ifrågasätta detta genom att exempelvis fråga klienten om det är möjligt att vara förberedd utan att oroa sig; om lösningen kan vara att sluta tänka på anledningar till att vara deprimerad; hur patienten vet vad andra personer ser som brister och inte; om kontrollen kan vara ett hinder för att ta reda på sanningshalten i tankarna.

Negativa metakognitiva antagandenRedigera

Negativa metakognitiva antaganden kan delas in i två grupper: De om att man inte har någon kontroll över tankar samt de om tankars betydelse, fara och vikt. Dessa förhållningssätt till tankar och mentala bilder leder till fortsatt eller ökat kognitivt uppmärksamhetssyndrom, då en uppfattning att kognitioner inte går att kontrollera kommer leda till uteblivna försök till kontroll och om vi upplever tankar som farliga och som sanningsbärande ökar vår hotmonitorering (fokus på tankarna).

Empiriskt stöd för modellenRedigera

Att en behandling ger resultat är inte direkt stöd för modellen som behandlingen bygger på, då andra variabler inte kontrollerats för. För att undersöka en modells validitet är det viktigt att undersöka detta för sig för att kunna kontrollera för andra möjliga medierande variabler. Här följer empiriska fynd som stödjer S-REF-modellens validitet.

Kognitiva uppmärksamhetssyndrometRedigera

I en studie visades det experimentellt att ruminering kan sänka måendet hos en person.[6] Detta ger stöd för S-REF-modellen och mer specifikt det kognitiva uppmärksamhetssyndromet som postulerar att ruminering bidrar till psykisk ohälsa. En metaanalys av eye tracking-studier kring ångest och depression ger också stöd till vårt fokus roll i psykisk ohälsa.[7] Den visar att personer med ångest mer vigilans för hot under fritt tittande jämfört med kontroller. De hade också svårare att släppa uppmärksamheten från hot medan de sökte visuell information, men inte när de tittade fritt. Deprimerade personer hade minskat sökande efter positiva saker, minskat ihållande av fokus på positiva saker och mer ihållande fokus på negativa saker. Detta ger stöd till att fokus spelar roll för hur vi mår.

Det har setts att metakognitiv terapi minskar det kognitiva uppmärksamhetssyndromet[8] (dvs träning i att inte gå in i ett fokus på det negativa minskar fokuset på det negativa).

Det har visats finnas ett samband mellan det kognitiva uppmärksamhetssyndromet och sömnsvårigheter (även när det kontrollerades för demografiska variabler, fysisk hälsa och negativa känslor).[9]

Metakognitiva antagandenRedigera

En metaanalys har visat att patienter som grupp har mer metakognitiva antaganden, varav förekomsten av negativa metakognitiva antaganden var stor och stabil.[10] Förekomsten av positiva metakognitiva antaganden var måttlig och instabil. Patienter hade även lägre självförtroende för sin kognitiva förmåga i måttliga till stora nivåer. GAD, tvångssyndrom och ätstörningar hade mer liknande metakognitiva profiler än andra psykiska åkommor. Metakognitiva antaganden har även visats korrelera med grad av ångest, grad av depression och självförtroende.[11] En studie på ätstörningar visar att metakognitiva antaganden kan vara en förklaring till komorbiditet och övergångar mellan olika psykiska åkommor.[12] Förhöjd grad av metakognitiva antaganden har även setts förvärra mående, libido och sexuell funktion hos män med för tidig utlösning[13]; öka lustfyllda tankar och sug hos de med problematisk porrkonsumtion[14]; predicera graden av hetsätning[15][16], vara förhöjda hos de med anorexia nervosa[17][18] samt förklara 51% av variansen av ätstörningssymtom[19]; bidra till psykisk ohälsa hos epileptiker[20]; påverkar hur vi förhåller oss till smärta[21]; helt mediera sambandet mellan könsidentitet och ångest kopplad till den[22]; predicera substansbrukssyndrom[23]; korrelera med grad av ångest, depression och självförtroende[24]; vara prediktorer för distress, livskvalitet och återhämtning hos de med psykossjukdomar[25]; spela stor roll vid tvångssyndrom[26][27], även när det kontrolleras för icke-metakognitiva faktorer, så som ansvar och perfektionism[28]; och vara kopplade till social ångest.[29]

Medieringsanalyser visar att metakognitioner medierar sambandet mellan perfektionism och oro[30]; förklarar sambandet mellan intolerans för osäkerhet och generell oro[31]; bättre kan förklara variansen av tvångssymtom än vanliga kognitioner[32] samt förklarar sambandet mellan ansvar och tvångssymtom[33][34]; och är en konsekvent och oberoende prediktor för alla utfall i behandling av social ångest, till skillnad från vanliga kognitioner.[35]

Negativa metakognitiva antaganden har setts kunna predicera sexuell distress mer än smärtsymtomologi.[36]

Barn med autismspektrumtillstånd har även setts ha både positiva och negativa metakognitiva antaganden.[37]

UppmärksamhetsförmågaRedigera

För social ångest har en koppling mellan uppmärksamhetskontroll och oro, ruminering samt symtom av social ångest och depression funnits.[38] Man har även sett att exekutiv förmåga är negativt korrelerad med negativa metakognitiva antaganden (okontrollerbarhet i tankar, faran i tankar och behov av att kontrollera tankar).[39] Uppmärksamhetsträning minskar psykisk ohälsa.[40] Metakognitiv terapi har visats förbättra uppmärksamhetsförmågan.[41] Det har även setts att träning i att lossa sig från negativa stimuli minskar ångest, medan träning i att rikta fokus till neutrala stimuli inte minskar ångest.[42]

Exekutiva funktionerna inhibition och set-shifting, men inte arbetsminne, har visats korrelera svagt negativt med ruminering och förklarar endast 4-6% av variansen i ruminering.[43] De som genomgått metakognitiv terapi för depression upplever att det hjälpsamma var att inse att ruminering var deras huvudsakliga problem och att de kunde välja att inte engagera sig i de negativa tankarna.[44]

Metakognitivt lägeRedigera

En studie visar på att "detached mindfulness" direkt minskar tendensen att oroa sig.[45] Tendensen att oroa sig minskade även genom en ökad upplevd förmåga till problemlösning.

ÖvrigtRedigera

En studie har med hjälp av medieringsanalyser hittat stöd för den metakognitiva modellen för PTSD.[46] En jämförelse mellan metakognitiv terapis och KBT:s underliggande teori för social ångeststörning visade att metakognitiv terapis modell var en bättre matchning.[47]

BehandlingskomponenterRedigera

Generisk metakognitiv terapi består av att skapa en ideografisk fallbeskrivning av klienten för att sedan socialisera henom med denna. Detta för att klienten ska vara införstådd i hur henoms problem skapas och ser ut. Efter detta introduceras DM och ATT för att ge klienten verktyg att hantera påträngande tankar samt påbörja uppmärksamehtsträningen. Nästa steg är att ifrågasätta de negativa metakognitiva antagandena om okontrollerbarhet. Sedan de om fara och till slut de positiva antagandena. Därefter upprättas en vidmakthållandeplan som hjälper klienten fortsätta med det nya förhållningssättet till tankar. Det kan exempelvis vara att en tanke på ett tidigare misstag dyker upp och då istället för att fortsätta med den tanken lägga den åt sidan och fortsätta med det man gjorde innan den dök upp.[1]

Behandlingskomponenterna:

  1. Upprätta en ideografisk fallbeskrivning
  2. Socialisera klienten med fallbeskrivningen
  3. Lär ut DM och påbörja ATT
  4. Ifrågasättande av negativa metakogntiva antaganden om okontrollerbarhet
  5. Ifrågasättande av negativa metakognitiva antaganden om fara
  6. Ifrågasättande av positiva metakognitiva antaganden
  7. Skapa en vidmakthållandeplan

UppmärksamhetsträningRedigera

Syftet med att förbättra uppmärksamheten är att underlätta metakognitiv kontroll - att kunna välja vilka tankar som ska hållas kvar och inte. En av dessa uppmärksamhetsträningar kallas "Attention Training Technique" (ATT). ATT är uppdelat i tre delar (5 minuter, 5 minuter respektive 2 minuter) och går ut på att ha ett flertal ljud omkring sig (eller i hörlurar) för att i första delen öva på att hålla uppmärksamheten genom att hålla den på ett ljud under en tid (och eventuellt byta ljud då och då). I andra delen övas fokusskifte genom att ofta rikta om uppmärksamheten till ett annat ljud. Som sista del ska uppmärksamheten hållas på samtliga ljud, för att öva på att hålla fokus på flera saker samtidigt.

ATT har visats vara en möjlig, fristående behandling för affektiva tillstånd (Cohen's d = 0.40-1.23) och eventuellt även schizofrenisymtom.[40][48] En studie pekar på att ATT minskar tendensen att rikta fokus på sig själv[49], vilket i sin tur minskar ångest.[50] Samma studie pekade även till att medveten närvaro ökar självfokuset, vilket i sin tur även det minskade ångest. ATT har även visats fungera som e-behandling.[51] Tvångssyndrom har däremot inte lindrats av ATT, vilket tros bero på att tvångssyndrom inte beror på brister i exekutiv funktion och uppmärksamhetsförmåga.[52] ATT har även visats minska tankspriddhet och höja det allmänna humöret samt förmågan att vara närvarande i stunden.[53] Minskad frekvens av påträngande tankar och ökad flexibilitet av uppmärksamhet har setts som effekter av ATT.[54][49] Huruvida ATT lindrar hypokondri har fått olika resultat i forskning.[55][56] ATT har även visats förbättra barns förmåga att skjuta upp belöningar och förbättra deras verbala inhibition[57], varav det förstnämnda också visats genom marshmallowexperimentet.[58]

En annan uppmärksamhetsträning är "Situational Attentional Refocusing" (SAR) som ämnar hjälpa en person skifta fokus till något som står i kontrast till dennes uppfattning. Detta är användbart i behandling av social ångest där det kan ha som mål att låta personen se hur andra faktiskt reagerar om personen gör något "fel". Tekniken kan även användas i behandling av PTSD.[1]

Både SAR och ATT har visats minska social ångest så att 46% av försöksdeltagarna inte längre kriterierna för social ångest efter att ha genomgått både SAR och ATT.[59] Däremot har en annan studie visat att ATT som tillägg till vanlig KBT-behandling för social ångest inte förbättrade utfallet, även om det bidrog till en symtomreduktion.[38]

Detached MindfulnessRedigera

"Detached mindfulness" kan på svenska kallas att koppla loss (begreppet saknar 2018-10-09 vedertagen svensk version) och innebär det förhållandet vi har till de allra flesta tankar vi har på en dag, d.v.s. att de dyker upp och försvinner när nästa efter den dyker upp. Patienten får öva sig i att ha detta förhållningssätt till tankar som annars hade inneburit kognitivt uppmärksamhetssyndromet. Detta kan göras på olika sätt, varav ett är att påminna sig själv om att tankar, likt en telefon som ringer, inte behöver svaras på utan kan låtas vara som bakgrundsbrus. Detta metakognitiva läge innebär en flexibilitet i att välja vilka tankar som personen vill fortsätta med eller inte. Effekten av "detached mindfulness" demonstreras ofta genom en övning där personen ska göra allt den kan för att inte tänka på, exempelvis, en rosa elefant. Vad personen då märker är att det blir svårare ju mer personen försöker. Ett problem med att försöka är att du måste tänka på det du inte ska tänka på för att se om du lyckas. Lösningen till detta är då att inte försöka bli av med tanken utan istället bara låta den vara tills nästa tanke dyker upp.

Enbart "detached mindfulness" har setts ge större minskning av depressiva symtom samt ångest, hos äldre kvinnor som behandlades med citalopram.[60] Även postpartumdepression har lindrats av "detached mindfulness".[61] Även social ångest (negativa uppfattningar, tendensen att se sig själv ur ett utifrån-perspektiv och antecipatorisk oro) har visats minska vid enbart "detached mindfulness" som intervention[62], mer så än vid enbart tankeutvärdering.[63] Dito tvångssyndrom,[64] där även depression, ångest och stress visades minska.[65] "detached mindfulness" har även visats minska alkoholsug, rädsla för alkoholrelaterade tankar, upplevd okontrollerbarhet och behov att kontrollera alkoholrelaterade tankar.[66] Detta var jämfört med exponering för alkoholrelaterade tankar.

Adrian Wells uttrycker att "detached mindfulness" och mindfulness är olika saker och att mindfulness är för brett och löst definierat för att kunna ställas som motstycke.[67]

EvidensRedigera

En metaanalys visar att metakognitiv terapi har en effektstorlek på g = 2,0 och g = 1,65 vid uppföljning för depression och ångestsyndrom.[2] En annan metaanalys på att metakognitiv terapi har en effektstorlek på g = 2,06 jämfört med väntelista.[4] Ytterligare en metaanalys har fastställt att metakognitiv terapi är en effektiv terapi.[3] En metaanalys av fallstudier (n = 53) visar på en stor effekt på depression, ångest och andra psykologiska symtom.[68] Effektstorlekarna modererades av antalet sessioner, graden av symtom och patientens kön men inte av studiens kvalitet. Efter behandlingen hade cirka 77% av patienterna tillfrisknat. Studien betonar även rollen av ATT förbättring av psykologiska symtom.

DepressionRedigera

Vad gäller depression har även behandlingsresistenta patienter visats få signifikanta förbättringar efter 6,5 sessioner (genomsnittligt) metakognitiv terapi.[69] Resultatet höll i sig efter år. metakognitiv terapi har även setts vara effektivt för återkommande depression.[70]

Generaliserat ångestsyndromRedigera

För generaliserat ångestsyndrom (GAD) har metakognitiv terapi setts minska ångest och oro samt öka patientens livskvalitet.[71] metakognitiv terapi har även setts minska ångest genom att minska repetetivt negativt tänkande (RNT).[72] Det finns även indikationer på att metakognitiv terapi för GAD kan fungera i grupp.[73] Resultatet bör dock tolkas med försiktighet då studien saknade kontrollgrupp.

TvångssyndromRedigera

Även tvångssyndrom har visats kunna behandlas med metakognitiv terapi[74] där förbättringarna håller i sig även vid uppföljningen[75][76]. Behandlingen kan även förbättra andra symtom (ångest, depression m.m.) än själva tvånget.[77] metakognitiv terapi har även testats via videokonferens där det sågs en symtomreducering av tvångssymtom, depression, ångest och stress.[78]

Posttraumatiskt stressyndromRedigera

Metakognitiv terapi kan även fungera för posttraumatiskt stressyndrom[79][80], där det setts få effektstorlekar mellan 3,0 och 5,0.[81]

ÖvrigtRedigera

Metakognitiv terapi har setts: i en studie visats ha god effekt i behandling av agorafobi.[82]; minska symtomen hos de med dysmorfofobi (även vid uppföljningen)[83]; avhjälpt social ångest[84][85]; avhjälpt emetofobi (samt depression och ångest som andrahandseffekter av behandlingen)[86]; i kombination med "habit reversal training" visats minska symtomen för trikotillomani nästan helt och hållet[87]; minska psykisk ohälsa hos cancer-överlevare[88]; öka libidon hos folk med låg libido[89]; avhjälpt substansbrukssyndrom[90]; förbättra uppmärksamhetsförmågan[41]; förbättra psykotiska symtom hos medicinresistent schizofreni[91][92]; och minska interpersonella problem[93].

Det finns i dagsläget ingen utformad metakognitiv behandling för panikångest ty den befintliga KBT-behanlingen[94] är så verksam att det inte behövts någon annan. Det finns dock en studie som visar på en effekt även av metakognitiv terapi.[82]

Även självförtroende kan öka (pre-post: d = 3,31; pre-uppföljning: d = 4,36; jämfört med kontrollgrupp vid uppföljningen: d = 2,2) genom metakognitiv terapi.[95]

Metakognitiv terapis effekt jämfört med andra terapierRedigera

Två metaanalyser har undersökt metakognitiv terapis effekt jämfört med KBT. Den ena kom fram till att metakognitiv terapi var bättre än KBT (g = 0,97) för depression och ångestsyndrom[2] och den andra kom fram till att metakognitiv terapi hade en effektstorlek på g = 0,69 jämfört med KBT postbehandling och g = 0,37 vid uppföljning.[4]

Mindfulnessbaserad stressreduktion (MBSR) har sin grund i Buddhistisk meditation och har i en jämförelse med metakognitiv terapi visats vara lika görbart. Dock hade MBSR högre avhopp och preliminära analyser av resultaten visar på att metakognitiv terapi kan vara mer effektivt för transdiagnostiska åkommor.[96]

I en studie som jämförde mindfulnessbaserad stressreduktion (eng. mindfulness based stress reduciton; MBSR) med metakognitiv terapi föll utfallet till favör för metakognitiv terapi.[97] Utfallsmåttet var den totala summan patienterna fick på Hospital Anxiety and Depression Scale (HADS). Studien drar slutsatsen att metakognitiv terapi är mer effektiv än MBSR i behandling av ångest och depression.

DepressionRedigera

Beteendeaktivering (BA) är vanligtvis en bit av KBT och innebär att öka graden av positiva aktiviteter. Tanken bakom detta är att frånvaro av förstärkare leder till depression (ett antagande som saknar stöd [98]) och har sin grund i inlärningspsykologi. En studie har jämfört effekten av BA och metakognitiv terapi i grupp och kommit fram till att båda behandlingarna i stort sett har samma effekt.[99]

Generaliserat ångestsyndromRedigera

En studie som jämförde metakognitiv terapi med KBT för GAD visade att metakognitiv terapi var klart bättre än KBT.[100]

I en jämförelse med en KBT-metod för generaliserad ångeststörning (eng. generalized anxiety disorder; GAD) som går ut på att hjälpa patienten stå ut med osäkerhet kring oro uppfyllde 91% av de som fick gå i metakognitiv terapi inte längre diagnoskriterierna för GAD jämfört med 80% för KBT.[101] (Denna KBT-metod innehåller dock en modul om ifrågasättande om positiva metakognitiva antaganden[102], vilket gör det svårt att säga vilken del av KBT-metoden som var effektiv - exponeringen, ifrågasättandet av metakognitiva antaganden eller båda.) En RCT-studie visar en signifikant skillnad i ångestnivå efter behandlingen till fördel för metakognitiv terapi jämfört med KBT (d = .7). Vid 1-årsuppföljningen hade dock effekten av KBT kommit ikapp och effekten på personlighetsproblem var större för metakognitiv terapi. [82] Det har dock visats i en studie att metakognitiv terapi ger bättre resultat även vid två-årsuppföljningen.[100] metakognitiv terapi har även jämförts med tillämpad avslappning (TA) och visats vara överlägsen, både precis efter behandling och vid uppföljningen. Av de som fick metakognitiv terapi hoppade ingen av behandlingen medan 10% hoppade av behandlingen med TA. Effektstorleken för metakognitiv terapi antyder att det är en starkt effektiv terapi för GAD.[103]

TvångssyndromRedigera

I en studie som jämfört metakognitiv terapi med KBT för tvångssyndrom såg man att 86,3% svarade på den metakognitiva behandlingen medan endast 64% svarade på KBT.[104] De i den metakognitiva behandlingen fick även starkare resultat.

Behandling med fluvoxamin har i en studie jämförts med behandling med metakognitiv terapi samt kombinationen av båda. Endast metakognitiv terapi och kombinationen av denna och flovexin gav signifikanta förbättringar av subjektiv distress (det fanns ingen signifikant skillnad mellan resultaten av endast metakognitiv terapi jämfört med kombinationen). Även positiva antaganden om oro, negativa antaganden om oro, behov av tankekontroll minskade signifikant.[105]

En RCT-studie som jämförde exponering med responsprevention (ERP) och metakognitiv terapi visade att metakognitiv terapi är ett bra alternativ till ERP som vanligtvis används som metod för tvångssyndrom.[106] Det har dock visats att förändring av metakognitiva antaganden ger lägre ångest och tvångssymtom samt att ERP med syfte att ifrågasätta metakognitiva antaganden (beteendeexperiment) gav bättre resultat än ERP med en habitueringsrational.[107] Vikten av metakognitiva antaganden har även bekräftats av en annan studie[108] som även kom fram till förändringar av metakognitiva antaganden var den enda signifikanta prediktorn för symtomminskning när överlappet mellan andra prediktorer kontrollerats för.

Posttraumatiskt stressyndromRedigera

En RCT-studie kring PTSD som jämförde metakognitiv terapi med exponering (och väntelista) kom fram till att både metakognitiv terapi och exponering gav signifikant lägre symtom jämfört med väntelistan. De som fått metakognitiv terapi skattade lägre på självskattning för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) än de som fått exponering. Studien kommer även fram till att metakognitiv terapi nådde resultat snabbare och effektstorleken för metakognitiv terapi var större än för de som fick exponering. Resultaten bestod vid uppföljningen vid vilken resultatskillnaderna minskat.[109]

Metakognitiv terapi i jämförelse med andra terapiformerRedigera

Centralt för metakognitiv terapi är att minska eller eliminera det kognitiva uppmärksamhetssyndromet - att frikoppla från jobbiga tankar. Detta blir teoretiskt motstridigt vanliga tekniker inom kognitiv beteendeterapi (KBT) där metoden ofta är att gå in i det de problematiska tankarna för att bearbeta och exponera, vilket, enligt Wells är att hålla kvar de negativa tankarna i fokus.[110] Detsamma gäller för ACT och mindfulness som enligt metakognitiv terapi är diffust definierat och inbjuder till det kognitiva uppmärksamhetssyndromet, då de inbjuder till mer tänkande och fokus på de påträngande tankarna.[110] Dock har en studie som jämfört olika terapiers bakomliggande konstrukt visat på en stor likhet mellan delar av ACT och delar av metakognitiv terapi. Framförallt likheten mellan ACT:s kognitiva inflexibilitet och metakognitiv terapis metakognitiva antaganden. Dessa korrelerade även. (r = .377 för positiva metaantaganden och kognitiv inflexibilitet; r = .674 för negativa metaantaganden och kognitiv inflexibilitet.)[111]

Generaliserat ångestsyndromRedigera

Inom KBT idag är fokus bl.a. på att hjälpa personer med GAD stå ut med osäkerhet[102], vilket kan kallas IUT (Intolerance of Uncertainty Therapy)[101]. Några delar i KBT-behandlingen som går stick i stäv med metakognitiv terapi är att uppmärksamma oron, träna sig i problemlösning (minskar inte det kognitiva uppmärksamhetssyndromet, men kan leda till funktionella coping-strategier) och sedan exponering för den osäkerhet som finns kring det som är föremål för oro. En likhet är att båda hjälper patienten ifrågasätta positiva antaganden om oron.[112] En behandlingsstudie visar att metakognitiv terapi ger bättre resultat än IUT.[101]

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d e] Adrian., Wells, (2009). Metacognitive therapy for anxiety and depression. Guilford Press. ISBN 9781593859947. OCLC 226358223. https://www.worldcat.org/oclc/226358223 
  2. ^ [a b c] Normann, Nicoline; van Emmerik, Arnold A. P.; Morina, Nexhmedin (2014-5). ”The efficacy of metacognitive therapy for anxiety and depression: a meta-analytic review”. Depression and Anxiety 31 (5): sid. 402–411. doi:10.1002/da.22273. ISSN 1520-6394. PMID 24756930. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24756930. Läst 16 oktober 2018. 
  3. ^ [a b] Sadeghi, Ramin; Mokhber, Naghmeh; Mahmoudi, Leili Zarif; Asgharipour, Negar; Seyfi, Hamid (2015-9). ”A systematic review and meta-analysis on controlled treatment trials of metacognitive therapy for anxiety disorders”. Journal of Research in Medical Sciences : The Official Journal of Isfahan University of Medical Sciences 20 (9): sid. 901–909. doi:10.4103/1735-1995.170632. ISSN 1735-1995. PMID 26759579. PMC: PMC4696377. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4696377/. Läst 16 oktober 2018. 
  4. ^ [a b c d] Normann, Nicoline; Morina, Nexhmedin (2018). ”The Efficacy of Metacognitive Therapy: A Systematic Review and Meta-Analysis” (på English). Frontiers in Psychology 9. doi:10.3389/fpsyg.2018.02211. ISSN 1664-1078. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fpsyg.2018.02211/full. Läst 16 november 2018. 
  5. ^ Brosschot, Jos F.; Gerin, William; Thayer, Julian F. (February 2006). ”The perseverative cognition hypothesis: a review of worry, prolonged stress-related physiological activation, and health”. Journal of Psychosomatic Research 60 (2): sid. 113–124. doi:10.1016/j.jpsychores.2005.06.074. ISSN 0022-3999. PMID 16439263. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16439263. Läst 2 mars 2018. 
  6. ^ Chong, Heung Chuen (2014). ”The role of stress-reactive rumination in the genesis of depressed feelings: Findings from experimental manipulations that simulate stress-reactive rumination among a non-clinical sample of undergraduates.”. Dissertation Abstracts International: Section B: The Sciences and Engineering Vol 75(3-B)(E). ISSN (Print) 0419-4217 (Print). 
  7. ^ Armstrong, Thomas; Olatunji, Bunmi O. (2012-12). ”Eye tracking of attention in the affective disorders: a meta-analytic review and synthesis”. Clinical Psychology Review 32 (8): sid. 704–723. doi:10.1016/j.cpr.2012.09.004. ISSN 1873-7811. PMID 23059623. PMC: PMC3556338. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23059623. Läst 28 november 2018. 
  8. ^ ”(PDF) The Effect of Metacognitive Therapy on Cognitive-Attentional Syndrome and Low Cognitive Confidence Among Female Students During 2015 and 2016” (på en). ResearchGate. https://www.researchgate.net/publication/322032362_The_Effect_of_Metacognitive_Therapy_on_Cognitive-Attentional_Syndrome_and_Low_Cognitive_Confidence_Among_Female_Students_During_2015_and_2016. Läst 28 november 2018. 
  9. ^ Fergus, Thomas A.; Scullin, Michael K. (September 2017). ”The Cognitive Attentional Syndrome is Associated With Sleep Difficulties in a Community Sample”. Behavioral Sleep Medicine 15 (5): sid. 410–420. doi:10.1080/15402002.2016.1141771. ISSN 1540-2010. PMID 27115050. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27115050. Läst 18 mars 2018. 
  10. ^ Sun, X.; Zhu, C.; So, S. H. W. (09 2017). ”Dysfunctional metacognition across psychopathologies: A meta-analytic review”. European Psychiatry: The Journal of the Association of European Psychiatrists 45: sid. 139–153. doi:10.1016/j.eurpsy.2017.05.029. ISSN 1778-3585. PMID 28763680. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28763680. Läst 28 september 2018. 
  11. ^ https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23902127
  12. ^ Vann, Alix; Strodl, Esben; Anderson, Erin (2014). ”The transdiagnostic nature of metacognitions in women with eating disorders”. Eating Disorders 22 (4): sid. 306–320. doi:10.1080/10640266.2014.890447. ISSN 1532-530X. PMID 24611614. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24611614. Läst 28 september 2018. 
  13. ^ Giuri, Simona; Caselli, Gabriele; Manfredi, Chiara; Rebecchi, Daniela; Granata, Antonio; Ruggiero, Giovanni Maria (2017-5). ”Cognitive Attentional Syndrome and Metacognitive Beliefs in Male Sexual Dysfunction: An Exploratory Study”. American Journal of Men's Health 11 (3): sid. 592–599. doi:10.1177/1557988316652936. ISSN 1557-9883. PMID 27283433. PMC: PMC5675226. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5675226/. Läst 15 juni 2018. 
  14. ^ Allen, Andrew; Kannis, Lee; Katsikitis, Mary (2017-02-01). ”Problematic internet pornography use: The role of craving, desire thinking, and metacognition”. Addictive Behaviors 70. doi:10.1016/j.addbeh.2017.02.001. https://www.researchgate.net/publication/313359864_Problematic_internet_pornography_use_The_role_of_craving_desire_thinking_and_metacognition. Läst 23 juni 2018. 
  15. ^ Spada, Marcantonio M.; Caselli, Gabriele; Fernie, Bruce A.; Nikčević, Ana V.; Ruggiero, Giovanni M.; Boccaletti, Fabio (2016-6). ”Metacognitions about desire thinking predict the severity of binge eating in a sample of Italian women”. Eating and weight disorders: EWD 21 (2): sid. 297–304. doi:10.1007/s40519-015-0205-0. ISSN 1590-1262. PMID 26143571. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26143571. Läst 28 september 2018. 
  16. ^ Caselli, Gabriele; Spada, Marcantonio M. (2015-5). ”Desire thinking: what is it and what drives it?”. Addictive Behaviors 44: sid. 71–79. doi:10.1016/j.addbeh.2014.07.021. ISSN 1873-6327. PMID 25128328. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25128328. Läst 28 september 2018. 
  17. ^ McDermott, C. J.; Rushford, N. (March 2011). ”Dysfunctional metacognitions in anorexia nervosa”. Eating and weight disorders: EWD 16 (1): sid. e49–55. ISSN 1590-1262. PMID 21727782. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21727782. Läst 18 april 2018. 
  18. ^ Cooper, Myra J.; Grocutt, Elizabeth; Deepak, Kavita; Bailey, Emma (2007-03). ”Metacognition in anorexia nervosa, dieting and non-dieting controls: A preliminary investigation” (på en). British Journal of Clinical Psychology 46 (1): sid. 113–117. doi:10.1348/014466506x115245. ISSN 0144-6657. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1348/014466506X115245. Läst 21 september 2018. 
  19. ^ Olstad, Siri; Solem, Stian; Hjemdal, Odin; Hagen, Roger (2015-1). ”Metacognition in eating disorders: comparison of women with eating disorders, self-reported history of eating disorders or psychiatric problems, and healthy controls”. Eating Behaviors 16: sid. 17–22. doi:10.1016/j.eatbeh.2014.10.019. ISSN 1873-7358. PMID 25464061. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25464061. Läst 26 september 2018. 
  20. ^ Fisher, Peter L.; Noble, Adam J. (August 2017). ”Anxiety and depression in people with epilepsy: The contribution of metacognitive beliefs”. Seizure 50: sid. 153–159. doi:10.1016/j.seizure.2017.06.012. ISSN 1532-2688. PMID 28667910. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28667910. Läst 9 april 2018. 
  21. ^ Spada, Marcantonio M.; Gay, Harriet; Nikčevic, Ana V.; Fernie, Bruce A.; Caselli, Gabriele (2015-11-13). ”Meta-cognitive beliefs about worry and pain catastrophising as mediators between neuroticism and pain behaviour” (på en). Clinical Psychologist 20 (3): sid. 138–146. doi:10.1111/cp.12081. ISSN 1328-4207. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/cp.12081. Läst 9 oktober 2018. 
  22. ^ Fernie, Bruce A.; Wright, Talen; Caselli, Gabriele; Nikčević, Ana V.; Spada, Marcantonio M. (2017-1). ”Metacognitions as Mediators of Gender Identity-related Anxiety”. Clinical Psychology & Psychotherapy 24 (1): sid. 264–268. doi:10.1002/cpp.1992. ISSN 1099-0879. PMID 26585813. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26585813. Läst 10 oktober 2018. 
  23. ^ The role of Meta-cognitive beliefs on substance dependency” (på en). Procedia - Social and Behavioral Sciences 5: sid. 1676–1680. 2010-01-01. doi:10.1016/j.sbspro.2010.07.344. ISSN 1877-0428. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1877042810017180. Läst 9 maj 2018. 
  24. ^ Sarisoy, Gökhan; Pazvantoğlu, Ozan; Ozturan, Deniz Deniz; Ay, Naile Dila; Yilman, Tuba; Mor, Sema (2014-5). ”Metacognitive beliefs in unipolar and bipolar depression: a comparative study”. Nordic Journal of Psychiatry 68 (4): sid. 275–281. doi:10.3109/08039488.2013.814710. ISSN 1502-4725. PMID 23902127. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23902127. Läst 17 oktober 2018. 
  25. ^ Do people with psychosis engage in unhelpful metacognitive coping strategies? A test of the validity of the Cognitive Attentional Syndrome (CAS) in a clinical sample” (på en). Psychiatry Research 259: sid. 243–250. 2018-01-01. doi:10.1016/j.psychres.2017.10.032. ISSN 0165-1781. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0165178116322077. Läst 2 juli 2018. 
  26. ^ A test of the metacognitive model of obsessive-compulsive disorder” (på en). Journal of Obsessive-Compulsive and Related Disorders 10: sid. 42–48. 2016-07-01. doi:10.1016/j.jocrd.2016.05.002. ISSN 2211-3649. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2211364916300720. Läst 20 mars 2018. 
  27. ^ Wells, A.; Papageorgiou, C. (September 1998). ”Relationships between worry, obsessive-compulsive symptoms and meta-cognitive beliefs”. Behaviour Research and Therapy 36 (9): sid. 899–913. ISSN 0005-7967. PMID 9701864. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9701864. Läst 20 mars 2018. 
  28. ^ Myers, Samuel G.; Fisher, Peter L.; Wells, Adrian (May 2009). ”An empirical test of the metacognitive model of obsessive-compulsive symptoms: fusion beliefs, beliefs about rituals, and stop signals”. Journal of Anxiety Disorders 23 (4): sid. 436–442. doi:10.1016/j.janxdis.2008.08.007. ISSN 1873-7897. PMID 18922674. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18922674. Läst 20 mars 2018. 
  29. ^ Wong, Quincy J. J.; Moulds, Michelle L. (2010/06). ”Do Socially Anxious Individuals Hold Positive Metacognitive Beliefs About Rumination?” (på en). Behaviour Change 27 (2): sid. 69–83. doi:10.1375/bech.27.2.69. ISSN 2049-7768. https://www.cambridge.org/core/journals/behaviour-change/article/do-socially-anxious-individuals-hold-positive-metacognitive-beliefs-about-rumination/E2B3B93275943881DF21E1BC170F3C6F. Läst 2 mars 2018. 
  30. ^ Ali, Besharat Mohammad; Sadat, Mirjalili Roghayyeh; Hadi, Bahrami Ehsan (2015-01-01) (på En). THE MEDIATING ROLE OF META-COGNITIVE BELIEFS AND COGNITIVE EMOTION REGULATION DEFICIT ON THE RELATIONSHIP BETWEEN COGNITIVE PERFECTIONISM AND WORRY IN GENERALIZED ANXIETY DISORDER. "17". sid. 116–124. https://www.sid.ir/En/Journal/ViewPaper.aspx?ID=459370. Läst 8 oktober 2018. 
  31. ^ Thielsch, Carolin; Andor, Tanja; Ehring, Thomas (2015-7). ”Do Metacognitions and Intolerance of Uncertainty Predict Worry in Everyday Life? An Ecological Momentary Assessment Study”. Behavior Therapy 46 (4): sid. 532–543. doi:10.1016/j.beth.2015.05.001. ISSN 1878-1888. PMID 26163716. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26163716. Läst 8 oktober 2018. 
  32. ^ Stian, Solem, (2010) (på en). Cognitive and Metacognitive Changes in Exposure and Response Prevention Treatment for Obsessive –Compulsive Disorder:Empirical Support for a Metacognitive Model. https://brage.bibsys.no/xmlui/handle/11250/270418. Läst 20 juli 2018. 
  33. ^ Myers, Samuel G.; Wells, Adrian (2005). ”Obsessive-compulsive symptoms: the contribution of metacognitions and responsibility”. Journal of Anxiety Disorders 19 (7): sid. 806–817. doi:10.1016/j.janxdis.2004.09.004. ISSN 0887-6185. PMID 16076426. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16076426. Läst 20 mars 2018. 
  34. ^ Gwilliam, Petra; Wells, Adrian; Cartwright-Hatton, Samantha (2004-03). ”Dose meta-cognition or responsibility predict obsessive–compulsive symptoms: a test of the metacognitive model” (på en). Clinical Psychology & Psychotherapy 11 (2): sid. 137–144. doi:10.1002/cpp.402. ISSN 1063-3995. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/cpp.402. Läst 9 oktober 2018. 
  35. ^ Nordahl, Henrik; Nordahl, Hans M.; Hjemdal, Odin; Wells, Adrian (November 2017). ”Cognitive and metacognitive predictors of symptom improvement following treatment for social anxiety disorder: A secondary analysis from a randomized controlled trial”. Clinical Psychology & Psychotherapy 24 (6): sid. 1221–1227. doi:10.1002/cpp.2083. ISSN 1099-0879. PMID 28295802. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28295802. Läst 27 februari 2018. 
  36. ^ Zarbo, Cristina; Brugnera, Agostino; Compare, Angelo; Secomandi, Rita; Candeloro, Ilario; Malandrino, Chiara (2018-11-16). ”Negative metacognitive beliefs predict sexual distress over and above pain in women with endometriosis”. Archives of Women's Mental Health. doi:10.1007/s00737-018-0928-9. ISSN 1435-1102. PMID 30446830. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/30446830. Läst 29 januari 2019. 
  37. ^ Campbell, Breeanna; Curran, Michelle; Inkpen, Raymond; Katsikitis, Mary; Kannis-Dymand, Lee (2018-04-03). ”A preliminary evaluation of metacognitive beliefs in high functioning children with autism spectrum disorder” (på en). Advances in Autism 4 (2): sid. 73–84. doi:10.1108/aia-08-2017-0017. ISSN 2056-3868. https://www.emeraldinsight.com/doi/abs/10.1108/AIA-08-2017-0017. Läst 19 juli 2018. 
  38. ^ [a b] McEvoy, Peter M.; Perini, Sarah J. (May 2009). ”Cognitive behavioral group therapy for social phobia with or without attention training: a controlled trial”. Journal of Anxiety Disorders 23 (4): sid. 519–528. doi:10.1016/j.janxdis.2008.10.008. ISSN 1873-7897. PMID 19059753. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19059753. Läst 14 maj 2018. 
  39. ^ Kraft, Brage; Jonassen, Rune; Stiles, Tore C.; Landrø, Nils I. (2017). ”Dysfunctional Metacognitive Beliefs Are Associated with Decreased Executive Control”. Frontiers in Psychology 8: sid. 593. doi:10.3389/fpsyg.2017.00593. ISSN 1664-1078. PMID 28469590. PMC: PMC5396417. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28469590. Läst 12 december 2018. 
  40. ^ [a b] Knowles, Mark M.; Foden, Philip; El-Deredy, Wael; Wells, Adrian (2016-10). ”A Systematic Review of Efficacy of the Attention Training Technique in Clinical and Nonclinical Samples”. Journal of Clinical Psychology 72 (10): sid. 999–1025. doi:10.1002/jclp.22312. ISSN 1097-4679. PMID 27129094. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27129094. Läst 18 juni 2018. 
  41. ^ [a b] Groves, Samantha J.; Porter, Richard J.; Jordan, Jennifer; Knight, Robert; Carter, Janet D.; McIntosh, Virginia V. W. (June 2015). ”Changes in neuropsychological function after treatment with metacognitive therapy or cognitive behavior therapy for depression”. Depression and Anxiety 32 (6): sid. 437–444. doi:10.1002/da.22341. ISSN 1520-6394. PMID 25677736. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25677736. Läst 9 april 2018. 
  42. ^ Heeren, Alexandre; Lievens, Laurent; Philippot, Pierre (2011-12). ”How does attention training work in social phobia: disengagement from threat or re-engagement to non-threat?”. Journal of Anxiety Disorders 25 (8): sid. 1108–1115. doi:10.1016/j.janxdis.2011.08.001. ISSN 1873-7897. PMID 21907539. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/21907539. Läst 28 november 2018. 
  43. ^ Yang, Yingkai; Cao, Songfeng; Shields, Grant S.; Teng, Zhaojun; Liu, Yanling (2017). ”The relationships between rumination and core executive functions: A meta-analysis” (på en). Depression and Anxiety 34 (1): sid. 37–50. doi:10.1002/da.22539. ISSN 1520-6394. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/da.22539. Läst 13 maj 2019. 
  44. ^ Poulsen, Stig; Straarup, Nanna S. (2015/ed). ”Helpful aspects of metacognitive therapy and cognitive behaviour therapy for depression: a qualitative study” (på en). the Cognitive Behaviour Therapist 8. doi:10.1017/S1754470X15000574. ISSN 1754-470X. https://www.cambridge.org/core/journals/the-cognitive-behaviour-therapist/article/helpful-aspects-of-metacognitive-therapy-and-cognitive-behaviour-therapy-for-depression-a-qualitative-study/D357B9A833F39450D5B5B9D13E9B6D52. Läst 13 maj 2019. 
  45. ^ Detached mindfulness and worry: a meta-cognitive analysis” (på en). Personality and Individual Differences 37 (1): sid. 169–179. 2004-07-01. doi:10.1016/j.paid.2003.08.009. ISSN 0191-8869. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0191886903003386. Läst 26 juli 2018. 
  46. ^ Post-traumatic stress symptoms: Tests of relationships with thought control strategies and beliefs as predicted by the metacognitive model” (på en). Personality and Individual Differences 40 (1): sid. 111–122. 2006-01-01. doi:10.1016/j.paid.2005.06.019. ISSN 0191-8869. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0191886905002308. Läst 22 september 2018. 
  47. ^ Nordahl, Henrik; Wells, Adrian (2017). ”Testing the metacognitive model against the benchmark CBT model of social anxiety disorder: Is it time to move beyond cognition?”. PloS One 12 (5): sid. e0177109. doi:10.1371/journal.pone.0177109. ISSN 1932-6203. PMID 28472176. PMC: PMC5417561. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28472176. Läst 27 februari 2018. 
  48. ^ The Attention Training Technique: A Review of a Neurobehavioral Therapy for Emotional Disorders” (på en). Cognitive and Behavioral Practice 23 (4): sid. 502–516. 2016-11-01. doi:10.1016/j.cbpra.2015.11.001. ISSN 1077-7229. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1077722915000899. Läst 11 maj 2018. 
  49. ^ [a b] Callinan, Sheila; Johnson, Dan; Wells, Adrian (2015-02-01). ”A Randomised Controlled Study of the Effects of the Attention Training Technique on Traumatic Stress Symptoms, Emotional Attention Set Shifting and Flexibility” (på en). Cognitive Therapy and Research 39 (1): sid. 4–13. doi:10.1007/s10608-014-9634-8. ISSN 0147-5916. https://link.springer.com/article/10.1007/s10608-014-9634-8. Läst 21 maj 2018. 
  50. ^ Fergus, Thomas A.; Wheless, Nancy E.; Wright, Lindsay C. (2014-10). ”The attention training technique, self-focused attention, and anxiety: a laboratory-based component study”. Behaviour Research and Therapy 61: sid. 150–155. doi:10.1016/j.brat.2014.08.007. ISSN 1873-622X. PMID 25213665. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25213665. Läst 18 juni 2018. 
  51. ^ A. Fergus, Thomas; Hiraoka, Regina (2018-05-01). ”A Pilot Study of a 4-Week eHealth-Based Protocol of the Attention Training Technique Component of Metacognitive Therapy Among Patients With Anxiety Disorders”. Journal of Cognitive Psychotherapy 32: sid. 140–152. doi:10.1891/0889-8391.32.2.140. https://www.researchgate.net/publication/325362613_A_Pilot_Study_of_a_4-Week_eHealth-Based_Protocol_of_the_Attention_Training_Technique_Component_of_Metacognitive_Therapy_Among_Patients_With_Anxiety_Disorders. Läst 29 augusti 2018. 
  52. ^ Moritz, Steffen; Wess, Nathalie; Treszl, Andras; Jelinek, Lena (2011-09-01). ”The Attention Training Technique as an Attempt to Decrease Intrusive Thoughts in Obsessive–Compulsive Disorder (OCD): From Cognitive Theory to Practice and Back”. Journal of Contemporary Psychotherapy 41: sid. 135–143. doi:10.1007/s10879-010-9169-6. https://www.researchgate.net/publication/225946124_The_Attention_Training_Technique_as_an_Attempt_to_Decrease_Intrusive_Thoughts_in_Obsessive-Compulsive_Disorder_OCD_From_Cognitive_Theory_to_Practice_and_Back. Läst 26 juli 2018. 
  53. ^ Taraban, Orion; Heide, Frederick; Woollacott, Marjorie; Chan, Davina (2016-09-24). ”The Effects of a Mindful Listening Task on Mind-Wandering”. Mindfulness 8 (2): sid. 433–443. doi:10.1007/s12671-016-0615-8. ISSN 1868-8527. https://link-springer-com.ezproxy.its.uu.se/article/10.1007/s12671-016-0615-8. Läst 29 augusti 2018. 
  54. ^ Nassif, Yasmine; Wells, Adrian (2014-6). ”Attention training reduces intrusive thoughts cued by a narrative of stressful life events: a controlled study”. Journal of Clinical Psychology 70 (6): sid. 510–517. doi:10.1002/jclp.22047. ISSN 1097-4679. PMID 24114746. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24114746. Läst 21 maj 2018. 
  55. ^ Schwind, Julia; Gropalis, Maria; Witthöft, Michael; Weck, Florian (2015-12-21). ”The Effects of Attention Training on Health Anxiety: An Experimental Investigation” (på en). Cognitive Therapy and Research 40 (2): sid. 245–255. doi:10.1007/s10608-015-9745-x. ISSN 0147-5916. https://link.springer.com/article/10.1007/s10608-015-9745-x. Läst 29 augusti 2018. 
  56. ^ Papageorgiou, C.; Wells, A. (1998-1). ”Effects of attention training on hypochondriasis: a brief case series”. Psychological Medicine 28 (1): sid. 193–200. ISSN 0033-2917. PMID 9483696. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9483696. Läst 29 augusti 2018. 
  57. ^ Murray, Joanne; Scott, Helen; Connolly, Claire; Wells, Adrian (2018-5). ”The Attention Training Technique improves Children's ability to delay gratification: A controlled comparison with progressive relaxation”. Behaviour Research and Therapy 104: sid. 1–6. doi:10.1016/j.brat.2018.02.003. ISSN 1873-622X. PMID 29471185. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/29471185. Läst 11 augusti 2018. 
  58. ^ Can the attention training technique turn one marshmallow into two? Improving children's ability to delay gratification” (på en). Behaviour Research and Therapy 77: sid. 34–39. 2016-02-01. doi:10.1016/j.brat.2015.11.009. ISSN 0005-7967. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0005796715300589. Läst 6 maj 2018. 
  59. ^ Vogel, Patrick; Hagen, Roger; Hjemdal, Odin; Solem, Stian; Smeby, Maud Caroline; Strand, Eivind (2016-05-01). ”Metacognitive Therapy Applications in Social Phobia: An Exploratory Study of the Individual and Combined Effects of the Attention Training Technique and Situational Attentional Refocusing”. Journal of Experimental Psychopathology 7. doi:10.5127/jep.054716. https://www.researchgate.net/publication/303292179_Metacognitive_Therapy_Applications_in_Social_Phobia_An_Exploratory_Study_of_the_Individual_and_Combined_Effects_of_the_Attention_Training_Technique_and_Situational_Attentional_Refocusing. Läst 6 maj 2018. 
  60. ^ Ahmadpanah, Mohammad; Akbari, Tayebe; Akhondi, Amineh; Haghighi, Mohammad; Jahangard, Leila; Sadeghi Bahmani, Dena (11 2017). ”Detached mindfulness reduced both depression and anxiety in elderly women with major depressive disorders”. Psychiatry Research 257: sid. 87–94. doi:10.1016/j.psychres.2017.07.030. ISSN 1872-7123. PMID 28735173. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28735173. Läst 21 maj 2018. 
  61. ^ Ahmadpanah, Mohammad; Nazaribadie, Marzieh; Aghaei, Elham; Ghaleiha, Ali; Bakhtiari, Azade; Haghighi, Mohammad (02 2018). ”Influence of adjuvant detached mindfulness and stress management training compared to pharmacologic treatment in primiparae with postpartum depression”. Archives of Women's Mental Health 21 (1): sid. 65–73. doi:10.1007/s00737-017-0753-6. ISSN 1435-1102. PMID 28721461. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28721461. Läst 21 maj 2018. 
  62. ^ Banning pre-event rumination in social anxiety: A preliminary randomized trial” (på en). Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry 61: sid. 72–79. 2018-12-01. doi:10.1016/j.jbtep.2018.06.009. ISSN 0005-7916. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0005791617302240. Läst 4 oktober 2018. 
  63. ^ Gkika, Styliani; Wells, Adrian (2015-02-01). ”How to Deal with Negative Thoughts? A Preliminary Comparison of Detached Mindfulness and Thought Evaluation in Socially Anxious Individuals” (på en). Cognitive Therapy and Research 39 (1): sid. 23–30. doi:10.1007/s10608-014-9637-5. ISSN 0147-5916. https://link.springer.com/article/10.1007/s10608-014-9637-5. Läst 21 maj 2018. 
  64. ^ Cognitive restructuring and detached mindfulness: Comparative impact on a compulsive checking task” (på en). Journal of Obsessive-Compulsive and Related Disorders 5: sid. 8–15. 2015-04-01. doi:10.1016/j.jocrd.2015.01.004. ISSN 2211-3649. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2211364915000172. Läst 20 mars 2018. 
  65. ^ Firoozabadi, Abbas; Shareh, Hossein (2009-01-01). ”Effectiveness of Detached Mindfulness Techniques in Treating a Case of Obsessive Compulsive Disorder”. Advances in Cognitive Science 11: sid. 1–7. https://www.researchgate.net/publication/278324698_Effectiveness_of_Detached_Mindfulness_Techniques_in_Treating_a_Case_of_Obsessive_Compulsive_Disorder. Läst 26 juli 2018. 
  66. ^ Caselli, Gabriele; Gemelli, Antonella; Spada, Marcantonio M.; Wells, Adrian (10 30, 2016). ”Experimental modification of perspective on thoughts and metacognitive beliefs in alcohol use disorder”. Psychiatry Research 244: sid. 57–61. doi:10.1016/j.psychres.2016.07.029. ISSN 1872-7123. PMID 27467702. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/27467702. Läst 17 april 2018. 
  67. ^ Treating depression : MCT, CBT and third wave therapies. ISBN 9781118830031. OCLC 908838932. https://www.worldcat.org/oclc/908838932. Läst 9 oktober 2018 
  68. ^ Rochat, Lucien; Manolov, Rumen; Billieux, Joël (2017-12-20). ”Efficacy of metacognitive therapy in improving mental health: A meta-analysis of single-case studies”. Journal of Clinical Psychology. doi:10.1002/jclp.22567. ISSN 1097-4679. PMID 29266265. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/29266265. Läst 13 april 2018. 
  69. ^ Wells, Adrian; Fisher, Peter; Myers, Samuel; Wheatley, Jon; Patel, Trishna; Brewin, Chris R. (2012-6). ”Metacognitive therapy in treatment-resistant depression: a platform trial”. Behaviour Research and Therapy 50 (6): sid. 367–373. doi:10.1016/j.brat.2012.02.004. ISSN 1873-622X. PMID 22498310. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22498310. Läst 5 juni 2018. 
  70. ^ Callesen, Pia; Jensen, Anne Backhausen; Wells, Adrian (2013-11-21). ”Metacognitive therapy in recurrent depression: A case replication series in Denmark”. Scandinavian Journal of Psychology 55 (1): sid. 60–64. doi:10.1111/sjop.12089. ISSN 0036-5564. https://onlinelibrary-wiley-com.ezproxy.its.uu.se/doi/abs/10.1111/sjop.12089. Läst 5 juni 2018. 
  71. ^ Somaye, Entezari; Mina, Mojtabai (2014-01-01) (på En). EFFICACY OF METACOGNITIVE THERAPY ON ANXIETY AND ITS EFFECT ON WORRY AND QUALITY OF LIFE OF INDIVIDUALS WITH GENERALIZED ANXIETY DISORDER. "16". sid. 76–91. http://www.sid.ir/En/Journal/ViewPaper.aspx?ID=499626. Läst 27 april 2018. 
  72. ^ McEvoy, Peter M.; Erceg-Hurn, David M.; Anderson, Rebecca A.; Campbell, Bruce N. C.; Nathan, Paula R. (October 2015). ”Mechanisms of change during group metacognitive therapy for repetitive negative thinking in primary and non-primary generalized anxiety disorder”. Journal of Anxiety Disorders 35: sid. 19–26. doi:10.1016/j.janxdis.2015.07.003. ISSN 1873-7897. PMID 26311192. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26311192. Läst 27 april 2018. 
  73. ^ McEvoy, Peter M.; Erceg-Hurn, David M.; Anderson, Rebecca A.; Campbell, Bruce N. C.; Swan, Amanda; Saulsman, Lisa M. (2015-04-01). ”Group metacognitive therapy for repetitive negative thinking in primary and non-primary generalized anxiety disorder: an effectiveness trial”. Journal of Affective Disorders 175: sid. 124–132. doi:10.1016/j.jad.2014.12.046. ISSN 1573-2517. PMID 25601312. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25601312. Läst 14 mars 2018. 
  74. ^ Andouz, Zahra; Dolatshahi, Behrouz; Moshtagh, Nahaleh; Dadkhah, Asghar (2012). ”The Efficacy of Metacognitive Therapy on Patients Suffering from Pure Obsession”. Iranian Journal of Psychiatry 7 (1): sid. 11–21. ISSN 1735-4587. PMID 23056112. PMC: PMC3395965. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3395965/. Läst 27 april 2018. 
  75. ^ Metacognitive therapy for obsessive–compulsive disorder: A pilot study” (på en). Journal of Obsessive-Compulsive and Related Disorders 9: sid. 24–29. 2016-04-01. doi:10.1016/j.jocrd.2016.02.002. ISSN 2211-3649. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2211364916300069. Läst 20 mars 2018. 
  76. ^ Rees, Clare S.; van Koesveld, Kate E. (December 2008). ”An open trial of group metacognitive therapy for obsessive-compulsive disorder”. Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry 39 (4): sid. 451–458. doi:10.1016/j.jbtep.2007.11.004. ISSN 0005-7916. PMID 18295186. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/18295186. Läst 20 mars 2018. 
  77. ^ Fisher, Peter L.; Wells, Adrian (June 2008). ”Metacognitive therapy for obsessive-compulsive disorder: a case series”. Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry 39 (2): sid. 117–132. doi:10.1016/j.jbtep.2006.12.001. ISSN 0005-7916. PMID 17418090. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17418090. Läst 20 mars 2018. 
  78. ^ Fitt, Samantha; Rees, Clare (2012/12). ”Metacognitive Therapy for Obsessive Compulsive Disorder By Videoconference: A Preliminary Study” (på en). Behaviour Change 29 (4): sid. 213–229. doi:10.1017/bec.2012.21. ISSN 0813-4839. https://www.cambridge.org/core/journals/behaviour-change/article/metacognitive-therapy-for-obsessive-compulsive-disorder-by-videoconference-a-preliminary-study/0083CB47024A90C7CDC8A6FEA92936E2. Läst 20 mars 2018. 
  79. ^ Wells, Adrian; Colbear, Judith S. (April 2012). ”Treating posttraumatic stress disorder with metacognitive therapy: a preliminary controlled trial”. Journal of Clinical Psychology 68 (4): sid. 373–381. doi:10.1002/jclp.20871. ISSN 1097-4679. PMID 24469928. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24469928. Läst 14 mars 2018. 
  80. ^ Wells, Adrian; Welford, Mary; Fraser, Janelle; King, Paul; Mendel, Elizabeth; Wisely, Julie (2008-02-01). ”Chronic PTSD Treated with Metacognitive Therapy: An open trial”. Cognitive and Behavioral Practice 15: sid. 85–92. doi:10.1016/j.cbpra.2006.11.005. https://www.researchgate.net/publication/223722290_Chronic_PTSD_Treated_with_Metacognitive_Therapy_An_open_trial. Läst 22 september 2018. 
  81. ^ Wells, Adrian; Sembi, Sundeep (December 2004). ”Metacognitive therapy for PTSD: a preliminary investigation of a new brief treatment”. Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry 35 (4): sid. 307–318. doi:10.1016/j.jbtep.2004.07.001. ISSN 0005-7916. PMID 15530845. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15530845. Läst 14 mars 2018. 
  82. ^ [a b c] Johnson, Sverre Urnes; Hoffart, Asle; Nordahl, Hans M.; Wampold, Bruce E. (August 2017). ”Metacognitive therapy versus disorder-specific CBT for comorbid anxiety disorders: A randomized controlled trial”. Journal of Anxiety Disorders 50: sid. 103–112. doi:10.1016/j.janxdis.2017.06.004. ISSN 1873-7897. PMID 28651207. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28651207. Läst 14 februari 2018. 
  83. ^ Rabiei, Mehdi; Mulkens, Sandra; Kalantari, Mehrdad; Molavi, Hossein; Bahrami, Fatemeh (June 2012). ”Metacognitive therapy for body dysmorphic disorder patients in Iran: acceptability and proof of concept”. Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry 43 (2): sid. 724–729. doi:10.1016/j.jbtep.2011.09.013. ISSN 1873-7943. PMID 22080870. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22080870. Läst 20 mars 2018. 
  84. ^ Lakshmi, Jayasree; Sudhir, Paulomi Matam; Sharma, Mahendra Prakash; Math, Suresh Bada (2016). ”Effectiveness of Metacognitive Therapy in Patients with Social Anxiety Disorder: A Pilot Investigation”. Indian Journal of Psychological Medicine 38 (5): sid. 466–471. doi:10.4103/0253-7176.191385. ISSN 0253-7176. PMID 27833233. PMC: PMC5052963. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5052963/. Läst 6 maj 2018. 
  85. ^ Nordahl, Henrik; Wells, Adrian (2018). ”Metacognitive Therapy for Social Anxiety Disorder: An A–B Replication Series Across Social Anxiety Subtypes” (på English). Frontiers in Psychology 9. doi:10.3389/fpsyg.2018.00540. ISSN 1664-1078. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fpsyg.2018.00540/full. Läst 6 maj 2018. 
  86. ^ Simons, Michael; Vloet, Timo Daniel (January 2018). ”Emetophobia - A Metacognitive Therapeutic Approach for an Overlooked Disorder”. Zeitschrift Fur Kinder- Und Jugendpsychiatrie Und Psychotherapie 46 (1): sid. 57–66. doi:10.1024/1422-4917/a000464. ISSN 1422-4917. PMID 27685192. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/m/pubmed/27685192/. Läst 16 mars 2018. 
  87. ^ Shareh, Hossein (January 2018). ”A Preliminary Investigation of Metacognitive Therapy and Habit Reversal as a Treatment for Trichotillomania”. Behavioural and Cognitive Psychotherapy 46 (1): sid. 1–20. doi:10.1017/S1352465817000546. ISSN 1469-1833. PMID 28903787. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28903787. Läst 20 mars 2018. 
  88. ^ Fisher, Peter L.; Byrne, Angela; Salmon, Peter (2017-12-01). ”Metacognitive Therapy for Emotional Distress in Adult Cancer Survivors: A Case Series” (på en). Cognitive Therapy and Research 41 (6): sid. 891–901. doi:10.1007/s10608-017-9862-9. ISSN 0147-5916. https://link.springer.com/article/10.1007/s10608-017-9862-9. Läst 9 april 2018. 
  89. ^ Ramezani, Mohammad Arash; Ahmadi, Khodabakhsh; Besharat, Mohammadali; Noohi, Sima; Ghaemmaghami, Afagh (2017-03-24). ”Efficacy of metacognitive therapy for hypoactive sexual desire disorder among Iranian couples”. Psychotherapy Research: Journal of the Society for Psychotherapy Research: sid. 1–7. doi:10.1080/10503307.2017.1301690. ISSN 1468-4381. PMID 28337949. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28337949. Läst 7 juli 2018. 
  90. ^ Sahra, Setorg,; Hamid, Kazemi,; Zohreh, Raisi, (2014-02-15). ”Effectiveness of meta-cognitive therapy on craving beliefs and substance-related beliefs in substance abuse disorder patients” (på en). research on addiction 7 (28). http://etiadpajohi.ir/article-1-285-en.html. Läst 9 maj 2018. 
  91. ^ Morrison, Anthony P.; Pyle, Melissa; Chapman, Nicola; French, Paul; Parker, Sophie K.; Wells, Adrian (June 2014). ”Metacognitive therapy in people with a schizophrenia spectrum diagnosis and medication resistant symptoms: a feasibility study”. Journal of Behavior Therapy and Experimental Psychiatry 45 (2): sid. 280–284. doi:10.1016/j.jbtep.2013.11.003. ISSN 1873-7943. PMID 24440585. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24440585. Läst 18 mars 2018. 
  92. ^ Hutton, Paul; Morrison, Anthony P.; Wardle, Melissa; Wells, Adrian (March 2014). ”Metacognitive therapy in treatment-resistant psychosis: a multiple-baseline study”. Behavioural and Cognitive Psychotherapy 42 (2): sid. 166–185. doi:10.1017/S1352465812001026. ISSN 1469-1833. PMID 23286558. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23286558. Läst 18 mars 2018. 
  93. ^ Strand, Eivind R.; Hagen, Roger; Hjemdal, Odin; Kennair, Leif E. O.; Solem, Stian (2018-08-07). ”Metacognitive Therapy for Depression Reduces Interpersonal Problems: Results From a Randomized Controlled Trial”. Frontiers in Psychology 9. doi:10.3389/fpsyg.2018.01415. ISSN 1664-1078. PMID 30131749. PMC: PMCPMC6090231. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6090231/. Läst 22 maj 2019. 
  94. ^ KBT inom psykiatrin : under redaktion av Lars-Göran Öst (2., rev. och utök. utg). Natur & kultur. 2013. ISBN 9789127135604. OCLC 876325374. https://www.worldcat.org/oclc/876325374 
  95. ^ Farahmand, Vahid; Hassanzadeh, Ramezan; Mirzaian, Bahram; Fayyazi Bordbar, Mohammad Reza; Feizi, Jaleh (2014). ”The Efficacy of Group Metacognitive Therapy on Self-Esteem and Mental Health of Patients Suffering from Major Depressive Disorder”. Iranian Journal of Psychiatry and Behavioral Sciences 8 (2): sid. 4–10. ISSN 1735-8639. PMID 25053952. PMC: PMC4105599. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4105599/. Läst 28 november 2018. 
  96. ^ Group Metacognitive Therapy vs. Mindfulness Meditation Therapy in a Transdiagnostic Patient Sample: A Randomised Feasibility Trial” (på en). Psychiatry Research 259: sid. 554–561. 2018-01-01. doi:10.1016/j.psychres.2017.11.045. ISSN 0165-1781. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0165178117310946. Läst 15 juni 2018. 
  97. ^ Capobianco, Lora; Reeves, David; Morrison, Anthony P.; Wells, Adrian (January 2018). ”Group Metacognitive Therapy vs. Mindfulness Meditation Therapy in a Transdiagnostic Patient Sample: A Randomised Feasibility Trial”. Psychiatry Research 259: sid. 554–561. doi:10.1016/j.psychres.2017.11.045. ISSN 1872-7123. PMID 29179137. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/29179137. Läst 18 april 2018. 
  98. ^ A critical review of assessment strategies to measure the behavioral activation model of depression” (på en). Clinical Psychology Review 30 (5): sid. 547–561. 2010-07-01. doi:10.1016/j.cpr.2010.03.008. ISSN 0272-7358. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0272735810000486. Läst 6 september 2018. 
  99. ^ https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26439473
  100. ^ [a b] Nordahl, Hans M.; Borkovec, Thomas D.; Hagen, Roger; Kennair, Leif E. O.; Hjemdal, Odin; Solem, Stian (2018/09). ”Metacognitive therapy versus cognitive–behavioural therapy in adults with generalised anxiety disorder” (på en). BJPsych Open 4 (5): sid. 393–400. doi:10.1192/bjo.2018.54. ISSN 2056-4724. https://www.cambridge.org/core/journals/bjpsych-open/article/metacognitive-therapy-versus-cognitivebehavioural-therapy-in-adults-with-generalised-anxiety-disorder/D0099CA2C0936984F4C3BCCE41234511. Läst 2 oktober 2018. 
  101. ^ [a b c] van der Heiden, Colin; Muris, Peter; van der Molen, Henk T. (February 2012). ”Randomized controlled trial on the effectiveness of metacognitive therapy and intolerance-of-uncertainty therapy for generalized anxiety disorder”. Behaviour Research and Therapy 50 (2): sid. 100–109. doi:10.1016/j.brat.2011.12.005. ISSN 1873-622X. PMID 22222208. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22222208. Läst 5 mars 2018. 
  102. ^ [a b] Melisa., Robichaud,. Hantera oro och ovisshet med KBT : en arbetsbok vid GAD (Första utgåvan). ISBN 9789127822443. OCLC 1027621830. https://www.worldcat.org/oclc/1027621830 
  103. ^ Wells, Adrian; Welford, Mary; King, Paul; Papageorgiou, Costas; Wisely, Julie; Mendel, Elizabeth (May 2010). ”A pilot randomized trial of metacognitive therapy vs applied relaxation in the treatment of adults with generalized anxiety disorder”. Behaviour Research and Therapy 48 (5): sid. 429–434. doi:10.1016/j.brat.2009.11.013. ISSN 1873-622X. PMID 20060517. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20060517. Läst 27 april 2018. 
  104. ^ Wells, Adrian; Horne, Louise; Haslam, Justin; Waring, Howard; Thorgaard, Sue; Carlile, Karen (2018). ”Group Cognitive-Behavior Therapy or Group Metacognitive Therapy for Obsessive-Compulsive Disorder? Benchmarking and Comparative Effectiveness in a Routine Clinical Service” (på English). Frontiers in Psychology 9. doi:10.3389/fpsyg.2018.02551. ISSN 1664-1078. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fpsyg.2018.02551/full?fbclid=IwAR30kahv37o4rkp2EQTJirs6TeeWk8ijK7SAEbpHirW7MyNxYzSXFOcobQI. Läst 10 december 2018. 
  105. ^ Hossein, Sharreh,; Banafsheh, Gharaie,; Kazem, Aatef Vahid, Mohammad (2011-01-15). ”Comparison of Metacognitive Therapy, Fluvoxamine and Combined treatment in Improving Metacognitive Beliefs and Subjective Distress of Patients with Obsessive-Compulsive Disorder” (på en). Advances in Cognitive Science 12 (4). http://icssjournal.ir/browse.php?a_id=180&sid=1&slc_lang=en. Läst 20 mars 2018. 
  106. ^ Simons, Michael; Schneider, Silvia; Herpertz-Dahlmann, Beate (2006). ”Metacognitive therapy versus exposure and response prevention for pediatric obsessive-compulsive disorder. A case series with randomized allocation”. Psychotherapy and Psychosomatics 75 (4): sid. 257–264. doi:10.1159/000092897. ISSN 0033-3190. PMID 16785776. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16785776. Läst 20 mars 2018. 
  107. ^ Fisher, Peter L.; Wells, Adrian (June 2005). ”Experimental modification of beliefs in obsessive-compulsive disorder: a test of the metacognitive model”. Behaviour Research and Therapy 43 (6): sid. 821–829. doi:10.1016/j.brat.2004.09.002. ISSN 0005-7967. PMID 15890171. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15890171. Läst 20 mars 2018. 
  108. ^ Solem, Stian; Håland, Ashild Tellefsen; Vogel, Patrick A.; Hansen, Bjarne; Wells, Adrian (April 2009). ”Change in metacognitions predicts outcome in obsessive-compulsive disorder patients undergoing treatment with exposure and response prevention”. Behaviour Research and Therapy 47 (4): sid. 301–307. doi:10.1016/j.brat.2009.01.003. ISSN 1873-622X. PMID 19203749. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19203749. Läst 20 mars 2018. 
  109. ^ Wells, Adrian; Walton, Deborah; Lovell, Karina; Proctor, Dawn (2015-02-01). ”Metacognitive Therapy Versus Prolonged Exposure in Adults with Chronic Post-traumatic Stress Disorder: A Parallel Randomized Controlled Trial” (på en). Cognitive Therapy and Research 39 (1): sid. 70–80. doi:10.1007/s10608-014-9636-6. ISSN 0147-5916. https://link.springer.com/article/10.1007/s10608-014-9636-6. Läst 14 mars 2018. 
  110. ^ [a b] Treating depression : MCT, CBT and third wave therapies. ISBN 9780470759042. OCLC 908838932. https://www.worldcat.org/oclc/908838932 
  111. ^ Ruiz, Francisco J.; Odriozola-González, Paula (2015/ed). ”Comparing Cognitive, Metacognitive, and Acceptance and Commitment Therapy Models of Depression: a Longitudinal Study Survey” (på en). The Spanish Journal of Psychology 18. doi:10.1017/sjp.2015.31. ISSN 1138-7416. https://www.cambridge.org/core/journals/spanish-journal-of-psychology/article/comparing-cognitive-metacognitive-and-acceptance-and-commitment-therapy-models-of-depression-a-longitudinal-study-survey/6944AE3F95C772BA297CC58506B472A7/core-reader. Läst 9 april 2018. 
  112. ^ Cognitive Behavior Therapy Targeting Intolerance of Uncertainty: Application to a Clinical Case of Generalized Anxiety Disorder” (på en). Cognitive and Behavioral Practice 20 (3): sid. 251–263. 2013-08-01. doi:10.1016/j.cbpra.2012.09.001. ISSN 1077-7229. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1077722912001071. Läst 6 mars 2018. 

Externa länkarRedigera