Messier 85 (M85) även känd som NGC 4382, är en linsformad galax i stjärnbilden Berenikes hår (elliptisk galax enligt vissa författare [3]). Den upptäcktes 1781 av Pierre Méchain och infördes av Charles Messier som nummer 85 i hans katalog och är den nordligaste avvikaren från Virgohopen vilket upptäcktes 2004.

Messier 85
Messier 85 Hubble WikiSky.jpg
Messier 85 fotograferad med Hubbleteleskopet.
Observationsdata
StjärnbildBerenikes hår
Rektascension12t 25m 24,0s[1]
Deklination+18° 11′ 28″[1]
Rödförskjutning729 ± 2 km/s
Avstånd60 miljoner ljusår (18,5 ± 1,2 Mpc)[2] miljoner ljusår
TypSA(s)0+ pec[1]/E2[3]
Skenbar storlek7,1 × 5,5[1] bågsekunder
Skenbar magnitud+ 10,0[1]
Fysiska egenskaper
Radieca 60 000 ljusår
Upptäckt
Upptäcktsår1781
UpptäckarePierre Méchain
Andra beteckningar
M85, NGC 4382, UGC 7508, PGC 40515 [1][4]
Se även: Galaxer, Lista över galaxer

EgenskaperRedigera

Messier 85 befinner sig på ett avstånd av 60 miljoner ljusår och uppskattas ha en bredd av 125 000 ljusår.

M85 är extremt fattig på neutralt väte [5] och har en mycket komplex yttre struktur med skal och krusningar som tros ha orsakats av en sammanslagning med en annan galax för mellan 4 och 7 miljarder år sedan,[5] samt en relativt ung (<3 miljarder år gammal) stjärnpopulation i dess mest centrala region, några av dem i en ring, som kan ha skapats av en sen stjärnexplosion.[6]

Medan indirekta mätmetoder tyder på att Messier 85 bör innehålla ett centralt supermassivt svart hål på ca 100 miljoner solmassor,[7] anger observationer av hastighetsspridning att galaxen helt kan sakna ett sådant. [8]

I Messier 85 upptäcktes den 20 december 1960 en supernova typ I som nådde en skenbar magnitud på 11,7. Galaxen har också varit värd för den första lysande röda nova som identifierats som sådan, M85 OT2006-1. Den upptäcktes den 7 januari 2006 och ägde rum i utkanten av galaxen.[9] Den 25 juni 2020 upptäckte ATLAS-teleskopet på Hawaii i Messier 85 en supernova av typ Ia 2020nlb, som nådde en toppmagnitud på 15,7.[10][11][4]Messier 85 interagerar med den närliggande spiralgalaxen NGC 4394, och en liten elliptisk galax kallad MCG 3-32-38.[12]

GalleriRedigera

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 9 maj 2021.

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f] ”NASA/IPAC Extragalactic Database”. Results for Messier 85. http://nedwww.ipac.caltech.edu/cgi-bin/nph-objsearch?objname=M+85&extend=yes&out_equinox=J2000.0. 
  2. ^ J. L. Tonry; A.Dressler; J. P. Blakeslee; E. A. Ajhar; A. B. Fletcher; G. A. Luppino; M. R. Metzger; C. B. Moore (2001). ”The SBF Survey of Galaxy Distances. IV. SBF Magnitudes, Colors, and Distances”. Astrophysical Journal 546 (2): sid. 681–693. doi:10.1086/318301. Bibcode2001ApJ...546..681T. 
  3. ^ [a b] Kormendy, John; Fisher, David B.; Cornell, Mark E.; Bender, Ralf (2009). ”Structure and Formation of Elliptical and Spheroidal Galaxies”. Astrophysical Journal Supplement 182 (1): sid. 216–309. doi:10.1088/0067-0049/182/1/216. Bibcode2009ApJS..182..216K. 
  4. ^ [a b] http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=Messier+85. Hämtad 2021-05-08
  5. ^ [a b] Hibbard, J. E.; Sansom, A. E. (2003). ”A Search for H I in Five Elliptical Galaxies with Fine Structure”. The Astronomical Journal 125 (2): sid. 667–683. doi:10.1086/345822. Bibcode2003AJ....125..667H. 
  6. ^ Fisher, David; Franx, Marijn; Illingworth, Garth (1996). ”Line Strengths and Line-Strength Gradients in S0 Galaxies”. Astrophysical Journal 459 (1): sid. 110. doi:10.1086/176873. Bibcode1996ApJ...459..110F. 
  7. ^ Kormendy, John; Bender, Ralf (2009). ”Correlations between Supermassive Black Holes, Velocity Dispersions, and Mass Deficits in Elliptical Galaxies with Cores”. Astrophysical Journal Letters 691 (2): sid. L142–L146. doi:10.1088/0004-637X/691/2/L142. Bibcode2009ApJ...691L.142K. 
  8. ^ Gultekin, Kayhan; Richstone, Douglas O.; Gebhardt, Karl; Faber, S. M.; Lauer, Tod R.; Bender, Ralf; Kormendy, John; Pinkney, Jason (2011). ”Is There a Black Hole in NGC 4382?”. Astrophysical Journal 741 (1): sid. L142–L146. doi:10.1088/0004-637X/741/1/38. Bibcode2011ApJ...741...38G. 
  9. ^ Kulkarni, S. R.; Ofek, E. O.; Rau, A.; Cenko, S. B.; Soderberg, A. M.; Fox, D. B.; Gal-Yam, A.; Capak, P. L.; et al. (2007). ”An unusually brilliant transient in the galaxy M85”. Nature 447 (7143): sid. 458–460. doi:10.1038/nature05822. PMID 17522679. Bibcode2007Natur.447..458K. 
  10. ^ ”AstroNote 2020-126”. ATLAS20qoq (AT2020nlb): discovery of a candidate SN in MESSIER 85 (17 Mpc). https://wis-tns.weizmann.ac.il/astronotes/astronote/2020-126. 
  11. ^ ”Messier 85”. SEDS: Galaxy M85. https://www.messier.seds.org/m/m085.html. 
  12. ^ ”M85, Lenticular Galaxy”. Messier's Nebulae and Star Clusters. http://www.kopernik.org/images/archive/m85.htm. 
  13. ^ ”The darkness within?” (på engelska). www.spacetelescope.org. https://www.spacetelescope.org/images/potw1905a/. 

Externa länkarRedigera

     NGC 4380  •  NGC 4381  •  NGC 4382  •  NGC 4383  •  NGC 4384