Mergus

Mergus är ett släkte änder som alla kallas skrakar.

Mergus
Småskrake (Mergus serrator)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Andfåglar Anseriformes
Familj	Änder Anatidae
Underfamilj	Merginae
Släkte	Mergus
Vetenskapligt namn
§ Mergus
Auktor	Linné, 1758
Skraknäbb

Taxonomi

Mergus är ett litet släkte vars taxonomiska status har skiftat genom tiderna. Tidigare förde man även salskrake (Mergellus albellus) och kamskrake (Lophodytes cucullatus) till släktet. Många taxonomer för idag släktena Mergus, Mergellus och Lophodytes till släktgruppen Mergini och placerar denna släktgrupp i underfamiljen Merginae tillsammans med exempelvis ejdrarna i Somateria, kniporna i Bucephala och svärtorna i Melanitta.

Arter inom släktet

Nu levande arter

• Storskrake (Mergus merganser)
• Cerradoskrake (Mergus octosetaceus)
• Småskrake (Mergus serrator)
• Amurskrake (Mergus squamatus)

Tidigare har släktet även omfattat:

• Kamskrake (Lophodytes cucullatus)
• Salskrake (Mergellus albellus)

Utdöda arter

Nyligen utdöda

• Nyazeelandskrake (Mergus australis) – utdöd, cirka 1902
• Chathamskrake (Mergus millineri) – utdöd förhistorisk art

Fossila arter

Fossila arter inom släktet som har beskrivits är:

• Mergus miscellus från mellersta miocen (crka 14 miljoner år sedan, funna i Barstovian i Virginia, USA
• Mergus connectens mellersta pleistocen i Centraleuropa som levde någon gång mellan 800 000 och 125 000 år sedan.
• Obeskrivet fossil finns dokumenterat från mellersta miocen från Sajóvölgyiformationen 12–13 miljoner år sedan, från Mátraszõlõs i Ungern.

Utseende och anatomi

Arterna inom släktet är stora dykänder med lång och rund näbb som utgör ett kraftigt griporgan. Den används för att fånga mindre fiskar, som utgör deras huvudsakliga föda. Huvudets nackfjädrar är mer eller mindre förlängda.

Biotop och häckning

De vistas både vid sött och salt vatten. Merparten av arterna lever i sött vatten, främst i flodbiotoper och det är framför allt småskraken som återfinns ute till havs. Under häckningsperioden lever de parvis eller i flockar.

Övrigt

I köttet finns mycket tran vilket gör dem ointressanta för jägare. Innan den flådda skraken tillagas bör kroppen läggas i mjölk för att avlägsna tranet.

Referenser

Källor

• Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
• Delar av artikeln är översatt från engelska Wikipedias artikel Mergus där följande källor anges:
  • Arnott, W. G. (1964): Notes on Gavia and Mergvs in Latin Authors. Classical Quarterly, New Series 14(2): 249-262. First page image