Melomys leucogaster[3] är en däggdjursart som först beskrevs av Fredericus Anna Jentink 1908. Den ingår i släktet Melomys och familjen råttdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Melomys leucogaster
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljRåttdjur
Muridae
SläkteMelomys
ArtMelomys leucogaster
Vetenskapligt namn
§ Melomys leucogaster
Auktor(Jentink, 1908)
Synonymer

Pogonomys leucogaster Jentnik 1908

Melomys latipes Tate & Archbold 1935[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Artepitetet i det vetenskapliga namnet är sammansatt av de grekiska orden leukos (vit) och gaster (buk).[6]

Beskrivning redigera

En stor råtta med en längd från nos till svansrot på normalt 15 till 16 cm (maxlängd 20 cm) och en svans på ungefär samma längd som kroppen. Pälsen på ovansidan är mörkbrun, ibland med en rödaktig anstrykning. På sidorna, kinderna och fötternas ovansidor är färgen ljusare, men gränsen mot den helt vita undersidan är skarp. Huvudet är brett, och den nästan helt hårlösa svansen är fjällbeklädd i hela sin längd.[2]

Utbredning redigera

Denna gnagare förekommer främst på södra sidan av Nya Guineas centrala bergstrakter men även i spridda förekomster på norra sidan av höglandsområdet. Dessutom har den påträffats på öar utanför kusten.[1]

Ekologi redigera

Arten förekommer från havsytans nivå till 1 400 meter över havet. Habitatet utgörs av regnskogar där den bor i håligheter i träden,[1] och i lövbon som den konstruerar i Pandanus-träd och -buskar[7]. De havsöar som arten också har påträffats på är emellertid trädlösa.[1]

Per kull föds oftast två ungar.[1]

Då arten har ett förhållandevis stort utbredningsområde, är okänslig för störningar, och är vanligt förekommande, är den klassificerad som livskraftig ("LC") av IUCN.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e f g] Aplin, K. 2016 Whitebellied Melomys Melomys leucogaster . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 5 december 2018.
  2. ^ [a b] J. I. Menzies (1996). ”A Systematic Revision of Melomys (Rodentia : Muridae) of New Guinea” (PDF, 2,18 Mb). Australian Journal of Zoology 44: sid. 39–40. https://www.researchgate.net/profile/J_Menzies/publication/248901906_A_Systematic_Revision_of_Melomys_RodentiaMuridae_of_New_Guinea/links/5759173a08aec913749f0f81/A-Systematic-Revision-of-Melomys-RodentiaMuridae-of-New-Guinea.pdf. Läst 11 november 2018. 
  3. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Melomys leucogaster
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2018). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2018 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2018/search/all/key/melomys+leucogaster/match/1. Läst 5 december 2018. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Conder & Strahan, red (2007). Melomys leucogaster. Dictionary of Australian and New Guinean Mammals. CSIRO PUBLISHING. sid. 78. ISBN 978-0-643-10006-0 
  7. ^ Enock Kale, Nathan Whitmore, Andrew L. Imack & Debra D. Wright (2012). ”Survival rates of Rattus verecundus and Paramelomys platyops in a murid rich tropical raiirforest of Papua New Guinea” (PDF, 12,68 Mb). Pacific Conservation Biology (Sydney: Stirrey Beatty & Sons) 18: sid. 3–4. http://www.cassowaryconservation.com/downloads/kale2012.pdf. Läst 9 december 2018.