Melogale everetti[2][3][4][5] är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas 1895. Melogale everetti ingår i släktet solgrävlingar och familjen mårddjur.[6][7] IUCN kategoriserar arten globalt som otillräckligt studerad.[1] Inga underarter finns listade.[6]

Melogale everetti
Status i världen: Kunskapsbrist[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningRovdjur
Carnivora
FamiljMårddjur
Mustelidae
SläkteSolgrävlingar
Melogale
ArtMelogale everetti
Vetenskapligt namn
§ Melogale everetti
Auktor(Thomas, 1895)
Utbredning
Utbredningsområde (bara den största populationen är synlig)
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Arten har liksom de andra solgrävlingarna en långsträckt kropp och en lång yvig svans. Kroppslängden (huvud och bål) är 33 till 44 cm och svanslängden 15 till 23 cm. Djuret väger en till tre kilogram. Pälsens grundfärg är gråbrun till svartaktig. Påfallande är vit eller gul päls kring ögonen som liknar en ansiktsmask. Dessutom finns en ljus strimma på ryggens topp som kan vara vit- eller rödaktig. Det finns inga tydliga avvikelser mot andra solgrävlingar.[8]

Utbredning och habitat redigera

Melogale everetti förekommer med tre populationer på norra Borneo. Den största populationen lever i bergstrakten kring Gunung Kinabalu mellan 900 och 3700 meter över havet. De andra observationerna är från låglandet väster om bergstrakten. Berättelser om fynd i andra regioner på Borneo var troligen felaktiga eller de syftar på individer som flyttades ditt av människor. Arten observeras främst i lövskogar.[1]

Ekologi redigera

Individerna vilar liksom de flesta grävlingar i underjordiska gryt. Boet skapades vanligen av ett annat djur och förändras av grävlingen. Melogale everetti är aktiv på natten och äter främst ryggradslösa djur som daggmaskar, insekter och snäckor. Dessutom ingår små ryggradsdjur som grodor, fåglar och gnagare i födan. Ibland äter arten ägg eller frukter.[1]

Individer som känner sig hotade avsöndrar en illa luktande vätska men den är inte lika obehaglig som hos skunkar. Fortplantningssättet antas vara lika som hos andra solgrävlingar.[8]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] 2008 Melogale everetti Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (1998) , website, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Melogale everetti
  5. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  6. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 mars 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012. 
  7. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  8. ^ [a b] N. Edmison (13 mars 2003). ”Everett's ferret-badger” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Melogale_everetti/. Läst 19 september 2015. 

Externa länkar redigera