Mediodactylus kotschyi[6] är en ödleart som beskrevs av Franz Steindachner 1870. Mediodactylus kotschyi ingår i släktet Mediodactylus och familjen geckoödlor.[8][7]

Mediodactylus kotschyi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljGeckoödlor
Gekkonidae
SläkteMediodactylus
ArtMediodactylus kotschyi
Vetenskapligt namn
§ Mediodactylus kotschyi
AuktorSteindachner 1870
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Mediodactylus kotschyi Szczerbak 2003[2]
Cyrtodactylus kotschyi Engelmann 1993[3]
Cytrodactylus kotschyi Nader 1976[4]
Cyrtodactylus christianus Kluge 1955
Gymnodactylus kotschyi Wettstein 1952[5]
Gymnodactylus kotschyi Wettstein 1952[5]
Cyrtodactylus kotschyi Stepanek 1937
Gymnodactylus kotschyi Steindachner 1870[6]
Cyrtopodion kotschyi[7]
Hitta fler artiklar om djur med

Artepitetet i det vetenskapliga namnet hedrar den österrikiska botanisten Karl Georg Theodor Kotschy.[7]

Exemplaren blir med svans upp till 135 mm långa.[7]

Utbredningsområdet sträcker sig från sydöstra Italien över södra Balkanhalvön, Kreta och Turkiet till södra Krimhalvön, sydvästra Georgien och Israel. Arten lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1700 meter över havet. Den vistas i klippiga regioner med glest fördelad växtlighet och i buskskogar. Exemplaren gömmer sig under träbitar och ibland i byggnader. Honor lägger oftast två ägg per tillfälle. Denna geckoödla kan vara dag- och nattaktiv.[1]

Populationer i södra delen av utbredningsområdet påverkas av landskapsförändringar. Hela populationen anses vara stor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Underarter

redigera

Arten delas in i följande underarter:[8]

  • M. k. kotschyi
  • M. k. adelphiensis
  • M. k. bartoni
  • M. k. beutleri
  • M. k. bibroni
  • M. k. bolkarensis
  • M. k. buchholzi
  • M. k. ciliciensis
  • M. k. colchicus
  • M. k. concolor
  • M. k. danilewskii
  • M. k. fitzingeri
  • M. k. fuchsi
  • M. k. kalypsae
  • M. k. karabagi
  • M. k. lycaonicus
  • M. k. maculatus
  • M. k. oertzeni
  • M. k. orientalis
  • M. k. ponticus
  • M. k. rumelicus
  • M. k. saronicus
  • M. k. schultzewestrumi
  • M. k. skopjensis
  • M. k. solerii
  • M. k. steindachneri
  • M. k. stepaneki
  • M. k. syriacus
  • M. k. tinensis
  • M. k. unicolor
  • M. k. wettsteini

Källor

redigera
  1. ^ [a b c] 2009 Cyrtopodion kotschyi Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Szczerbak, N.N. (2003) Guide to the Reptiles of the Western Palearctic., Krieger, Malabar, FL, 260 pp.
  3. ^ Engelmann,W.E. et al. (1993) Lurche und Kriechtiere Europas., Neumann Verlag (Radebeul, Germany), 440 pp.
  4. ^ Nader, I.A., & Jawdat, S.Z. (1976) Taxonomic study of the geckos of Iraq (Reptilia, Gekkonidae), Al-Jamia'a Press, Baghdad 41 pp.
  5. ^ [a b] Wettstein, O. (1952) Dreizehn neue Reptilienrassen von den Ägäischen Inseln., Anzeiger der Mathematisch-Naturwissenschaftliche Klasse, Österreichische Akademie der Wissenschaften, Wien, 89:251—256.
  6. ^ [a b] Steindachner, F. (1870) Herpetologische Notizen (Il). Reptilien gesammelt Während einer Reise in Sengambien., Sitzungsberichten der Kaiserlichen Akademie der Wissenschaften in Wien, 62: 326-348.
  7. ^ [a b c d] Mediodactylus kotschyi i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 2 oktober 2023.
  8. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (28 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/cyrtopodion+kotschyi/match/1. Läst 24 september 2012. 

Externa länkar

redigera