Matti Rönkä
Matti Rönkä, född 9 september 1959 i Kuusjärvi (numera införlivad i Outokumpu) i Norra Karelen är en finländsk journalist och författare. Han har varit gift med journalisten Suvi Ahola och har tre barn med henne.
Bakgrund redigera
Rönkä är magister i statsvetenskap från Helsingfors universitet och har gått Helsingin Sanomats journalistskola. Han är verksam som chef för nyhetsredaktionen på YLE TV1 där han varit anställd sedan 1990.
Författarskapet redigera
Rönkä debuterade som kriminalförfattare 2002 med romanen Tappajan näköinen mies ("En man som ser ut som en dråpare"). Den väckte uppmärksamhet genast från början och nominerades för flera priser i Tyskland då översättningen kom ut 2007. Den fiktive huvudpersonen och böckernas "jag" är Viktor Kärppä, en man med en brokig bakgrund. Han är född i Sordavala i Karelska republiken, på mödernet stammande från en uråldrig finsk folkstam som bodde i Ingermanland, och hans far var en finsk avhoppare som flyttade till Sovjetunionen på 1920-talet. Själv hade han en utbildning i Röda armén bakom sig men flyttade till Finland efter Sovjetunionens kollaps i skydd av president Mauno Koivistos allmänna dekret att även personer med ingermanländsk bakgrund formellt skulle behandlas som återflyttare. Kärppä driver ohjälpligt in i den affärsvärld som präglar många invandrare från östblocket och varierar i alla färgskiftningar mellan kolsvart och ljusgrå. I den första boken kommer han över en byggnadsentreprenörsverksamhet som han envist försöker balansera in på den ljusare grå sidan av marknaden med varierande framgång, arbetskraften är inte alltid registrerad och materialens ursprung är ibland diffust, men han drar en klar gräns vid trafficking och misshandel. Genom sin bakgrund kontaktas han av en massa personer som behöver hjälp, allt från ryska familjer som behöver hjälp med språket och byråkratin, till skyddspolisen som behöver en "informatör". Som en sidoeffekt råkar han också ut för en hel del trassel som han ändå nystar upp, oftast i samarbete med den finske polisen Teppo Korhonen, och småningom utvecklas en smått motsträvig vänskap dem emellan. I och med den östliga dimensionen lyckas Rönkä måla upp en för nordiska förhållanden trovärdig undre värld, som ses i ett perspektiv halvt från sidan som inte är alldeles vanligt. Genom böckernas gång utvecklas Kärppäs anpassning till det finländska samhället, och skildringen är kryddad av en drastisk humor och påtaglig människokännedom. Den tredje boken i serien, Ystävät kaukana ("Långt från vänner") belönades som den första finskspråkiga boken med Glasnyckeln som bästa nordiska kriminalroman 2007 och med det finska priset Vuoden johtolanka, "Årets ledtråd". 2008 utkom som den fjärde boken i serien Isä, poika ja paha henki ("Fadern, sonen och den onda anden", eller som en ordlek "Fadern, sonen och den dåliga andedräkten", Jfr. "Isä, Poika ja Pyhä Henki"; Fadern, Sonen och den Helige Anden). En femte bok, Tuliaiset Moskovasta, "Souvenir från Moskva", utkom 2009. Väärän maan vainaja ("Avliden i fel land") kom 2011. Böckerna är översatta till ett tiotal språk, bland andra tyska, estniska och franska. Översättning till svenska påbörjades 2011.
Våren 2011 visades på den finska TV-kanalen MTV3 en TV-serie baserad på böckerna, med Samuli Edelmann i titelrollen.
Bibliografi redigera
- Tappajan näköinen mies 2002. Utkom 2011 på svenska som "Med en mördares ansikte"
- Hyvä veli, Paha veli 2003. På svenska 2012 "Brodern från Moskva".
- Ystävät kaukana 2005 ("Långt från vänner")
- Mies rajan takaa 2007 ("Mannen från bortom gränsen", samlingsvolym med de tre första)
- Isä, poika ja paha henki 2008 ("Fadern, sonen och den onda anden")
- Tuliaiset Moskovasta 2009 ("Souvenirer från Moskva")
- Väärän maan vainaja 2011 ("Avliden i fel land")
- Levanten kyy 2013 ("Huggormen från Levante")
I en intervju i Ilta-Sanomat 1 juni 2013 uppger Rönkä att den blir den sista i serien om Viktor Kärppä.
De svenska titlarna inom parentes är inte officiella, bara översättningar av vad titlarna betyder.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Matti Rönkä.
