Matstrupscancer eller esofaguscancer är en cancer som har sitt ursprung i matstrupen.[1] De som drabbas uppvisar ofta dysfagi (svårigheter att svälja) samt viktnedgång. Andra symptom kan vara smärta vid sväljning, heshet, förstorade lymfknutor i området kring nyckelbenet, torrhosta, och i vissa fall blodig hosta eller blodiga kräkningar.[2]

Matstrupscancer
Esofaguscancer
Latin: neoplasma malignum œsophagi, cancer oesophagii
Diagram som visar matstrupscancer i framskridet skede som spridit sig till levern.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10C15
ICD-9150
OMIM133239
DiseasesDB9150
Medlineplus000283
eMedicinearticle/277930  article/368206
MeSHsvensk engelsk

OrsakerRedigera

Det finns två huvudsakliga typer av matstrupscancer: skivepitelcancer, vilket är den vanligare typen i utvecklingsländer, och adenocarcinom, vilken oftare förekommer i utvecklade länder. Det finns även ett antal mindre vanliga typer.[1]

De vanligaste bidragande orsakerna till cancer av skivepiteltyp är:[3]

Skivepitelcancer uppstår från det flerskiktade skivepitelet som täcker insidan av matstrupen.[4]

För cancer av adenocarcinomtyp är de vanligaste orsakerna:[3]

De förändringar som uppstår vid Barretts esofagus föregår ofta adenocarcinom.[1] Adenocarcinom utgår från glandulära celler som finns i den nedre tredjedelen av matstrupen.[1][5]

Diagnos och behandlingRedigera

Sjukdomen diagnostiseras med hjälp av biopsi som görs via ett endoskop (med en fiberoptisk kamera).[6] Preventiva åtgärder inbegriper rökstopp och byte till hälsosam kost.[1][2] Behandlingen byggs utefter cancerstadiet, dess läge, personens övriga hälsa och preferens.[6]

SkivepitelcancerRedigera

Små lokaliserade skivepitelcancrar kan endast behandlas kirurgiskt, med förhoppning om fullständig bot.[6]

MatstrupscancerRedigera

Matstrupscancer kan diagnostiseras med olika radiologiska metoder. Datortomografi av thorax är en metod som man kan använda.[7] Dessutom kan man även genomgå en positronemissionstomografi (PET-CT) för att vidare bestämma cancerstadiet enligt de nationella riktlinjer för matstrupscancer.[8] När patienter har fått sin diagnos ska den diskuteras på en multidisciplinär konferens tillsammans med kirurger, onkologer och radiologer för att komma fram till cancerstadium samt för att besluta om behandlingsalternativen. I de flesta andra fall används cellgiftsbehandling med eller utan strålbehandling tillsammans med kirurgi.[6]

Cellgifts- och strålbehandling kan hämma tillväxten för större tumörer.[1] För de med omfattande sjukdom och som inte är tillräckligt friska för behandlingen rekommenderas palliativ vård.[6] Prognosen beror på sjukdomens omfattning och förekomsten av andra medicinska problem, men är generellt dålig då diagnosen ofta ställs sent.[9][1] Femårsöverlevnaden är omkring 13 procent.[2]

EpidemiologiRedigera

År 2012 var matstrupscancer den åttonde vanligaste cancern i världen med &&&&&&&&&0456000.&&&&&0456 000 nya fall.[1] Den orsakade &&&&&&&&&0400000.&&&&&0400 000 dödsfall det året, vilket var en ökning från &&&&&&&&&0345000.&&&&&0345 000 dödsfall 1990.[10][1] Förekomsten varierar kraftigt mellan länder, och kring hälften av alla fall sker i Kina. Sjukdomen är kring tre gånger vanligare bland män än kvinnor.[1]

 
Endoskopi-bild av en patient med esofagealt adenocarcinom

ReferenserRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Esophageal cancer, 6 december 2014.
  1. ^ [a b c d e f g h i j] World Cancer Report 2014.. World Health Organization. 2014. sid. Chapter 5.3. ISBN 9283204298 
  2. ^ [a b c] Ferri, Fred (2012). Ferri's clinical advisor 2013 5 books in 1 (1st ed.). St. Louis, Mo.: Elsevier Mosby. sid. 389-391. ISBN 9780323083737. http://books.google.ca/books?id=OR3VERnvzzEC&pg=PA391 
  3. ^ [a b] Zhang, HZ; Jin, GF; Shen, HB (Jun 2012). ”Epidemiologic differences in esophageal cancer between Asian and Western populations.”. Chinese journal of cancer 31 (6): sid. 281–6. PMID 22507220. 
  4. ^ Kelsen, David (2007). Gastrointestinal oncology : principles and practices (2nd ed.). Philadelphia, Pa.: Lippincott Williams & Wilkins. sid. 4. ISBN 9780781776172. http://books.google.ca/books?id=5ULRpwtyxxMC&pg=PA4 
  5. ^ Whittemore, edited by David Schottenfeld, Joseph F. Fraumeni, Jr. ; associate editors, Graham A. Colditz, Jonathan M. Samet, Alice S. (2006). Cancer epidemiology and prevention (3rd ed.). Oxford: Oxford University Press. sid. 697. ISBN 9780199747979. http://books.google.ca/books?id=qfN8Y1_lbDYC&pg=PA697 
  6. ^ [a b c d e] Stahl, M; Mariette, C; Haustermans, K; Cervantes, A; Arnold, D; ESMO Guidelines Working, Group (Oct 2013). ”Oesophageal cancer: ESMO Clinical Practice Guidelines for diagnosis, treatment and follow-up.”. Annals of oncology : official journal of the European Society for Medical Oncology / ESMO 24 Suppl 6: sid. vi51-6. PMID 24078662. 
  7. ^ Iyer, R; DuBrow, R (2004-09-09). ”Imaging of esophageal cancer”. Cancer Imaging 4 (2): sid. 125–132. doi:10.1102/1470-7330.2004.0022. ISSN 1740-5025. PMID 18250021. PMC: PMC1434596. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1434596/. Läst 24 februari 2019. 
  8. ^ ”Nationellt vårdprogram matstrups- och magsäckscancer”. www.cancercentrum.se. Arkiverad från originalet den 24 februari 2019. https://web.archive.org/web/20190224173849/https://www.cancercentrum.se/samverkan/cancerdiagnoser/matstrupe-och-magsack/vardprogram/. Läst 24 februari 2019. 
  9. ^ Enzinger PC, Mayer RJ (2003). ”Esophageal cancer”. N. Engl. J. Med. 349 (23): sid. 2241–52. doi:10.1056/NEJMra035010. PMID 14657432. 
  10. ^ Lozano, R; Naghavi, M; Foreman, K; Lim, S; Shibuya, K; Aboyans, V; Abraham, J; Adair, T; et al. (Dec 15, 2012). ”Global and regional mortality from 235 causes of death for 20 age groups in 1990 and 2010: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2010”. Lancet 380 (9859): sid. 2095–128. doi:10.1016/S0140-6736(12)61728-0. PMID 23245604. 

Externa länkarRedigera