Barretts esofagus är ett sjukdomstillståndceller i nedre delen av matstrupen omvandlas till en annan mer syratålig sort (skivepitel blir cylinderepitel), genom så kallad metaplasi.[1] Detta sker då magsyra och galla ofta och länge felaktigt befunnit sig i matstrupen, vilket ofta ger symptom i form av sura uppstötningar och obehag bakom bröstbenet, särskilt i liggande, vid framåtböjning eller vid ökat buktryck (så kallad gastroesofageal refluxsjukdom). Reflux av magsyra och galla kan dock vara symptomlöst och ändå ge upphov till Barrett's esofagus.[2] Cellförändringarna som uppstår vid Barrets esofagus anses vara föregångaren till en viss typ av matstrupscancer (adenocarcinom). Den absoluta risken att få matstrupscancer är dock mycket låg[3] och de flesta med Barretts esofagus dör av andra orsaker än matstrupscancer.[4] Trots att risken för matstrupscancer är låg följer man ofta patienter med Barretts esofagus med regelbundna kontroller.[5]

Barretts esofagus
Endoskopisk bild av Barretts esofagus.
Klassifikation och externa resurser
ICD-10K22.7
ICD-9530.85
OMIM109350
DiseasesDB1246
Medlineplus001143
eMedicineradio/73 
MeSHsvensk engelsk

Tillståndet är uppkallat efter den brittiske thoraxkirurgen Norman Barrett (1903–1979) som beskrev tillståndet 1957.

Diagnosen ställs med gastroskopi. En bekräftande biopsi från Barrettslemhinnan visande metaplastiskt epitel är obligatorisk för diagnos i Sverige.[6]

EpidemiologiRedigera

En tvärsnittsstudie har estimerat prevalensen i Sverige till 1,6 procent.[7] I selekterade högriskmaterial från USA är den estimerade prevalensen mycket högre, uppåt 25 procent.[8] Riskfaktorer för Barretts esofagus är hög ålder, manligt kön, central fetma och symptomatisk refluxsjukdom.[5]

KällorRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Spechler, Stuart J.; Souza, Rhonda F. (2014-08-28). ”Barrett's esophagus”. The New England Journal of Medicine 371 (9): sid. 836–845. doi:10.1056/NEJMra1314704. ISSN 1533-4406. PMID 25162890. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25162890. Läst 6 november 2017. 
  2. ^ Taylor, Justin B.; Rubenstein, Joel H. (August 2010). ”Meta-analyses of the effect of symptoms of gastroesophageal reflux on the risk of Barrett's esophagus”. The American Journal of Gastroenterology 105 (8): sid. 1729, 1730–1737; quiz 1738. doi:10.1038/ajg.2010.194. ISSN 1572-0241. PMID 20485283. PMC: PMC2916949. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20485283. Läst 6 november 2017. 
  3. ^ Holmberg, Dag; Ness-Jensen, Eivind; Mattsson, Fredrik; El-Serag, Hashem B.; Lagergren, Jesper (April 2017). ”Risk of oesophageal adenocarcinoma in individuals with Barrett's oesophagus”. European Journal of Cancer (Oxford, England: 1990) 75: sid. 41–46. doi:10.1016/j.ejca.2016.12.037. ISSN 1879-0852. PMID 28214656. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28214656. Läst 6 november 2017. 
  4. ^ Erichsen, R.; Horvath-Puho, E.; Lund, J. L.; Dellon, E. S.; Shaheen, N. J.; Pedersen, L. (April 2017). ”Mortality and cardiovascular diseases risk in patients with Barrett's oesophagus: a population-based nationwide cohort study”. Alimentary Pharmacology & Therapeutics 45 (7): sid. 973–982. doi:10.1111/apt.13962. ISSN 1365-2036. PMID 28139003. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/28139003. Läst 6 november 2017. 
  5. ^ [a b] Shaheen, Nicholas J.; Falk, Gary W.; Iyer, Prasad G.; Gerson, Lauren B.; American College of Gastroenterology (January 2016). ”ACG Clinical Guideline: Diagnosis and Management of Barrett's Esophagus”. The American Journal of Gastroenterology 111 (1): sid. 30–50; quiz 51. doi:10.1038/ajg.2015.322. ISSN 1572-0241. PMID 26526079. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26526079. Läst 6 november 2017. 
  6. ^ ”Riktlinjer för utredning samt handläggning av Barretts esofagus”. Arkiverad från originalet den 22 december 2015. https://web.archive.org/web/20151222080530/http://svenskgastroenterologi.se/sites/default/files/pagefiles/Nationella_riktlinjer_barrett_esofagus2012_3.pdf. Läst 15 december 2015. 
  7. ^ Ronkainen, Jukka; Aro, Pertti; Storskrubb, Tom. ”Prevalence of Barrett's esophagus in the general population: an endoscopic study”. Gastroenterology 129 (6): sid. 1825-1831. doi:10.1053/j.gastro.2005.08.053. ISSN 0016-5085. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16344051. Läst 15 december 2015. 
  8. ^ Shaheen, Nicholas J.; Richter, Joel E.. ”Barrett's oesophagus”. Lancet (London, England) 373 (9666): sid. 850-861. doi:10.1016/S0140-6736(09)60487-6. ISSN 1474-547X. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/19269522. Läst 15 december 2015. 

WebbkällorRedigera

Tryckta källorRedigera

Externa länkarRedigera