Mastacomys fuscus[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas 1882. Mastacomys fuscus är ensam i släktet Mastacomys som ingår i familjen råttdjur.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Mastacomys fuscus
Status i världen: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljRåttdjur
Muridae
UnderfamiljMurinae
SläkteMastacomys
Thomas, 1882
ArtMastacomys fuscus
Vetenskapligt namn
§ Mastacomys fuscus
Auktor(Thomas, 1882)
Synonymer
Pseudomys fuscus[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Släktnamnet är bildat av de grekiska orden mastax (malande käke) och mys (mus). Artepitetet i det vetenskapliga namnet är bildat av det latinska ordet fuscus (mörk).[6]

Några arter i släktet australmöss (Pseudomys) är närmare släkt med Mastacomys fuscus än med andra arter av Pseudomys. Därför listas den här beskrivna arten ibland i australmöss. Den genetiska variationen inom Pseudomys är däremot så stor att en uppdelning i flera taxa är berättigad. Mastacomys fuscus lämnas därför kvar i sitt släkte men kanske tillkommer i framtiden fler arter i släktet.[3]

Utbredning och habitat

redigera

Denna gnagare förekommer med flera från varandra skilda populationer i sydöstra Australien och på Tasmanien. Arten vistas i låglandet och i bergstrakter upp till 2200 meter över havet. Habitatet utgörs av hed, gräsmarker (främst med halvgräs) och av skogsgläntor. I det mera kyliga utbredningsområdet faller ofta regn.[1]

Utseende

redigera

Mastacomys fuscus påminner om en sork i kroppsformen. Arten blir 15 till 20 cm lång (huvud och bål) och har en 9 till 14 cm lång svans. Vikten är 100 till 195 g. Den långa och mjuka pälsen har en blek brun till gråbrun färg. Svansen och fötterna är bara glest täckt med hår och där finns mörk hud.[7]

Ekologi

redigera

Denna gnagare förekommer i områden med snörika vintrar. En grupp lever tillsammans i ett tunnelsystem under snötäcket. Under andra årstider lever varje individ ensam (förutom vid parningen) och hanarnas revir överlappar med reviren från flera honor.[7]

Individerna behöver gömställen som större stenar, buskar eller grästuvor. De äter främst gräs som kompletteras med blad, frön, svampar och bark. Antagligen har honor två kullar per år och per kull föds 1 till 4 ungar. Dräktigheten varar cirka fem veckor.[1] 16 veckor efter födelsen är ungarna lika stora som de vuxna individerna.[7]

Källor

redigera
  1. ^ [a b c d] Menkhorst, P. et al. 2008 Mastacomys fuscus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 8 januari 2015.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ [a b] (2005) , website Mastacomys, Mammal Species of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (22 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pseudomys+fuscus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Conder & Strahan, red (2007). Mastacomys fuscus. Dictionary of Australian and New Guinean Mammals. CSIRO PUBLISHING. sid. 76. ISBN 978-0-643-10006-0 
  7. ^ [a b c] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Broad-toothed Rat” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 1561/62. ISBN 0-8018-5789-9