Karin Marianne Maans, född 19 maj 1965, är en finländsk folkmusiker och pedagog. Hon är uppvuxen i Esse i Österbotten och har sina musikaliska rötter i den österbottniska fioltraditionen. Den folkliga sången är också en viktig del av det musikaliska uttrycket och hon kombinerar ofta sång och fiolspel.[1] Maans spelar också oktavfiol, och har spelat stråkharpa och esseharpa (1600-tals modell av nyckelharpa som hittats i Esse)[2]. Hon arbetar både med finlandssvensk och finsk folkmusik[3].

Marianne Maans
Marianne Maans, 2014
FödelsenamnKarin Marianne Maans
Född19 maj 1965 (58 år)
Finland Esse, Pedersöre kommun
GenreFolkmusik
RollMusiker, pedagog
InstrumentFiol
År som aktiva1984–i dag

Maans lärde sig spela fiol i en spelmansgrupp för barn i Esse och blev själv senare ledare för gruppen som 1984 tog namnet Esselåtar. Hon gick ett år på Malungs folkhögskola i Dalarna och har studerat till musikmagister vid Sibelius-akademins folkmusiklinje.[4]

Marianne Maans verkar som pedagog, musiker och arrangör. Hon ger konserter både solo och i olika ensembler, engagerar sig i olika tvärkonstnärliga projekt, spelar in och medverkar på skivor och ger ut litteratur.[1] Hon har erhållit flera konstnärs- och arbetsstipendier[5].

Diskografi redigera

  • Det är mänskligt att fela (Esselåtar, 1988)[6]
  • Pirnales (Pirnales, 1989)
  • Katrilli (Pirnales m.fl., 1991)
  • Aqua (Pirnales,1992)
  • Parasta ennen - Bäst före - Best Before (Pirnales, 1994)
  • Det kom ett folk från skären – Visor från Kökar (musikkassett, 1995)[7]
  • Finnish Folk Song Through the Ages (med Folk voices m.fl.1999)
  • I Ramunders fotspår (med Maria Kalaniemi och Olli Varis, 2000)[8]
  • Liv och längtan – Finlandssvenska visor (Chorus Sanctæ Ceciliæ, 2001)
  • Leve psalmen! (2003)
  • Marianne Maans (2004)[9]
  • Nikodemus (Jouhiorkesteri, 2008)[10]
  • Lirarna (Promo CD, 2010)
  • Duets (med Lauri Antila, 2010)
  • Corpus (2011)
  • Släpp in publiken (FoLKRÖRELSEN, 2013)[11]; vann Vegapriset Årets album.
  • Under bar himmel – Taivasalla (med Maria Kalaniemi och Ape Anttila, 2014)
  • I himmelen, med Katarina Kvarnström och Gnistra (2014)[12]

Källor och litteratur redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] 'Lefvande - medeltida ballader om kärlek och svek, SLS/Finlands svenska folkmusikinstitut, infoblad, Vasa 2013.
  2. ^ ”Folkmusiken är Marianne Maans stora kärlek”. Arkiverad från originalet den 10 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160310031805/http://www.konstsamfundet.fi/musik/folkmusiken-aer-marianne-maans-stora-kaerlek. Läst 14 december 2015. 
  3. ^ Maria Holmström (2006). ”Marianne Maans”. Fiolen min (Vasa) Årg. 37 (2). 
  4. ^ Stara, Sofie: 'Folkmusikvågen drog henne med', Vasabladet 12.5.2015, s. 17.
  5. ^ Maans, Marianne: Curriculum Vitae, 12.10.2015
  6. ^ ”Svenska litteratursällskapet i Finland r.f., Utgivning, Skivor och kassetter”. http://www.sls.fi/sv/utgivning/det-ar-manskligt-att-fela. Läst 8 februari 2016. 
  7. ^ ”Svenska litteratursällskapet i Finland r.f., Utgivning, skivor och kassetter”. http://www.sls.fi/sv/utgivning/det-kom-ett-folk-fran-skaren. Läst 8 februari 2016. 
  8. ^ ”Svenska litteratursällskapet i Finland r.f., Utgivning, Skivor och kassetter”. http://www.sls.fi/sv/utgivning/i-ramunders-fotspar. Läst 8 februari 2016. 
  9. ^ ”Svenska litteratursällskapet i Finland r.f., Utgivning, Skivor och kassetter”. http://www.sls.fi/sv/utgivning/marianne-maans. Läst 8 februari 2016. 
  10. ^ ”Jouhiorkesteris webbplats: Nikodemus”. http://jouhiorkesteri.com/fi/index.php?sivu=levyt. Läst 14 december 2015. 
  11. ^ ”Folkrörelsens webbplats”. http://www.folkrorelsen.fi/svenska/. Läst 5 februari 2016. 
  12. ^ ”Svenska litteratursällskapet i Finland r.f., Utgivning, Skivor och kassetter”. http://www.sls.fi/sv/utgivning/i-himmelen. Läst 15 mars 2016.