Maratuashama[1] (Copsychus barbouri) är en fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar.[2]

Maratuashama
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteCopsychus
ArtMaratuashama
C. barbouri
Vetenskapligt namn
§ Copsychus barbouri
Auktor(Bangs & Peters, JL, 1927)
Synonymer
  • Copsychus stricklandi barbouri
  • Copsychus malabaricus barbouri
  • Kittacincla malabarica barbouri
  • Kittacincla stricklandi barbouri

Utbredning och systematik

redigera

Fågeln är endemisk för ön Maratua öster om nordöstra Borneo, men tros vara utdöd i det vilda. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Arten kategoriserades tidigare som underart till vitkronad shama (eller som del av vitgumpad shama när den förra inkluderas i den senare) men urskildes 2024 som egen art efter studier.[3]

Släktestillhörighet

redigera

Maratuashama och dess släktingar placeras traditionellt i släktet Copsychus. Flera genetiska studier visar dock att indisk shama (Saxicoloides fulicatus, tidigare kallad indisk näktergal) och roststjärtad shama (Trichixos pyrropygus) är inbäddade i släktet.[4][5] De flesta taxonomiska auktoriteter inkluderar därför även dem i Copsychus.

Familjetillhörighet

redigera

Shamor med släktingar ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar och buskskvättor vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.[6][4]

Status och hot

redigera

IUCN erkänner ännu inte maratuashaman som egen art, varför dess hotstatus inte bedömts. Dock tros den vara utdöd i det vilda.

Referenser

redigera
  1. ^ BirdLife Sverige (2024) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.2). doi :  10.14344/IOC.ML.14.2.
  3. ^ Chua, V.L., Phillipps, Q., Chuan Lim, H., Taylor, S.S., Gawin, D.F., Rahman, M.A., Moyle, R.G. & Sheldon, F.H. 2015. Phylogeography of three endemic birds of Maratua Island, a potential archive of Bornean biogeography. Raffles Bulletin of Zoology, 63: 259–269.
  4. ^ [a b] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
  5. ^ Voelker, G. J.V. Penñalba, J.W. Huntley, and R.C.K. Bowie (2014), Diversification in an Afro-Asian songbird clade (Erythropygia-Copsychus) reveals founder-event speciation via trans-oceanic dispersals and a southern to northern colonization pattern in Africa, Mol. Phylogenet. Evol. 73, 97-105.
  6. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.