Mangrovesvala[2] (Tachycineta albilinea) är en centralamerikansk fågel i familjen svalor inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer i låglänta områden, som namnet avslöjar gärna vid mangroveskogar vid kusten, men även intill sjöar, våtmarker och gräsmarker inåt land. Arten minskar i antal, men beståndet anses vara livskraftigt.

Mangrovesvala
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSvalor
Hirundinidae
SläkteTachycineta
ArtMangrovesvala
T. albilinea
Vetenskapligt namn
§ Tachycineta albilinea
Auktor(Lawrence, 1863)
Utbredning

Utseende och läten redigera

Översidan av kroppen är blågrön. Vingarna är gråsvarta, stjärten svart och undersidan vit. Arten kan identifieras genom det vita strecket strax ovanför en linje mellan näbbens fäste och ögat. Det förekommer endast på två andra arter i släktet: violettgrön svala och diademsvala. Könen har likartad fjäderdräkt men skiljer något i storlek. Ungfåglarna har gråbrun överdel och vitaktig underdel. Den här svalans sång beskrivs allmänt som mjukt drillande, med ett rullat ’’djeerrt’’ och en skarp alarm-ton.

 

Utbredning och systematik redigera

Mangrovesvalan förekommer i Centralamerika i låglänta områden från norra Mexiko till Panama.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt redigera

Arten är vanlig i kustnära och låglänta områden, som namnet avslöjar ofta i närheten av mangroveskogar, men även vid sötvattenssjöar, floder och betesmarker samt i gräsmarker, våtmarker och vid stränder.[4][5]

Häckning redigera

Mangrovesvala är starkt revirhävdande när den häckar, ungefär som trädsvala. Boet byggs normalt i ett hål eller en hålighet nära vatten och mindre än två meter ovanför marken.

Föda redigera

Arten brukar söka sin föda i ensamhet när den häckar, men i grupp när den inte häckar. Födosökandet sker normalt närmare boet när den jagar för att finna föda till sina ungar, men mycket längre bort när den söker föda till sig själv. Mellan födosökandet ses den ofta sitta stilla nära vatten. Den fångar insekter i luften och tar ovanligt stora byten relativt sin egen storlek.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 500 000 till fem miljoner vuxna individer.[6]

Mycket lite är känt om i vad mån andra djur tar den som byte, men den är värdorganism för Sternostoma hirundinis, ett näs-kvalster. Det förekommer också att de förlorar sina bon till termiter och knott.

Namn redigera

Mangrovesvalans vetenskapliga artnamn albilinea betyder "vitstreckad".[7]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2020 Tachycineta albilinea . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2020.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Turner, A., and C. Rose. 1989. Swallows & martins: An identification guide and handbook. Houghton Mifflin Company, Boston, Massachusetts.
  5. ^ Parker, T. A., III, D. F. Stotz, and J. W. Fitzpatrick. 1996. Ecological and distributional databases. Pages 113-436 in D. F. Stotz, J. W. Fitzpatrick, T. A. Parker III, and D. K. Moskovits, Neotropical birds: ecology and conservation. University of Chicago Press, Chicago, Illinois.
  6. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019. Hämtas från: http://pif.birdconservancy.org/ACAD Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..
  7. ^ James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4

Externa länkar redigera