Mange Schmidt

	Mange Schmidt
	Mange Schmidt sjunger på Sommarkrysset i Stockholm 2008.
Födelsenamn	Bo Magnus Schmidt
Född	17 november 1973 (47 år); Vasastaden, Stockholm, Sverige
Genre	Hiphop (Pop rap) (pop hiphop)
År som aktiv	2002–
Webbplats	Mange Schmidt.com

Bo Magnus "Mange" Schmidt, född 17 november 1973 i Stockholm, är en svensk rappare.

KarriärRedigera

Han blev först känd för sina svenskspråkiga covers på hiphop-klassiker. Exempelvis gjorde han The Notorious B.I.G.:s låt Warning till Varning och Diamond D & The Psychotic Neurotics Freestyle (Yo, Thats That Sh...) blev till Det här är sån skit. De samlades på albumet Greatest Hits (arbetsnamn Mange Schmidt blandar och ger) 2003. Sommaren 2006 fick han framgångar på topplistorna med singeln Glassigt och gjorde sin TV-debut 26 augusti i Sommarkrysset i TV4. Under hösten samma år kom albumet Samtidigt, i Stockholm och andrasingeln Vem e han?. 2007 gjorde Mange Schmidt med hjälp av Petter den nya låten Giftig och även den likt singeln "Glassigt" blev en stor succé.

År 2009 berättade han i inslaget Återvinningsintervjun i radioprogrammet P3 Populär för första gången offentligt om sin spirituella läggning och om sin starka tro på människan, naturen och kretsloppet. Mange Schmidt gav även exempel på egna upplevelser som han visserligen inte ville kalla övernaturliga, men väldigt ologiska.^[1]

Schmidt driver vid sidan av musiken en cateringfirma, framförallt inriktad på dryckeshantering, i Stockholm.

I slutet av september år 2009 släppte han sitt fjärde album Odenplan Stockholm 1988. I början på 2010 släppte han singeln "Wingman".

RättsfallRedigera

Dagen före Valborgsmässoafton 2012 greps Schmidt av polis för att ha urinerat utomhus bakom en buske i Uppsala, han ålades då en ordningsbot på 800 kr som han vägrade betala. ^[2]

Uppsala tingsrätt friade honom för brottet, domen överklagades till Svea hovrätt som fastställde friandet. Domen är av allmänintresse då den slår fast att det kan vara lagligt att urinera utomhus om det inte finns några andra alternativ och det inte går att visa att personen haft uppsåt till förargelväckande beteende. ^[3]