Manchuiska är ett manchu-tungusspråk talat av ett fåtal manchuer i provinsen Heilongjiang i Manchuriet i nordöstra Kina. I lexikaliskt hänseende (ordrötterna) står manchuiskan närmast de tungusiska dialekterna i östra Sibirien, men i formellt hänseende närmare till mongoliskan.

Manchuiska
ᠮᠠᠨᠵᡠ
ᡤᡳᠰᡠᠨ
Manju gisun
Talas iKina
RegionManchuriet
Antal talare20[1]
StatusKritiskt utrotningshotat[2]
SpråkfamiljManchuiska
Manchurisk skrift
Officiell status
Språkmyndighet-
Språkkoder
ISO 639‐2mnc
ISO 639‐3mnc
Skylt från Förbjudna staden med både kinesisk och manchuisk text

Manchuiska delas ofta i fyra olika dialekter:[3]

  • alechuxa
  • bala
  • jing
  • lalin

Fonologi

redigera

Vokalharmonin framträder här mindre än i turkiskan och ungerskan. Däremot finnes i manchuiskan en art av skiftning i själva stammens vokaler från hårda till mjuka, varigenom motsatsen emellan det "överlägsna" och "underlägsna" antydes, till exempel ganggan, stark, genggen, svag, áma, far, eme, mor, wasi, nedstiga, wesi, uppstiga, o. d.

Konsonanter

redigera
Bilabiala Labiala Dentala Alveolara Palatala Velara Uvulara
Nasaler m n ŋ
Klusiler Icke-asp. p t k ~ g
Aspirerade tʃʰ kʰ ~ qʰ
Frikativer f s x ~ χ
Approximanter j
Tremulanter r
Lateraler l w

Källa:[4]

Vokaler

redigera
Främre Central Bakre
Sluten i | y u
Halvsluten ʊ
Mellanvokal e ɤ | o
Mellanöppen ɔ
Öppen a

Källa:[4]

Grammatik

redigera

Ordbildningen sker uteslutande med suffix. Prefix, prepositioner och grammatiskt genus saknas. Pluralis uttrycks för animater genom ändelserna -sa eller -ta, annars genom reduplikation eller ord som "många" osv. Man brukar räkna med fem kasus (nominativ, utan ändelse, genitiv, dativ, ackusativ, ablativ), men sammanfogningen är lösare än i latin och grekiska.

Adjektivet är oböjligt och går som övriga bestämningsord alltid före det som det bestämmer. Possessiv uttrycks inte som i de flesta altaiska språk med suffix, utan med genitivformer av personliga pronomen. Elativ saknas helt. Verbet böjs inte för numerus eller person (som svenskan), men har däremot alla de typer av avledningar av verbstammar som är typiska för de altaiska språken, som kausativa frekventativ, intensiv osv. Verbrotens grundform är imperativ. Temporala och modala stammar, infinitiv och particip uttrycks med särskilda, vokalharmoniskt växlande suffix, t. ex. omi, drick, omi-me, att dricka, bi (si, i, be) omi-he, jag (du, han, vi) drack, omi-ne-me, att börja dricka, bi (tse) omi-ne-he, jag (de) började dricka.

Skriftspråk

redigera

Manchuiska skrivs med en utökad variant av den mongoliska skriften, i lodräta rader uppifrån och ner; raderna följer varandra från höger till vänster. Enligt officiell historieskrivning skapades det manchuiska alfabetet av två lärde, Erdeni och G'aig'ai, 1599 på order från manchuernas ledare Nurhaci. Först sedan manchuerna erövrat Kina (1644) fick språket en mer omfattande litteratur, vilken till största delen består av översättningar (företrädesvis av historia och klassisk litteratur) från kinesiskan, som utövat ett genomgripande inflytande på manchuiskan.

Litteratur och officiell status

redigera
 
En stele av Kangxi med båda manchuiska och kinesiska nära Marco Polo-bron.

Ur den manchuiska litteraturen bör särskilt nämnas en fullständig samling av alla Qing-kejsarnas lagar, en krönika över Amurlandet (Sachalian-ula) fram till 1810 samt två förträffliga lexikaliska arbeten av manchuiska lärde: den sakligt ordnade manchu-kinesiska ordboken Qingwen jian och den alfabetiskt uppställda manchu-mongolisk-kinesiska Sanhe bianlan.

Manchuiskan var Qing-hovets och de kinesiska ämbetsmännens officiella språk, men är i Kina mycket försummat; idag talas språket endast av små folkspillror i Fuyu och Aihui i provinsen Heilongjiang.[5] Sibe-språket (även kallat Xibo), som är nära besläktat med manchuiskan, talas idag av cirka 30 000 personer i Qapqal, Xinjiang.

Språket idag

redigera

Manchuiskan är nästan utdöd och kommer ganska säkert att försvinna.[3] Sedan 2009 har språket klassificerats som ett hotat språk av FN.[6] Men fast manchuiskans framtid ser mörk ut, finns det försök att revitalisera språket med moderna läroböcker och genom att uppmuntra människor att lära sig manchuiska.[7]

Antal etniska manchuer är ungefär 10 miljoner, men de flesta talar kinesiska hellre än manchuiska. De yngsta modersmålstalarna är över 70 år, och dagens ungdom förstår inte språket.[8]. Att lära sig manchuiska anses i bästa fall vara en hobby.[6] Största delen av de medier man konsumerar är enbart på kinesiska.[9]

I byn Sanjiazi, där största delen av manchuiskans talare bor idag, började de lokala myndigheterna betala 2400 yuan per år till 16 seniorer som skulle bli manchuiskans "språkvakter" och samla andra bybor för att tala manchuiska. Vid 2017 hade nio av de ursprungliga språkvakterna avlidit.[6].

Källor

redigera

Vidare läsning

redigera

Grammatikor

redigera

Läroböcker

redigera

Ordböcker

redigera
  • Hauer, Erich; Corff Oliver (2007) (på tyska). Handwörterbuch der Mandschusprache (2., durchges. und erw. Aufl. / hrsg. von Oliver Corff). Wiesbaden: Harrassowitz. Libris 11788390. ISBN 978-3-447-05528-4 
  • Norman, Jerry; Dede Keith., Branner David Prager. (2013) (på engelska). A comprehensive Manchu-English dictionary. Harvard-Yenching Institute Monograph Series; 85. Cambridge, MA: Harvard University Asia Center. Libris 13931908. ISBN 978-0-674-07213-8 

Övrigt

redigera
  • Rohnström, John. "Manchu Printed Books in the Royal Library in Stockholm." Bulletin of the Museum of Far Eastern Antiquities, no. 44 (1972): 133-40. Libris 8259174

Externa länkar

redigera