Maliriket var ett historiskt handelsimperium i Västafrika från 1200- till 1500-talet. Riket grundades av mandetalande folk omkring 1200 som nådde sin höjdpunkt under 1300-talet och nådde då från Atlantkusten till Timbuktu i öster. Grundvalen för riket byggde på karavanhandeln som förde bland annat guld och slavar från Maliriket i utbyte mot salt. Timbuktu utvecklades till ett stort religiöst och kulturellt centrum.[1]

Maliriket

1200-talet1500-talet


MALI empire BLANK.PNG
Huvudstad Niani & Kangaba



Bildades 1200-talet


Upphörde 1500-talet


Västafrikanska riken
före kolonisationen
Tidiga riken
Ghanariket (ca.300 – )
ca. 7501076
Songhairiket
(Za-dynastin)
6901275
Nri ca. 900 – ca. 1400
(– 1911)
Maliriket ca. 1200 – ca. 1450
Grundade på medeltiden
Songhairiket 12751901
Wolofriket ca. 13501890
Kanem-Bornu 13891893
Oyoriket ca. 14001835
Kungariket
Benin
ca. 14001897
Kungadömet
Kaabu
15371867
Dahomey 16001900
Kénédougou 16501898
Grundade efter 1650
Ashanti 16701896
Kong 17101895
Bamana 17121861
Sokotokalifatet 18041903
Wassoulou 18781898
Se även: Afrikas historia

HistoriaRedigera

Maliriket utvecklades från Kangabariket nära gränsen mellan nuvarande Mali och Guinea vid övre Nigerfloden. Malinke-folket i Kangaba var mellanhänder i det historiska Ghanarikets guldhandel.[2] Omkring 1235 fick Sundiata Kieta, Malirikets grundare, kontrollen över Kangaba och 1240 erövrade han Kumbi, det forna Ghanarikets huvudstad. Sundiate Kieta gjorde Niani till rikets huvudstad och Niani blev snart ett kommersiellt centrum.[3] Maliriket tog över efter Ghanariket som det ledande västafrikanska riket, baserat på förbättrat jordbruk och kontroll över handel med guld och andra varor genom ett omfattande handelsnätverk över Sahara.[4]

Under Mansa Musas regering som tog sin början 1307 steg Mali till höjden för sin makt. Riket absorberade bland annat handelsstäderna Timbuktu och Gao. Mansa Musa sände ambassadörer till Marocko och Egypten, och efter sin magnifika pilgrimsfärd till Mecka 1324 etablerade hand egyptiska vetenskapsmän i Timbuktu och Gao.[2] Han sände ambassadörer til Marocko, Egypten och till andra håll och när han återvände från en pilgrimsfärd till Mecka (1324) förde han egyptiska forskare till både Timbuktu och Gao.

Under 1300-talet var Malirikets handelsmän aktiva i hela västra Afrika, det var ett av världens största länder och var känd för sin rikedom, fredliga förhållanden samt hög utbildningsnivå både i den arabiska världen och i Europa, bland annat genom via Ibn Khaldun och Ibn Battuta.[4] Med tiden avtog rikets kontroll. Gao gjorde uppror runt 1400 och Tuaregerna Timbuktu 1431. Omkring 1550 hade Mali förlorat sin betydelse.[2]

ReligionRedigera

Under Malis storhetstid blev islam den dominerande religionen i statsförvaltningen.[4] Malis kungar samt köpmännen var muslimer, medan huvuddelen av befolkningen behöll sin traditionella religion.[1]

Ekonomi och handelRedigera

Mali hade ett välutvecklat jordbruk. Dessutom hade Mali kontrollen över en omfattande karavanhandel där bland annat guld och slavar sändes norrut och främst salt togs emot.[5]

KällorRedigera

  1. ^ [a b] ”Historia - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/mali/historia. Läst 27 december 2020. 
  2. ^ [a b c] ”Mali empire | History, Rulers, Downfall, & Facts” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/place/Mali-historical-empire-Africa. Läst 27 december 2020. 
  3. ^ ”Sundiata Keita | Biography, Facts, & Empire” (på engelska). Encyclopedia Britannica. https://www.britannica.com/biography/Sundiata-Keita. Läst 27 december 2020. 
  4. ^ [a b c] Eriksen, Tore Linnè; Benjaminsen, Tor A. (2019-12-13). ”Maliriket” (på norska, bokmål). Store norske leksikon. http://snl.no/Maliriket. Läst 27 december 2020. 
  5. ^ Canós-Donnay, Sirio (25 februari 2019). ”The Empire of Mali” (på engelska). Oxford Research Encyclopedia of African History. doi:10.1093/acrefore/9780190277734.001.0001/acrefore-9780190277734-e-266. https://oxfordre.com/africanhistory/view/10.1093/acrefore/9780190277734.001.0001/acrefore-9780190277734-e-266. Läst 27 december 2020.