Majdanek, även Konzentrationslager Lublin (ursprungligen Kriegsgefangenenlager der Waffen-SS Lublin), var ett av Nazitysklands förintelseläger, beläget 4 kilometer från staden Lublin i sydöstra Polen.

Majdanek
Alians PL KL Majdanek Lublin,10 10 2008,PA100050.jpg
Vakttorn vid Majdanek. I dimman i bakgrunden syns det kupolformade monumentet över lägrets offer vilket uppfördes 1969. Fotografi från 2008.
PlatsLublin
Lägret inrättades1 oktober 1941
Lägret stängdes22 juli 1944
I bruk1941–1944
KommendantKarl Koch (1941–1942)
Max Koegel (1942)
Hermann Florstedt (1942–1943)
Martin Weiss (1943–1944)
Arthur Liebehenschel (1944–1944)
GaskammareSju
Antal dödaomkring 78 000
Befriat avRöda armén

Lägrets historiaRedigera

 
Kupol över mausoleet där lägrets dödsoffer ligger begravda.
 
Kremationsugnar i Majdanek, fotograferade efter Röda arméns befrielse av lägret 1944.

Majdanek började byggas i oktober 1941 som ett krigsfångeläger. Arbetet utfördes främst av ryska krigsfångar av vilka flertalet avled. Från april 1942 till Röda arméns befrielse av de överlevande lägerfångarna i juli 1944 fungerade det som kombinerat arbets-, koncentrations-, krigsfånge- och förintelseläger.

Som mest fanns det ungefär 50 000 fångar i Majdanek men totalt skrevs över 150 000 fångar in i lägret från 1942 till befrielsen. Det beräknas att 78 000 av dessa dödades eller dog av svält och tyfus.[1]

Avrättningar skedde genom gasning eller arkebusering. I samband med Aktion Erntefest anlände flera tusen SS-män och sköt ihjäl cirka 18 000 judiska fångar.

Majdanek finns i dag kvar som minnesmärke över Förintelsen.

Satellitläger[2]Redigera

Namn Läge Högsta antal interner
Bliżyn 40 km sydväst om Radom omkring 4 000
Budzyń eller Kraśnik-Budzyń 5 km nordväst om Kraśnik 2 138 män
319 kvinnor
Gesiowka Gesiowka-gatan, Warszawa
Radom Szkolna-gatan, Radom 2 900
Puławy Puławy
Lipowa Lipowa-gatan, Lublin 1 750
Chelmska Chelmska-gatan, Lublin 3 000

KommendanterRedigera

  1. Karl Otto Koch (september 1941 – juli 1942)
  2. Max Koegel (augusti 1942 – oktober 1942)
  3. Hermann Florstedt (oktober 1942 – september 1943)
  4. Martin Weiss (september 1943 – maj 1944)
  5. Arthur Liebehenschel (maj 1944 – 22 juli 1944)

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

NoterRedigera

Tryckta källorRedigera

Vidare läsningRedigera

Externa länkarRedigera