Öppna huvudmenyn

Magnus är ett mansnamn, ursprungligen ett latinskt tillnamn med betydelsen "stor", till exempel Carolus Magnus (Karl den store). En kortform är Måns. Den finskspråkiga motsvarigheten är Mauno eller Maunu.

Enligt Snorre Sturlasson bars namnet första gången av Magnus den gode, som fått namnet efter Karl den Stores tillnamn.[1]

Äldsta belägget i Sverige är från 1100-talet genom ristade runor på väggen i Bringetofta kyrka, Småland: Herr Magnus.[2] Namnet finns också i en runinskrift på ett rökelsekar i Angelstads kyrka, Småland, ca 1400: Magnus Diacomus gjorde mig, Gud signe honom.

Magnus var ett modenamn på 1970-talet, minskade sedan något i popularitet men har nu ökat igen. Den 31 december 2009 fanns det totalt 73 548 personer i Sverige med namnet Magnus, varav 41 923 med det som tilltalsnamn.[3] År 2003 fick 489 pojkar namnet, varav 29 fick det som tilltalsnamn.

Namnsdag i Sverige: 19 augusti

Innehåll

Personer och figurer med namnet MagnusRedigera

Norska kungarRedigera

Svenska kungar och prinsarRedigera

Andra personerRedigera

Personer med efternamnet MagnusRedigera

ÖvrigaRedigera

Se ävenRedigera

NoterRedigera

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1217 
  2. ^ FMIS Bringetofta 109:1
  3. ^ ”SCB Namnstatistik”. Arkiverad från originalet den 25 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110225080129/http://www.scb.se/Pages/NameSearch.aspx?id=259432. Läst 2 november 2010.