Macropis fulvipes är en biart som först beskrevs av Fabricius 1804.[3][2] Macropis fulvipes ingår i släktet lysingbin, och familjen sommarbin.[3][2]

Macropis fulvipes
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljSommarbin
Melittidae
SläkteLysingbin
Macropis
UndersläkteMacropis sensu stricto[1]
ArtMacropis fulvipes
Vetenskapligt namn
§ Macropis fulvipes
Auktor(Fabricius, 1804)
Synonymer

Macropis nigrita Hedicke, 1938[2]

Megilla fulvipes Fabricius, 1804[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Kroppen har svart grundfärg med övervägande gulbrun behåring på huvud och mellankropp. Pälsen hos honorna är glesare än hos hanarna. 3:e och 4:e tergiterna[a] hos honorna, 3:e till 5:e hos hanarna, har vita hårfransar i bakkanterna. Honorna har ljusgula pollenkorgar på bakskenbenen, medan hanarna har gult ansikte. Honan blir 8 till 9 mm lång, hanen inte mer än 8 mm.[4]

Underarter redigera

Arten har två underarter[2]:

  • Macropis fulvipes fulvipes (Fabricius, 1804)
  • Macropis fulvipes macedonica Warncke, 1973

Ekologi redigera

Biet lever i habitat som skogsbryn och -gläntor, våtmarker, parker och trädgårdar.[4][3] Arten samlar inte bara pollen utan även växtoljor till sina larver; i detta födosök är den starkt specialiserad till lysingväxter, främst penningblad och praktlysing. Nektar för eget bruk hämtar den emellertid från många olika blommor. Flygtiden varar från juni till augusti; honorna slutar senare än hanarna.[4]

Fortplantning redigera

Honan gräver ut ett larvbo i jorden, främst i sluttningar som lodräta lerväggar, flodbankar eller sluttande ängsmark. Hon lägger ett ägg i varje larvcell; dessa provianteras sedan med en blandning av insamlade växtoljor och pollen samt tillsluts med ett vaxliknande sekret. Avkomman övervintrar som vilolarver i puppkokongerna. Det är osäkert om arten har någon boparasit, men det antas att Epeoloides coecutiens (preliminärt svenskt trivialnamn brokadbi) snyltar på bona.[4]

Utbredning redigera

Macropis fulvipes finns i större delen av Europa med undantag för Storbritannien, Grekland, Portugal, Island, Norge och Sverige.[3]

I Finland finns arten i södra halvan av landet, inklusive Åland, och med ungefärlig nordgräns i Mellersta Österbotten och Norra Savolax. Arten är klassificerad som livskraftig (LC) i landet.[5]

Arten saknas i Sverige, men den är nära släkt med lysingbi, som är vanlig i landet, och svenska Artdatabanken gör bedömningen att den snart kommer att påträffas i Skåne eller Uppland.[6]

Status redigera

IUCN klassificerar arten globalt som livskraftig, men populationen minskar. Främsta anledningen anses vara minskningen av de främsta värdväxternas, lysingarternas, habitat på grund av agrikulturella åtgärder.[3]

Kommentarer redigera

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor redigera

  1. ^ Macropis fulvipes (Fabricius, 1804)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Macropis+fulvipes. Läst 14 oktober 2013. 
  2. ^ [a b c d e] Macropis fulvipes (Fabricius, 1804)” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=753658#null. Läst 5 september 2023. 
  3. ^ [a b c d e] Michez, D. & Nieto, A. 2012 Macropis fulvipes . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 september 2023.
  4. ^ [a b c d] ”Schenkelbienen: Macropis fulvipes (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-mfulv.htm. Läst 14 oktober 2013. 
  5. ^ Juho Paukkunen (2019). Macropis fulvipes. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204558. Läst 27 augusti 2022. 
  6. ^ Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Lysingbi Macropis europaea. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/macropis-europaea-103176/detaljer. Läst 5 september 2023. 

Externa länkar redigera