Lysingbi (Macropis europaea) är en biart som beskrevs av Warncke 1973.[3][4] Lysingbi ingår i släktet lysingbin, och familjen sommarbin.[3][4] Inga underarter finns listade.[5]

Lysingbi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Macropis europaea, hona
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljSommarbin
Melittidae
SläkteLysingbin
Macropis
UndersläkteMacropis sensu stricto[2]
ArtLysingbi
Macropis europaea
Vetenskapligt namn
§ Macropis europaea
AuktorWarncke, 1973
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Biet har svart grundfärg och en kroppslängd på mellan 8 och 9 mm. Honan har gles, övervägande ljus kroppsbehåring. 3:e till 5:e tergiten[a] har smala, vita hårband i bakändarna; på det 5:e segmentet är bandet dock avbrutet (svart) i mitten. Hon har dessutom tydlig, gulvit behåring på baksvenbenen. Hanen liknar honan, men har en gul mask i ansiktet nedanför antennbaserna. Honans tydliga, vita behåring på bakskenbenen saknas hos hanen.[6]

Ekologi redigera

Som det svenska trivialnamnet lysingbi antyder är arten specialiserad på att hämta pollen och växtolja till larverna från lysingsläktet i familjen ardisiaväxter, främst strandlysing och praktlysing.[6] Nektar kan den emellertid hämta från flera olika växtfamiljer som ärtväxter (käringtand), rosväxter (björnbär, blodrot och småborrar), dunörtsväxter (rosendunört), flockblommiga växter (björnloka), kransblommiga växter (myntor), korgblommiga växter (röllika, åkertistel, molkearter, klintarter och sommarfibbla), nejlikväxter (sprödarv) samt svaltingväxter (Gotlandssvalting).[7]. Lysingsläktet har inga nektargömmen; däremot producerar växten en olja, som bina också samlar.[6] Flygperioden sträcker sig från juni till augusti för hanar, juli till september för honor.[8] Lysingbiets habitat är påverkat av det faktum att strandlysingen är en fuktighetskrävande växt; det kan dock återfinnas i många olika naturtyper, som dammvallar, flodbankar, mossar samt även trädgårdar, parker och skogsbryn, under förutsättning att värdväxtens krav på fuktighet är uppfyllt.[1][8]

Fortplantning redigera

Boet grävs gärna i glesbevuxna, solbelysta slänter på sand eller sandblandad jord. Det består av en kort, diagonal huvudgång med två till tre sidogångar, som avslutas med en larvcell.[6] Cellerna kläs in med en vaxliknande substans.[7] Det förekommer att det kleptoparasitiska biet Epeoloides coecutiens snyltar på bona. Detta bi är ännu inte fast etablerat i Sverige, men väl i Finland, och har av svenska Artdatabanken fått det preliminära trivialnamnet "brokadbi".[6]

Utbredning redigera

Lysingbiet finns i Europa från Storbritannien i väster till Ryssland (Moskvatrakten) i öster, och från Iberiska halvön, Italien och Balkan i söder till Sverige och Finland i norr. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig; man framhåller dock att lysingväxternas nedgång till följd av utdikning och annat markutnyttjande är ett hot mot arten. I bland annat Storbritannien är arten rödlistad som sårbar ("VU").[1] Arten är dock klassificerad som livskraftig ("LC") i Sverige.[4]


Bildgalleri redigera

Kommentarer redigera

  1. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor redigera

  1. ^ [a b c] Michez, D. & Nieto, A. 2012 Macropis europaea . Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 september 2023.
  2. ^ Macropis europaea (Warncke, 1973)” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Macropis+europaea&guide=Macropis&flags=subgenus:. Läst 17 oktober 2013. 
  3. ^ [a b] Macropis europaea Warncke, 1973”. Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=753656#null. Läst 6 september 2023. 
  4. ^ [a b c] Amiet, F., Herrmann, M., Müller, A. & Neumeyer, R. (2007). Macropis europaea Warncke, 1973 | lysingbi”. Namn och släktskap. Artdatabanken. https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/103176/details?lang=sv. Läst 5 september 2023. 
  5. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (8 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/macropis+europaea/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ [a b c d e] Cederberg, B., Holmström, G., Hall, K. & Berg, A. (2022). ”Lysingbi Macropis europaea. Artinformation. Artdatabanken. https://artfakta.se/artinformation/taxa/macropis-europaea-103176/detaljer. Läst 5 september 2023. 
  7. ^ [a b] G R Else (Januari 2012). Macropis europaea (Warncke, 1973)” (på engelska). Bees Wasps & Ants Recording Society. https://bwars.com/bee/melittidae/macropis-europaea. Läst 5 september 2023. 
  8. ^ [a b] ”Schenkelbienen: Macropis europaea (på tyska). Tier und Natur. http://www.wildbienen.de/eb-meuro.htm. Läst 17 oktober 2013. 

Externa länkar redigera