Mörkö kyrka

kyrka i Södertälje kommun

Mörkö kyrka är en kyrkobyggnad belägen på Mörkö, söder om Södertälje i Södermanland. Kyrkan ingår i Hölö-Mörkö församling i Södertälje kontrakt, Strängnäs stift.

Mörkö kyrka
Kyrka
Mörkö kyrka och klockstapeln i Södermanlands odlingslandskap, påskhelgen 2017.
Mörkö kyrka och klockstapeln i Södermanlands odlingslandskap, påskhelgen 2017.
Land Sverige Sverige
Län Stockholms län
Trossamfund Svenska kyrkan
Stift Strängnäs stift
Församling Hölö-Mörkö församling
Plats 153 93 Mörkö
 - koordinater 58°59′56.04″N 17°39′48.16″Ö / 58.9989000°N 17.6633778°Ö / 58.9989000; 17.6633778
Bebyggelse‐
registret
21300000004822

Historia

redigera

Kyrkan fick sin nuvarande karaktär på 1780-talet och 1841. Dess äldsta partier härrör från medeltiden, dock är det okänt exakt när. Troligen var den från början en romansk kyrka med smalare kor. Senare, kanske omkring år 1300, förlängdes och breddades denna till en rektangulär salkyrka, med sakristia i norr och vapenhus i söder. Kanske har tegelvalven slagits redan under medeltiden.

År 1660 lät Ebba Grip på det närbelägna slottet Hörningsholm uppföra en sydlig korsarm. Norra korsarmen byggdes 1780, enligt uppgift som en utvidgning av sakristian. En ny liten sakristia påbyggdes öster om korsarmen. Byggherre var kyrkans patronus, Nils Bonde av Hörningsholms slott, och under golvet murades ett gravkor för ättens medlemmar. Samtidigt revs de gamla tegelvalven och ersattes av gipsade trätunnvalv. Vapenhuset revs, portalen igenmurades och huvudingången förlades till kyrkans västgavel. Ytterligare ett gravkor byggdes för ätten Bonde, det så kallade Bondeska gravkoret. Det förlades i den runda utbyggnaden från 1841 söder om södra korsarmen. Arkitektens namn är okänt.

Den eleganta orgelfasaden tillkom 1790, då kyrkan fick sin första orgel, bekostad av greve Nils Bonde på Hörningsholm och byggd av stockholmsorgelbyggaren Jonas Ekengren. I dag döljer fasaden ett modernt verk från 1974, levererat av Setterquist & Son Orgelbyggeri i Strängnäs.

Vid restaureringen 1933 byggdes orgelläktaren om och den slutna bänkinredningen tillkom. Även 1961 års restaurering utfördes pietetsfullt. Kyrkans tak är plåtklädda, både kyrkorummets sadeltak och gravkorens runda tak.

Interiör[1]

redigera

En dopfunt från 1200-talet som länge var försvunnen. Foten och skålens undre del påträffades 1912 i en trädgård i närheten av kyrkan. När västra kyrkogårdsmuren lagades 1933, fann man skålens övre del där, sönderslagen i flera stycken. 1934 restaurerades dock funten och återställdes i sitt ursprungliga skick.

  • Predikstolen härrör troligen från 1660-talet. Den har på stilistiska skäl tillskrivits Carl Hebel. Troligen satt predikstolen på södra sidan i västra korsarmen, men var därefter placerad på norra väggen vid västra korsarmen, där den satt till ombyggnaden 1797. Den ursprungliga målningen togs fram 1933 av konservator Alfred Nilsson under två lager övermålning.
  • Altartavlan som föreställer Kristi lidande i örtagården målades 1790 av ritmästaren vid Uppsala universitet Johan Ahlberg, den omges av kannelerade korintiska pilastrar i mörk guldbrons, och framför dess står två marmorstatyer av "Tron" och "Hoppet". Ovanför tavlan sitter en strålande sol av förgyllt trä, omgiven av målade änglahuvuden och avslutas uppåt av ett målat draperi. Nedanför tavlan sitter två ovala sköldar med ätterna Bondes och Flemings vapen, syftande på Nils Bonde och Anna Christina Fleming, som skänkte altarprydnaden i samban med kyrkans restaurering 1787–1788.
  • Nummertavlorna med ovala ramar i blått och guld är utförda 1793 av bildhuggaren Ernst Philip Thoman.

Klockor och klockstapel[1]

redigera

Nuvarande klockstapel uppfördes 1648 och antas ha ersatt en äldre klockstapel. Storklockan härrör troligen från början av 1500-atlet och är märkt med en mästare med signaturen W, troligen samma mästare som en omgjuten klocka i Brännkyrka kyrka. Den är också prydd med figurframställningar av de tolv apostlarna och en Sankt Göranfigur med en latinsk omskrift som anger att det är Sankt Göransgillet i Stockholms sigill. Varför klockan bär detta sigill är okänt. Runt övre delen finns en plattysk inskrift i gotiska minuskler "help ghot wes wi beginnen / dat id enem ghoden ende wynnen". Lillklockan har långa latiska inskrifter, som bland annat omtalar att klockan göts i Stockholm 1742 av Johan Fahlsten, medan Erik Thun var kyrkoherde i Mörkö, på bekostnad av Elsa Elisabet Banér på Hörningsholm.

Kyrksilver[1]

redigera

Kalk och patén är i förgyld silver, tillverkad av Carl Gustaf Björkman i Nyköping 1735–1745. En päronformig vinkanna på hög fot är tillverkad av guldsmeden Jacob Hallard i Stockholm 1812 och skänktes till kyrkan av greve Nils Bonde hos grevinnan Anna Christina Bonde, född Fleming. Oblatsaken i förgyllt silver och med filigranarbete på locket och sidorna har troligen ursprungligen varit ett profant nipperskrin. Det skänktes 1752 till kyrkan av greve Nils Bonde på Hörningsholm och hans hustru Magdalena Elisabeth von Dreyern. I samband med restaureringen 1933 skänktes från Hörningsholm en silverskål tillverkad 1729 av Petter Henning den yngre i Stockholm. Skålen är stämplat med ett alliansvapen som visar att den tidigare tillhört Nils Bonde och Anna Christina Fleming. Ett sockenbudstyg i förgyllt silver är enligt stämplarna tillverkat i Stockholm 1855. Själva kalken förefaller dock ursprungligen äldre, möjligen från 1600-talet. Bland kyrksilvret märks även en brudkrona av förgyllt silver med infattade stenar i olika färger. Den inköptes för kyrkans pengar år 1800.

Belysning[1]

redigera

Bland ljusredskapen märks två malmkronor, den östligaste har ett klot med inskriften: "OLAVS LVNDH / ANNO 1703". Olof Lund var befallningsman på Hörningsholm. Nästa ljuskrona åt väster med 16 ljusarmar i två kransar anges i en inventarieförteckning 1702 ha skänkts av trädgårdsmätaren vid Hörningsholm mäster Anton Günter Wulff 1691. Vidare äger kyrkan en trearmad malmstake från omkring 1600. På altaret står ett par franska barockstakar i trä som skänktes av grevinnan Ebba Bonde 1927.

Textilier[1]

redigera

1750 skänktes en mässhake, ett altarkläde, en dyna för altaret och en pung till kyrkan av Nils Bonde och Magdalena Elisabeth von Dreyern. Alla dessa föremål är bevarade utom dynan för altaret. En kalkduk finns i samma tyg, möjligen är den sydd av tyget från dynan. Tyget är ett franskt sidentyg med blomstermönster i guld och naturliga färger mot en himmelsblå botten. Färgerna på antependiet som setat uppsatt kring altarbordet är starkt blekta, men mässhaken är ännu väl bibehållen. Bland andra textilier märks ett antependium och en mässhake i svart sammet, besatta med silvergaloner. Föremålen är försedda med donatorernas - Nils Bonde och Anna Christina Flemings - initialer och årtalet 1812.

Gravminnen[1]

redigera

Huvuddelen av de mer märkta gravminnena härrör från ägare till Hörningsholm. Några undantag finns, bland annat gravstenen över häradsfogden i Nyköpings län Kristoffer Agrælus född 1634 och hans hustru Anna Johansdotter (1643–1672). En annan gravsten är avsedd för befallningmannen på Hörningsholm och Tullgarn Johan Michaelsson (1596–1676). En gravsten är avsedd för församlingens kyrkoherdar.

Främst bland minnesmärkena i kyrkan är monumentet över Mauritz Sture och Anna Horn af Åminne. det är utformat som en sarkofag, men de döda begravdes inte i den utan i Banérska gravvalvet under södra korsarmen. Materialet är brun, polerad kalksten. På den kraftiga sockeln står 16 kolonner, som skenbarligen bär upp krönlisten. Centralpartiet är dekorerat med målade reliefer, den västra kortsidan bär ätterna Stures och Horn af Åminnes vapen. Var och en av de båda långsidorna pryds av en vas och på sidorna om dem 16 anvapen för var och en av de begravda. Monumentet har uppförts kort efter Mauritz Stures, död, utrymme för lämpats för att infoga Anna Horns ålder och dödsår, men det har aldrig gjorts.

Bland minnesmärken från senare ägare till Hörningsholm märks ett huvudbanér av snidat och målat trä över överstelöjtnant Gustaf Carl Banér (1652–1697). Till detta huvudbanér hör två anträd med anorna på fädernet och mödernet. Ett två månader gammal son till överstelöjtnanten har hedrats med ett annat huvudbanér i samband med sin död 1684.

Manual I och II Pedal Koppel
Gemshorn 8’ Subbas 16’ I/P
Gedackt 8' II/P
Principal 4' II/I
Rörflöjt 4'
Hålflöjt 2'
Oktava 1'
Mixtur 4 chor
Dulcian 8'
Crescendosvällare

Källor

redigera
  1. ^ [a b c d e f] Mörkö kyrka - Sörmländska kyrkor 74, Erik Bohrn

Externa länkar

redigera