Ludolf von Alvensleben

	Ludolf von Alvensleben
	Ludolf von Alvensleben cirka år 1937.
Gruppenführer
Född	17 mars 1901; Halle an der Saale, Provinsen Sachsen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död	1 april 1970 (69 år); Santa Rosa de Calamuchita, Córdoba, Argentina
Begravningsplats	Córdoba, Argentina
Inträde	5 april 1934
Tjänstetid	1934–1945
Befäl	Volksdeutscher Selbstschutz
Utmärkelser	Krigsförtjänstkorset av första klassen med svärd

Ludolf-Hermann Emmanuel Georg Kurt Werner von Alvensleben, kallad "Bubi"^[1], född 17 mars 1901 i Halle an der Saale, död 1 april 1970 i Santa Rosa de Calamuchita, var en tysk SS-Gruppenführer och generallöjtnant i Waffen-SS och polisen. Han var 1938–1941 Heinrich Himmlers chefsadjutant. Efter Operation Barbarossa, Tysklands anfall mot Sovjetunionen i juni 1941, var von Alvensleben SS- och polischef i bland annat Tjernihiv, Simferopol och för Generalbezirk Taurien-Krim.

Ludolf von Alvensleben var kusin till Ludolf Jakob von Alvensleben och har emellanåt förväxlats med denne.

Biografi redigera

Ludolf von Alvensleben var son till generalmajor Ludolf von Alvensleben (1844–1912) och dennes hustru Antoinette Freiin von Ricou (1870–1950).^[2]

Polska lärare inför sin avrättning i "Dödens dal" i november 1939.

von Alvensleben blev ledamot av tyska riksdagen år 1933 och året därpå befälhavare för 46:e SS-regementet i Dresden. I november 1938 efterträdde han Karl Wolff som Heinrich Himmlers chefsadjutant. Kort efter Tysklands invasion av Polen den 1 september 1939 utsågs von Alvensleben till chef för Volksdeutscher Selbstschutz som organiserade massarkebuseringar i Reichsgau Danzig-Westpreußen.^[3] I samband med Aktion AB mördades tusentals polska judar och polacker i bland annat Dolina Śmierci ("Dödens dal") och Piaśnica. Den 5 oktober 1939 hade Volksdeutscher Selbstschutz mördat 4 247 polacker.^[4]^[5]

Efter andra världskriget redigera

Ludolf von Alvensleben i Bromberg år 1939.

von Alvensleben greps av brittiska trupper i april 1945 och internerades. I slutet av samma år rymde han från ett fångläger i Neuengamme och i början av år 1946 flydde han till Argentina tillsammans med sin familj.^[3] År 1952 erhöll von Alvensleben argentinskt medborgarskap och bodde först i Buenos Aires, innan han år 1956 flyttade norrut till den lilla staden Santa Rosa de Calamuchita. År 1964 utfärdade Münchens distriktsdomstol en arresteringsorder, men den kom att visa sig verkningslös. von Alvensleben avled i lungcancer i april 1970.^[3]^[6]

von Alvenslebens kusin Ludolf Jakob von Alvensleben (1899–1953) var Standartenführer och SS- und Polizeikommandeur (SS- och poliskommendör) i provinsen Friuli-Venezia Giulia.^[7]

Ludolf von Alvensleben var sedan 1924 gift med Melitta von Guaita (1905–1991). Paret hade två döttrar (födda 1925 och 1934) och två söner (födda 1942 och 1944).

Befordringshistorik redigera

Ludolf von Alvenslebens befordringshistorik^[2]

Fahnenjunker: 1918
SA-Standartenführer: juli 1931; inträde i SA 1929
SS-Anwärter: 5 april 1934
SS-Obersturmbannführer i SS: 5 april 1934; övergång från SA till SS 1934
Unteroffizier der Reserve: 26 juni 1935
Feldwebel der Reserve: 1936
SS-Standartenführer: 20 april 1936
SS-Oberführer: 30 januari 1937
Leutnant der Reserve: 1 oktober 1937
SS-Obersturmführer der Reserve der Waffen-SS: 25 april 1940
SS-Hauptsturmführer der Reserve der Waffen-SS: 23 maj 1940
SS-Brigadeführer: 7 september 1940 (med verkan från 1 augusti 1940)
Generalmajor der Polizei: 7 januari 1942 (med verkan från 1 januari 1942)
SS-Gruppenführer und Generalleutnant der Polizei: 9 november 1943
Generalleutnant der Waffen-SS: 1 juli 1944

Utmärkelser redigera

Ludolf von Alvenslebens utmärkelser^[2]

Järnkorset av andra klassen
Krigsförtjänstkorset av andra klassen med svärd: juni 1940
Krigsförtjänstkorset av första klassen med svärd: 3 februari 1943 (med effekt från 1 september 1942)
Krimskölden: 1 juni 1943
Östfrontsmedaljen
Anschlussmedaljen (Medaille zur Erinnerung an den 13. März 1938)
Sudetenlandmedaljen (Medaille zur Erinnerung an den 1. Oktober 1938)
Memellandmedaljen (Medaille zur Erinnerung an die Heimkehr des Memellandes)
Danzigkorset av första klassen: 26 november 1939
NSDAP:s partitecken i guld: 30 januari 1938
Traditions- und Gau-Abzeichen des Gaues Halle-Merseburg der NSDAP: 12 november 1933
NSDAP:s tjänsteutmärkelse i brons
NSDAP:s tjänsteutmärkelse i silver
Tyska riksidrottsutmärkelsen i silver: 1 december 1937
SA:s idrottsutmärkelse i brons
SA:s idrottsutmärkelse i silver
Tyska ryttarutmärkelsen i brons
SS Hederssvärd
SS-Ehrenring (Totenkopfring)
SS-Zivilabzeichen ( -Z.A. nummer 64 820)
Julleuchter der SS: 16 december 1935
Hedersärmvinkel (Ehrenwinkel für alte Kämpfer): februari 1934
Storofficer av Rumänska kronorden med svärd: juli 1943
Korståg mot kommunism (rumänsk medalj): 22 januari 1943
Officerskorset av Civilförtjänstorden (Bulgarien): 3 mars 1943

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ludolf von Alvensleben, 28 november 2012.

Noter redigera

^ Ecke, Bert. ”Ludolf-Hermann – BUBI – von Alvensleben” (på tyska). harz-saale.de. Arkiverad från originalet den 12 januari 2013. https://www.webcitation.org/6DcqyVq82?url=http://www.harz-saale.de/wordpress/ludolf-hermann-bubi-von-alvensleben/. Läst 12 januari 2013.
^ [a b c] Miller, Michael D. & Collins, Gareth. ”Alvensleben(-Schochwitz), Ludolf-Hermann Emmanuel Georg Kurt Werner von (“Bubi”)” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 16 januari 2013. https://www.webcitation.org/6Dimg0fI3?url=http://www.geocities.com/~orion47/ABResearchServices.html. Läst 16 januari 2013.
^ [a b c] Klee 2007, s. 14.
^ Browning & Matthäus 2004, s. 31.
^ Gerwarth 2011, s. 144.
^ Steinacher 2012, s. 50–52.
^ Miller, Michael D. & Collins, Gareth. ”SS-Standartenführer & Oberst der Polizei, Schutzpolizei, Gendarmerie, & Feuerschutzpolizei (A–D)” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 22 juli 2013. https://www.webcitation.org/6IJJCi9Oc?url=http://www.geocities.com/~orion47/SS-POLIZEI/SS-Staf_A-D.html. Läst 16 januari 2013.

Webbkällor redigera

Miller, Michael D. & Collins, Gareth. ”SS-Gruppenführer und Generalleutnant der Polizei (A–G)” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 12 januari 2013. https://www.webcitation.org/6DcsGSiPs?url=http://www.geocities.com/~orion47/SS-POLIZEI/SS-Gruf_A-G.html. Läst 12 januari 2013.

Tryckta källor redigera

Birn, Ruth Bettina (1986) (på tyska). Die höheren SS- und Polizeiführer: Himmlers Vertreter im Reich und in den besetzten Gebieten. Düsseldorf: Droste. ISBN 3-7700-0710-7
Browning, Christopher R.; Matthäus, Jürgen (2004) (på engelska). The Origins of the Final Solution: The Evolution of Nazi Jewish Policy, September 1939 - March 1942. London: Heinemann. ISBN 0-434-01227-0
Gerwarth, Robert (2011) (på engelska). Hitler's Hangman: The Life of Heydrich. New Haven, Connecticut: Yale University Press. ISBN 978-0-300-11575-8
Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
Longerich, Peter (2009). Heinrich Himmler: en biografi. Stockholm: Norstedts. ISBN 978-91-1-302379-3
Steinacher, Gerald (2012) (på engelska). Nazis on the Run: How Hitler's Henchmen Fled Justice. Oxford: Oxford University Press. ISBN 978-0-19-964245-8

Vidare läsning redigera

Gumkowski, Janusz; Kuczma, Rajmund (1967) (på polska). Zbrodnie hitlerowskie, Bydgoszcz 1939. Warszawa: Polonia
Heinemann, Isabel (2003) (på tyska). "Rasse, Siedlung, deutsches Blut": das Rasse- und Siedlungshauptamt der SS und die rassenpolitische Neuordnung Europas. Göttingen: Wallstein-Verlag. ISBN 3-89244-623-7
Lang, Jochen von (2013) (på engelska). Top Nazi: Karl Wolff: The Man Between Hitler and Himmler. New York: Enigma Books. ISBN 978-1-936274-52-9
Schenk, Dieter (2000) (på tyska). Hitlers Mann in Danzig: Albert Forster und die NS-Verbrechen in Danzig-Westpreussen. Bonn: Dietz Verlag. ISBN 3-8012-5029-6
Stangneth, Bettina (2014) (på engelska). Eichmann before Jerusalem: The Unexamined Life of a Mass Murderer. New York: Knopf. ISBN 978-0-307-95967-6
Witkowski, Antoni (1986) (på polska). Mordercy z Selbstschutzu. Warszawa: Wydawnictwo Akademii Obrony Narodowej. ISBN 83-11-07280-9

Externa länkar redigera

Wikimedia Commons har media som rör Ludolf von Alvensleben.
Bilder & media

[1] Ecke, Bert. ”Ludolf-Hermann – BUBI – von Alvensleben” (på tyska). harz-saale.de. Arkiverad från originalet den 12 januari 2013. https://www.webcitation.org/6DcqyVq82?url=http://www.harz-saale.de/wordpress/ludolf-hermann-bubi-von-alvensleben/. Läst 12 januari 2013.

[ABR-2] [a b c] Miller, Michael D. & Collins, Gareth. ”Alvensleben(-Schochwitz), Ludolf-Hermann Emmanuel Georg Kurt Werner von (“Bubi”)” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 16 januari 2013. https://www.webcitation.org/6Dimg0fI3?url=http://www.geocities.com/~orion47/ABResearchServices.html. Läst 16 januari 2013.

[Klee-3] [a b c] Klee 2007, s. 14.

[4] Browning & Matthäus 2004, s. 31.

[5] Gerwarth 2011, s. 144.

[6] Steinacher 2012, s. 50–52.

[7] Miller, Michael D. & Collins, Gareth. ”SS-Standartenführer & Oberst der Polizei, Schutzpolizei, Gendarmerie, & Feuerschutzpolizei (A–D)” (på engelska). Axis Biographical Research. Arkiverad från originalet den 22 juli 2013. https://www.webcitation.org/6IJJCi9Oc?url=http://www.geocities.com/~orion47/SS-POLIZEI/SS-Staf_A-D.html. Läst 16 januari 2013.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]