Wikipedia

Lista över ord med kort e i standardsvenska och i folkmål

svenska ord med fonemet kort /e/

Lista över ord med kort e i standardsvenska är en lista över ord och böjningsformer av ord som i standardsvenska uttalas eller har uttalats med en kort allofon av fonemet /e/, varvid uttalet skiljer sig från den korta allofonen av fonemet /ɛ/ (ä‑ljudet). Viktiga folkmålsord beskrivs i en särskild lista. Listan gäller främst varieteter av standardsvenska vars talare har olika vokalljud i minimala ordpar som sett–sätt. Kort e är ett ovanligt ljud som minskar i det standardsvenska talspråket, vilket är anledningen till att det ägnas en särskild artikel.

Språkhistorisk bakgrund redigera

Efter att svenskans tionde vokal försvann ur alla lokala varieteter av rikssvenska hade det svenska standardspråket ett symmetriskt vokalsystem med nio vokaler, och en lång och en kort variant av varje vokal. I äldre analyser har vokalerna beskrivits som 18 vokalfonem, nio långa och nio korta,[1][2] men nyare fonologiska analyser beskriver standardsvenskans vokaler som nio vokalfonem med en lång och en kort allofon av varje fonem[1].

Under 1900‑talet blev det märkbart att alltfler talare har ett sammanfall av kort /e/ och kort /ɛ/[3] (IPA‑symbolen ɛ står för ä‑ljud). Ljuden har inte mötts i mitten, utan kort /e/ har hos dessa talare försvunnit, och både sett och sätt uttalas som sätt. De flesta som talar standardsvenska idag (2021) kan alltså inte identifiera orden med gammalt kort /e/ genom att lyssna till sitt egen tal, utan är hänvisade till ordböcker och språkvetenskapliga böcker. Den informationen har sammanställts i listan nedan.

Stavningen av svenska ord med ⟨e⟩ eller ⟨ä⟩ ger ej säker vägledning till huruvida det ursprungliga uttalet var kort e‑ljud eller kort ä‑ljud. Många ord som stavas med ⟨e⟩ hade kort /ɛ/ (kort ä‑ljud) även i äldre standardsvenska, till exempel den, denna, fem, sekt.[4]

Lista[a] redigera

B redigera

Ord Anmärkning
bedd[3] Av be(dja); sammansättningar som nödbedd, ombedd.
beck[3][4]
beredd[3] Se redd.
beteckning[3] Se tecken.
bredd (substantiv)[4]
bredde, brett, bredd, bredda[4] Av verbet breda (bre).

E redigera

Ord Anmärkning
eld[3][4]
Emma[5]

H redigera

Ord Anmärkning
hem[4]
hemsk[4]
herde[3] Stundom i regionalt riksspråk i sydligaste Sverige;[3] vanligen med lång vokal.
hets,[3][4] hetsa[4]
hett[3][4] Av het.
hetta[3][4]

K redigera

Ord Anmärkning
knekt[4]
krets[4]

L redigera

Ord Anmärkning
lett[3][4] Av adjektivet led.
lett[3][4] Av verbet leda.
lämna Ofta ä‑ljud.[4]

O redigera

Ord Anmärkning
ombedd[3] Se be.

P redigera

Ord Anmärkning
Petter[3]

R redigera

Ord Anmärkning
redd[3] Av verbet reda.
redd[4] Ankringsplats
rem[4] Även ä‑ljud.[4]
remsa[4] Även ä‑ljud.[4]

S redigera

Ord Anmärkning
sedd[3][4] Av se; även sammansättningar som försedd.
sett[3][4] Av se
snedd (på snedden)[4]
snedda[4]
spett[4]
streck[4] Även ä‑ljud.

T redigera

Ord Anmärkning
tecken, teckna[3][4] Även avledningar som beteckning[3].
tenn[4] Ofta ä‑ljud.[4]

U redigera

Ord Anmärkning
upphetsad, upphetsning[3] Se hets.

V redigera

Ord Anmärkning
vecka[4]
vett[3][4]

Folkmålsord redigera

Ord Anmärkning
berke (björke, björkskog)[6]

Anmärkningar redigera

  1. ^ Listan är icke fullständig ännu.

Källor redigera

  1. ^ [a b] ”Tomas Riad, ”Svenskt fonologikompendium”, sidan 34. Stockholms universitet 1997.”. Arkiverad från originalet den 14 november 2014. https://web.archive.org/web/20141114093643/http://www.su.se/polopoly_fs/1.85723.1334922502!/menu/standard/file/Svenskt_Fonologikompendium.pdf. Läst 28 maj 2021. 
  2. ^ Bertil Malmberg: Svensk fonetik, upplaga 4:3. Sidorna 18 och 59. Malmö 1984.ISBN 91-40-01617-X
  3. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v] Bertil Malmberg: Svensk fonetik, upplaga 4:3. Sidan 61. Malmö 1984. ISBN 91-40-01617-X.
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z aa ab ac ad ae af] Svenska Akademiens ordbok. [1]
  5. ^ Belagt i Göteborgs lokala riksspråk. Bertil Björseth: Svenskt riksspråk i regionala skiftningar 2. Göteborgsspråket. Skrifter utgivna av Nämnden för svensk språkvård 19. Stockholm 1958. Sidan 6.
  6. ^ Julius Swenning, Folkmålet i Listers härad. Utgiven i Svenska landsmål och svenskt folkliv 1917–1936.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lista_över_ord_med_kort_e_i_standardsvenska_och_i_folkmål&oldid=52013501”