Levi Valdemar Sjöstrand, född 22 juli 1920 i Larsmo, död 16 november 1994 i Pedersöre,[1] var en finlandssvensk författare.

Sjöstrand var son till fiskaren Anders Sjöstrand och Selma Maria Bosund. I tidig ålder drabbades han av en muskelsjukdom och blev rullstolsburen.[1] Han genomgick NKI-skolans kurs i svenska 1943-1944 och arbetade som fiskredskapsarbetare fram till 1958 då han blev författare. Han skrev noveller, tidningsartiklar och radiokåserier. Han erhöll Längmanska kulturfondens pris 1966[2] och Norrländska litteratursällskapets jubileumsstipendiat 1978.[3]

Verk i urval redigera

  • Sjöstrand, Levi (1958). Arvet. Helsingfors: Schildt. Libris 883437 
  • Sjöstrand, Levi (1960). Oro. Helsingfors: Schildt. Libris 883444 
  • Sjöstrand, Levi (1965). Hård kust. Helsingfors: Schildt. Libris 883440 
  • Sjöstrand, Levi (1968). Brytningstid. Helsingfors: Schildt. Libris 883438 
  • Sjöstrand, Levi (1971). Kustbor. Helsingfors: Schildt. Libris 883443 
  • Sjöstrand, Levi (1973). Utlämnad: noveller. Helsingfors: Schildt. Libris 7844408. ISBN 951-50-0042-4 
  • Sjöstrand, Levi (1976). Nyårsafton: det här är en berättelse om två människor utan ansikten utan ålder där läsaren får forma deras yttre gestaltning i sin egen overklighetsvärld. Helsingfors: Schildt. Libris 7844462. ISBN 951-50-0124-2 

Referenser redigera

Noter redigera

Källor redigera