Leptomys ernstmayri
Leptomys ernstmayri[2] är en däggdjursart som beskrevs av Rümmler 1932. Leptomys ernstmayri ingår i släktet Leptomys och familjen råttdjur.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
| Leptomys ernstmayri Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Råttdjur Muridae |
| Släkte | Leptomys |
| Art | Leptomys ernstmayri |
| Vetenskapligt namn | |
| § Leptomys ernstmayri | |
| Auktor | Rümmler, 1932 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde för släktet Leptomys, Leptomys ernstmayri i blå | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende redigera
Vuxna exemplar har en kroppslängd (huvud och bål) av 124 till 156 mm, en svanslängd av 132 till 171 mm och en vikt av 48 till 70 g. Bakfötterna är 33 till 42 mm långa och öronen är 15 till 24 mm stora. Den korta och täta pälsen är på ovansidan gulbrun till orangebrun med gråa nyanser samt med glest fördelade hår som har svarta spetsar. Det finns en tydlig gräns till den krämfärgade till vita undersidan. Liksom andra släktmedlemmar har Leptomys ernstmayri en lång och smal nos samt långa morrhår. En mörkare ansiktsmask kring ögonen saknas. Jämförd med andra släktmedlemmar är arten medelstor och den har en lång svans i förhållande till andra kroppsdelar.[5]
Utbredning redigera
Denna gnagare förekommer i bergstrakter på östra Nya Guinea. Arten lever i regioner som ligger 1200 till 2800 meter över havet. Den vistas där i tropiska skogar. Några individer hittades i sitt underjordiska bo nära en bäck.[1]
Ekologi redigera
Honor har två spenar och därför antas att det maximala antalet ungar per kull är två. Två honor var dräktiga med var sin unge. I magsäcken av flera exemplar hittades rester av ryggradslösa djur samt av svampar. Några individer fångades med fällor som hade skalbaggar som bete.[5]
Källor redigera
- ^ [a b c] 2008 Leptomys ernstmayri Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Leptomys ernstmayri
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/leptomys+ernstmayri/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ [a b] Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2017). ”Leptomys ernstmayri”. Handbook of the Mammals of the World. "7 - Rodents II". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 688−689. ISBN 978-84-16728-04-6
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Leptomys ernstmayri.
Wikispecies har information om Leptomys ernstmayri.
