Blå örtlöpare (Lebia cyanocephala)[3] är en skalbaggsart som först beskrevs av Carl von Linné 1758. Blå örtlöpare ingår i släktet Lebia och familjen jordlöpare.[3]
| Blå örtlöpare Status i Sverige: Starkt hotad[1] Status i Finland: Nationellt utdöd[2] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Skalbaggar Coleoptera |
| Familj | Jordlöpare Carabidae |
| Släkte | Lebia |
| Art | Blå örtlöpare Lebia cyanocephala |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lebia cyanocephala | |
| Auktor | (Linnaeus, 1758) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Beskrivning
redigeraArten är bred för att vara en jordlöpare, med fyrkantiga täckvingar som har kraftigt blå eller blågrön metallglans. Mellankroppens halssköld är brandgul, även benen är brandgula fast med svarta knän. Arten är liten, med en kroppslängd på 5,5 till 8 mm.[4]
Ekologi
redigeraHabitatet utgörs av torra marker på sand- eller grusjord samt alvarområden med riklig örtväxtlighet. De vuxna skalbaggarna förekommer under vår/försommar och höst på olika träd och buskar, samt växter från familjerna korgblommiga växter som (molkearter, tistlar, piggtistlar, röllika och hökfibblor) samt johannesörtsväxter (johannesörter). Skalbaggarna gömmer sig ofta tillsammans under olika föremål på marken, som stenar och liknande.[4]
Larverna är parasiter på puppor av bladbaggar. De fullbildade skalbaggarna övervintrar som fullvuxna.[4]
Utbredning
redigeraUtbredningsområdet omfattar södra Nordeuropa, Västeuropa österut till den autonoma regionen Xinjiang i nordvästra Kina. Arten finns också i Nordafrika.[4]
I Sverige finns arten endast på Öland och Gotland. Den har gått kraftigt tillbaka, och är rödlistad som starkt hotad ("EN"). Tidigare fanns den, om än inte särskilt vanlig, från Skåne till Uppland och Västmanland (med undantag för sydsvenska höglandet), men den försvann därifrån kring 1970. Orsakerna till artens tillbakagång är habitatförlust till följd av igenväxning av de torra gräsmarker på vilka den lever. Konstgödsling kan också vara en möjlig anledning.[1]
I Finland är arten numera klassificerad som nationellt utdöd ("RE"). Den fanns tidigare i sydväst, från Åland till Helsingforstrakten, norrut till landskapet Egentliga Tavastland. Senaste observationen gjordes 1954 i landskapet Egentliga Finland.[2]
Bildgalleri
redigera
Källor
redigera- ^ [a b] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Blå örtlöpare Lebia cyanocephala”. Naturvård. Artdatabanken. https://artfakta.se/naturvard/taxon/lebia-cyanocephala-101183. Läst 2 mars 2023.
- ^ [a b] Juho Paukkunen (2019). ”Lebia cyanocephala”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.189263. Läst 2 mars 2023.
- ^ [a b] Ljungberg, H., Andrén, B., Ehnström, B., Wikars, L.-O. et al. (2020). ”Lebia cyanocephala | blå örtlöpare”. Namn och släktskap. Artdatabanken. Arkiverad från originalet den 3 mars 2023. https://web.archive.org/web/20230303062510/https://namnochslaktskap.artfakta.se/taxa/101183/details?lang=sv. Läst 2 mars 2023.
- ^ [a b c d] Cederberg, B., Hagman, A., Johansson, N., Stenmark, M. et al. (2020). ”Blå örtlöpare Lebia cyanocephala”. Artbestämning. Artdatabanken. https://artfakta.se/artbestamning/taxon/101183. Läst 2 mars 2023.
Externa länkar
redigera
Wikimedia Commons har media som rör Lebia cyanocephala.
Wikispecies har information om Lebia cyanocephala.
