Öppna huvudmenyn
Lauris Norstad, juli 1945.

Lauris Norstad, född den 24 mars 1907 i Minneapolis, Minnesota, död den 12 september 1988 i Tucson, Arizona, var en amerikansk general.

Innehåll

BiografiRedigera

Norstad utexaminerades från United States Military Academy 12 juni 1930 och blev fänrik i kavalleriet. I september 1930 började han Primary Flying School vid March Field i Kalifornien, utexaminerades från Advanced Flying School och överfördes till Air Corps i juni 1931. Han placerades vid Schofield Barracks, Hawaii, i januari 1932 där han tilldelades till 18:e Pursuit Group, och fick befälet över denna i juli 1933. I mars 1936 utsågs han adjutant för 9th Bomb Group där. Efter genomgång av "korta kursen" den Air Corps Tactical School vid Maxwell Field, Alabama, i september 1939, återvände han tre månader senare till Mitchel Field som ansvarigt befäl för 9th Bomb Group Navigation School.

Förflyttad till Langley Field, Virginia, i juli 1940 blev Norstad adjutant 25th Bomb Group, och i november utsågs han till biträdande underrättelsechef vid General Headquarters Air Force där. I februari 1942 utsågs han till ledamot i en rådgivande grupp vid arméflygvapnen kommando i Washington, DC.

Andra världskrigetRedigera

I augusti 1942 blev Norstad biträdande stabschef i tolfte flygvapnet och förflyttades till England till stöd för Operation Husky, och till Algeriet i oktober 1942.

I februari 1943 blev han befordrad till brigadgeneral och övertog uppgiften som biträdande stabschef för operationer av Northwest African Air Force. I december 1943 utnämndes han till chef för de Allierades flygoperationer i Medelhavsområdet.

Norstad återgick till Washington, DC i augusti 1944 där han var biträdande chef för Air Personal vid arméflygstaben med uppgift som stabschef i 20:e flygvapnet och i februari 1946 fortsatte han som chef för Divisionen för operativ planering vid krigsdepartementet i Washington, DC.

Den 1 oktober 1947 efter uppdelningen av krigsdepartementet i departementen för armén och flygvapnet utsågs Norstad till vice stabschef för verksamhet inom flygvapnet.

I oktober 1950 blev han överbefälhavare för US Air Force i Europa med högkvarter i Wiesbaden, Tyskland och sedan chef för Nato-flygvapnet 1951-56. Han fortsatte som Natos överbefälhavare i Europa 1956-63 och arbetade då, dock utan framgång, för att göra Nato till den fjärde kärnvapenmakten. Han övergick 1963 till civil verksamhet.

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Externa länkarRedigera