Lasioglossum illinoense är en biart som först beskrevs av Robertson 1892. Den ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[2][3] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[2] Arten finns i östra Nordamerika.[1]

Lasioglossum illinoense
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljVägbin
Halictidae
SläkteSmalbin
Lasioglossum
UndersläkteDialictus[1]
ArtLasioglossum illinoense
Vetenskapligt namn
§ Lasioglossum illinoense
Auktor(Robertson, 1892)
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning

redigera

Det speciellt hos honan vida huvudet och mellankroppen är ljusblåa eller gröna. Clypeus[a] är svartbrun på den övre halvan hos honan, gul hos hanen. Den undre är brun hos båda könen. Labrum[a] och käkarnas spetsar är alltid gula hos hanen, och ibland hos honan. Antennerna är mörkbruna, undersidan på de yttre delarna rödbruna hos honan, klargula hos hanen. Benen är bruna med orangegula fötter på de fyra bakre benen. Vingarna är halvgenomskinliga med blekt gulbruna ribbor och vingfästen. Tergiterna och sterniterna[b] på bakkroppen är rödbruna med genomskinligt gulbruna bakkanter. Behåringen är vitaktig och tämligen gles; hanen kan dock ha något kraftigare behåring i ansiktet under ögonen. Som de flesta smalbin är arten liten; honan har en kroppslängd på 4 till drygt 5 mm och en framvingelängd på drygt 3 till nästan 4 mm; motsvarande mått hos hanen är drygt 4 till nästan 5 mm för kroppslängden och drygt 3 mm för framvingelängden.[1]

Utbredning

redigera

Arten finns i östra Nordamerika från Nova Scotia i sydöstra Kanada till Mississippi och Georgia i USA[1]. Österut når den till Kansas och Texas[4]. Arten är sällsynt i Kanada, men mera vanlig i östra USA[1].

Ekologi

redigera

Arten är polylektisk, den flyger till blommande växter från många olika familjer, som korgblommiga växter, ärtväxter, flockblommiga växter, rosväxter, oleanderväxter, kransblommiga växter, malvaväxter, brakvedsväxter, videväxter, sumakväxter, järneksväxter, kaprisväxter, lagerväxter, vallmoväxter, grobladsväxter, portlakväxter och ranunkelväxter.[1]

Som de flesta arter i undersläktet (Dialictus) är Lasioglossum illinoense social, och bygger bo i jorden.[5]

Kommentarer

redigera
  1. ^ [a b] Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen (hos alla arter) 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

redigera
  1. ^ [a b c d e f] Jason Gibbs (2010). ”Revision of the metallic species of Lasioglossum (Dialictus) in Canada (Hymenoptera, Halictidae, Halictini).” (på engelska) (PDF, 44,5 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 2591: sid. 149–153. ISSN 1175-5334. https://www.researchgate.net/profile/Jason_Gibbs2/publication/259621404_Revision_of_the_metallic_Lasioglossum_Dialictus_of_Canada_Hymenoptera_Halictidae_Halictini/links/54ee2d9d0cf2e55866f23092/Revision-of-the-metallic-Lasioglossum-Dialictus-of-Canada-Hymenoptera-Halictidae-Halictini.pdf. Läst 20 januari 2021. 
  2. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2019 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/search/all/key/lasioglossum+illinoense/match/1. Läst 4 februari 2021. 
  3. ^ Lasioglossum illinoense (Robertson, 1892)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=758593#null. Läst 7 februari 2021. 
  4. ^ Jason Gibbs (2011). ”Revision of the metallic Lasioglossum (Dialictus) of eastern North America (Hymenoptera: Halictidae: Halictini.)” (på engelska) (PDF, 34,0 MB). Zootaxa (Auckland, Nya Zeeland: Magnolia Press) 3073: sid. 119. ISSN 1175-5334. http://www.mapress.com/zootaxa/2011/f/zt03073p216.pdf. Läst 20 januari 2021. 
  5. ^ Rebecca Tonietto, Jeremie Fant, John Ascher, Katherine Ellis och Daniel Larkin (2 augusti 2011). ”A comparison of bee communities of Chicago green roofs, parks and prairies” (på engelska). Landscape and Urban Planning 103 (2011): sid. 7. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0169204611002350. Läst 7 februari 2021.  [inloggning kan krävas]

Externa länkar

redigera