Öppna huvudmenyn

Lars Högberg, född den 24 december 1936[1], död den 28 augusti 2019,[2] var en svensk fysiker, ingenjör och 1989–1999 generaldirektör för Statens kärnkraftinspektion[1].

Högberg blev filosofie licentiat i plasmafysik vid Uppsala Universitet 1961 och efter en tid som forskare och lärare vid fysiska institutionen arbetade han 1965–1980 vid Försvarets forskningsanstalt, FOA. Jämsides fick han flera uppdrag som sekreterare i statliga utredningar. Bland annat var han huvudsekreterare i Energi- och miljökommittén 1976[3] och i Reaktorsäkerhetsutredningen 1979[4]. 1980 blev han anställd vid SKI, Statens kärnkraftinspektion, där han sedan var generaldirektör under perioden 1989–1999.

Högberg hade många internationella uppdrag inom kärnkraftssäkerhetsområdet, bland annat som ledamot av INSAG - IAEA International Nuclear Safety Advisory Group[5], president för första granskningsmötet[6] 1999 för den internationella konventionen om kärnsäkerhet (Convention on Nuclear Safety) och ordförande i styrelsen för OECD Nuclear Energy Agency. 2001 ledde han granskningen av kärnsäkerhet i de dåvarande kandidatländerna i Central- och Östeuropa inför EU:s utvidgning[7] - den granskning som till exempel ledde fram till att äldre ryska reaktorer i Litauen (Ignalina) och Bulgarien (Kozluduy) stängdes före eller i anslutning till inträde i EU. Högberg medverkade också vid utveckling av lagar och säkerhetsföreskrifter när Förenade Arabemiraten under 00-talet påbörjade arbetet att skaffa kärnkraft.[8]

Han invaldes i Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien 1991.

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b] Vem är det : Svensk biografisk handbok (1997). 1997. sid. 529. http://runeberg.org/vemardet/1997/0529.html 
  2. ^ Dödsannons Lars Högberg”. Dagens Nyheter. 8 september 2019. https://dagens.dn.se/#pages/245424/2/41. 
  3. ^ Energi Hälsa Miljö - Betänkande av energi- och miljökommittén, SOU 1977:67. "SOU 1977:67". Regeringen, Jordbruksdepartementet. September 1977. http://weburn.kb.se/metadata/807/SOU_7258807.htm 
  4. ^ Säker kärnkraft? Betänkande av Reaktorsäkerhetsutredningen, SOU 1979:86. "SOU 1979:86". Regeringen, Industridepartementet. 1979. http://weburn.kb.se/metadata/910/SOU_7259910.htm 
  5. ^ INSAG-9, Potential Exposure in Nuclear Safety. IAEA - INSAG. 1995. sid. 27. http://www-pub.iaea.org/MTCD/publications/PDF/Pub992e_web.pdf 
  6. ^ ”Convention on Nuclear Safety - First Review Meeting of Contracting Parties, 12-23 April 1999”. IAEA - International Atomic Energy Agency. https://www.iaea.org/newscenter/news/convention-nuclear-safety-0. Läst 23 oktober 2017. 
  7. ^ Report on Nuclear Safety in the Context of Enlargement, Council of the European Union document 9181/01. "9181/01". Council of the European Union. 2001. http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-9181-2001-INIT/en/pdf. Läst 25 oktober 2017 
  8. ^ Lennart Carlsson, Kerstin Dahlgren, Monika Eiborn, Lars Ekecrantz, Anders Jörle, Judith Melin, Lars-Gunnar Larsson, Erna Laerum, Christer Viktorsson (11 september 2019). ”Till minne: Lars Högberg”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/familj/till-minne-lars-hogberg/. 

Externa länkarRedigera


Företrädare:
Olof Hörmander
Generaldirektör för Statens Kärnkraftinspektion
19891999
Efterträdare:
Judith Melin