Lars Erik Zachrisson

svensk ingenjör

Lars Erik Zachrisson, född 6 februari 1919 i Västerås, död 12 juli 1980, var en svensk ingenjör, försvarsforskare och tillämpad matematiker.[1]

Zachrisson tog studentexamen 1937, blev filosofie kandidat vid Uppsala universitet 1939, tog civilingenjörsexamen i teknisk fysik från Kungliga Tekniska högskolan 1945, blev teknologie licentiat 1955 på avhandlingen On the Energy Levels of a Generalized Pendulum Equation och med Göran Borg som handledare.[2] Han blev docent i reglerteknik vid KTH 1959.

Han var 1:e assistent vid KTH:s institution för hållfasthetslära 1944-1946, var anställd vid Arméförvaltningen 1946-1947 och därefter vid Försvarets forskningsanstalt (FOA) 1947-1957. Han var verksam vid avdelningen FOA 2 där han arbetade med robotstyrning, och var därefter chef för kontoret för systemfunktioner vid Saab i Linköping 1957-1963, där han var fortsatt verksam med robotfrågor.[3] Han var därefter verksam vid institutionen för optimeringslära och systemteori vid KTH från 1963 och samtidigt verksam vid FOA. Från 1969 till 1980 var han professor i optimeringslära och systemteori vid KTH, och efterträddes på professuren av sin tidigare doktorand Anders Lindquist.[4]

Tillsammans med bland andra Germund Dahlquist startade han Institutet för tillämpad matematik.[3]

KällorRedigera

  1. ^ Zachrisson, Lars Erik i Vem är Vem?: Götaland utom Skåne, Halland, Blekinge (andra upplagan, 1965)
  2. ^ The Mathematics Genealogy Project: Lars Erik Zachrisson
  3. ^ [a b] Tidig flygradar: Transkript av ett vittnesseminarium vid Tekniska museet i Stockholm den 15 april 2008 Arkiverad 27 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ KTH: En kort historik över professorer vid Institutionen för Matematik, läst 1 maj 2010