Lantgreve var en furstetitel inom det forna Tysk-romerska riket.

Den heraldiska kronan för en lantgreve.

Under medeltiden var lantgreven en greve som, förutom att vara greve inom sitt grevskap intog en hertigs roll inom ett angränsande område. Lantgrevar förekom särskilt i Franken kring övre Rhendalen. Den mest kända lantgreveätten var Ludovingerna i Thüringen 1130-1247, vars värdighet tillföll huset Wettin, men titeln lantgreve och arvegodsen furstehuset Hessen, vilken sedan kom att bära titeln.

KällorRedigera