Kustlösa utvecklingsländer[1][2] (ibland förkortat LLDC efter engelskans Land-Locked Developing Countries) är utvecklingsländer utan tillgång tillgång till havet. De saknar kustremsa och ligger så avsides från världsmarknaden och har så höga transportkostnader att de hämmas i sin utveckling på grund av detta. Ofta är det länder som till stor del består av bergstrakter.
FN-klassade LLDC redigera
Det finns 31 länder som Förenta Nationerna har klassat som Landlocked developing countries.[3]
- Afghanistan
- Armenien
- Azerbajdzjan
- Bhutan
- Bolivia
- Botswana
- Burkina Faso
- Burundi
- Centralafrikanska republiken
- Etiopien
- Kazakstan
- Kirgizistan
- Laos
- Lesotho
- Malawi
- Mali
- Moldavien
- Mongoliet
- Nepal
- Niger
- Nordmakedonien
- Paraguay
- Rwanda
- Swaziland
- Tadzjikistan
- Tchad
- Turkmenistan
- Uganda
- Uzbekistan
- Zambia
- Zimbabwe
Se även redigera
Referenser redigera
- ^ ”Mål 9”. Svenska FN-förbundet. Arkiverad från originalet den 18 december 2018. https://web.archive.org/web/20181218054612/https://fn.se/vi-gor/utveckling-och-fattigdomsbekampning/agenda-2030/mal-9/. Läst 17 december 2018.
- ^ ”ITC 2017-2021”. Openaid.se. Arkiverad från originalet den 18 december 2018. https://web.archive.org/web/20181218054553/https://openaid.se/sv/activity/SE-0-SE-6-6105035902-GGG-25010/. Läst 17 december 2018.
- ^ ”UN-OHRLLS: Country Profiles”. Arkiverad från originalet den 3 april 2014. https://web.archive.org/web/20140403103558/http://unohrlls.org/about-lldcs/country-profiles/. Läst 7 april 2014.