Den här artikeln handlar om skeppstypen långskepp. För vikingaskepp i allmänhet, se Vikingatidens skepp. För långskepp inom kyrkobyggnad, se Romanska kyrkobyggnader.

Långskepp, även kallat drakskepp (fornnordiska: dreki), var en typ av vikingaskepp som primärt avsågs som stridsfartyg. De var enmastade, mycket långsmala fartyg med höga stävar och var byggda enligt klinktekniken. De karaktäriseras av sina sidoroder, råsegel och vid stridssammanhang, löstagbara snidade drakhuvud och svans i för och akter, samt sköldar längs relingen. Förutom segel var de även försedda med flera roddarbänkar för att effektivt kunna förse skeppet med drivkraft från åror, med eller utan segel.

Profil av ett klassisk långskepp.
Modeller från Vikingeskibsmuseet i Roskilde. Bilden visar ett långskepp (t.v) tillsammans med den för handel bättre lämpade knarren (t.h).

Denna förenklade bild har kompletterats av arkeologiska fynd som ger en mer nyanserad bild av mycket skickligt byggda fartyg, vilka bidragit mycket till sjöfartens utveckling. Skeppen var öppna och odäckade. Långskeppens era var från 700-talet till 1200-talet. Det verkar att ha funnits också en annan typ av krigsskepp, snäcka. Ett av de mer berömda långskeppen kallades enligt sagorna Ormen Långe.

De viktigaste fynden av vikingaskepp är Osebergs- och Gokstadsskeppet, hittade i norska gravhögar, och de fem fartyg som hittades i Roskildefjorden på 1960-talet. Ett av de sistnämnda var ett långskepp och en rekonstruktion av det sjösattes hösten 2004 för att sommaren 2007 segla till Irland (se Havhingsten fra Glendalough).

Sedan länge har det varit känt att vikingaskeppen var sjödugliga och välseglande. Havhingsten bekräftar att man gott kan kryssa med ett långskepp.[a] Också med revat segel var seglingsegenskaperna goda. Att kryssa i hög sjö är ändå långsamt och påfrestande för både skepp och besättning, varför man hellre väntar på lämplig vind.

Välbevarat vikingaskepp.

Långskeppen har en stor besättning i förhållande till hur mycket last de kan bära: på Havhingsten räknade man med att kunna föra mat och vatten för ungefär fem dagar, alltför litet för långa resor över öppet hav. Utrymmet för folk utöver den egentliga besättningen är också mycket begränsat.

Kommentarer redigera

  1. ^ Ett missförstånd gällande seglens form ledde till att man tidigare underskattade kryssningsegenskaperna.

Se även redigera

Externa länkar redigera