Kvinnlig kopulatorisk vokalisering

ljud hos djurhonor under parningen

Kvinnlig kopulatorisk vokalisering, även kallad kvinnligt samlagsläte eller parningsvokalisering, produceras av honor hos primater (inklusive kvinnor hos arten människa) och honor hos icke-primater. Dessa läten inträffar vanligen under parningen/samlaget och är därför relaterade till sexuell aktivitet.[1] Lätena som inträffar före samlaget/parningen, i syfte att locka en partner, är däremot kända som parningsläte.

Hos primater observeras parningsvokaliseringen i regel mot slutet av parningen,[2] men det finns avsevärda variationer mellan olika arter vad gäller dess inträdande, frekvens och form. Inom vetenskapen är det allmänt accepterat att den kopulatoriska vokaliseringen tjänar ett evolutionärt syfte.[3] Det anses att den fungerar som en anpassningsmässig lösning på problem som honor är utsatta för, inklusive barnamord, men även som ett medel för att erhålla spermier av hög kvalitet.[2]

Hos icke-primater förekommer normalt parningsläten före själva parningen, som medel för att attrahera hanar. De fungerar som lockrop, varierar i frekvens (14 Hz[4] till 70 000 Hz[5]) och funktion. En av huvudanledningarna till kvinnlig vokalisering är förekomsten av partnervaktande hos hanar.[6] Omvänt kan dessa lockrop också användas för att dra till sig högt rankade partner som kan hjälpa till att förhindra parning med den ursprungliga partnern.[7] Detta görs för att trigga igång ett naturligt urval.

Hos arten människa är samlagsläten kopplade till sexuell njutning eller tillfredsställelse och orgasm,[8] och därför uppträder den under själva samlaget som ett uttryck för sexuellt välmående. Vokaliseringar kan användas medvetet av kvinnor, i syfte att öka självkänslan hos deras sexualpartner och förorsaka en snabbare ejakulation.[9]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 30 juni 2023.

Noter redigera

  1. ^ Thornhill, R.; Gangestad, S. W. (2008). The Evolutionary Biology of Human Female Sexuality. Oxford University Press. ISBN 9780195340983. https://books.google.com/books?id=oIE8DwAAQBAJ&q=vocalizations+OR+%22copulation+calls%22 
  2. ^ [a b] Pradhan, Gauri; Engelhardt, Antje; van Schaik, Carel; Maestripieri, Dario (januari 2006). ”The evolution of female copulation calls in primates: a review and a new model”. ""59"". s. 333–343. doi:10.1007/s00265-005-0075-y. http://researchonline.ljmu.ac.uk/3210/3/Pradhan%20et%20al..pdf. 
  3. ^ Dixson, A. (2013). Primate Sexuality: Comparative Studies of the Prosimians, Monkeys, Apes, and Humans. Oxford: UOP. ISBN 9780199544646. https://books.google.com/books?id=Z9N_BokMAMkC&q=vocalization 
  4. ^ Poole, J. H.; Payne, K.; Langbauer Jr, W. R.; Moss, C. J. (1988). ”The social contexts of some very low frequency calls of African elephants”. ""22"". s. 385–392. doi:10.1007/bf00294975. 
  5. ^ White, N. R.; Prasad, M.; Barfield, R. J.; Nyby, J. G. (1998). ”40-and 70-kHz vocalizations of mice (Mus musculus) during copulation”. ""63"". s. 467–473. doi:10.1016/s0031-9384(97)00484-8. 
  6. ^ Poole, J. (1989). ”Mate guarding, reproductive success and female choice in African elephants”. ""37"". s. 842–849. doi:10.1016/0003-3472(89)90068-7. 
  7. ^ Løvlie, H.; Zidar, J.; Berneheim, C. (2014). ”A cry for help: Female distress calling during copulation is context dependent”. ""92"". s. 151–157. doi:10.1016/j.anbehav.2014.04.002. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-106499. 
  8. ^ Christopher Ryan and Cacilda Jetha, Sex at Dawn (Harper Perennial, 2011), pp. 255-57.
  9. ^ Brewer, Gayle; Hendrie, Colin A. (2011). ”Evidence to Suggest that Copulatory Vocalizations in Women Are Not a Reflexive Consequence of Orgasm”. ""40"". s. 559–64. doi:10.1007/s10508-010-9632-1. http://clok.uclan.ac.uk/1171/1/1171_brewer_Vocalization_acceptedversion.pdf. 

Allmänna källor redigera