Kväveoxider

Förening av syre och kväve

Kväveoxider är föreningar av syre och kväve eller en blandning av sådana föreningar:

Inom atmosfärkemi, luftföroreningar och besläktade områden avser kväveoxider NOx (NO och NO2).[1][2]

Bara de tre förstnämnda kan isoleras vid rumstemperatur. N2O3, N2O4 och N2O5 sönderfaller snabbt vid rumstemperatur. NO3, N4O, och N(NO2)3 är mycket reaktiva.

N2O är stabil och tämligen icke-reaktiv i rumstemperatur, medan NO och NO2 är rätt reaktiva men rätt stabila när de isolerats.

Innehåll

IllustrationerRedigera

NOxRedigera

NOx är ett samlingsnamn för de oxider av kväve som uppstår vid förbränning vid höga temperaturer, särskilt i förbränningsmotorer. Främst uppstår kvävemonoxid (NO), som oxideras i luft till kvävedioxid (NO2). Kvävedioxid reagerar sedan med vattenmolekyler (H2O) i luften och bildar salpetersyra (HNO3).

Kväveoxiders inverkan på ozonskiktetRedigera

Det bildas naturligt kväveoxider på jordytan genom mikrobiologiska processer och uppe i atmosfären genom kosmisk strålning som till exempel röntgenstrålning. Men också flygplan, konstgödning och kärnvapenexplosioner skapar kväveoxider som verkar skadande på ozonskiktet. Samtidigt bidrar kväveoxider till att ozon bildas.[3]

KällorRedigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nitrogen oxide, 26 augusti 2012.
  1. ^ United States Clean Air Act, 42 U.S.C. § 7602
  2. ^ Seinfeld, John H.; Pandis, Spyros N. (1997), Atmospheric Chemistry and Physics: From Air Pollution to Climate Change, Wiley-Interscience, ISBN 0-471-17816-0 
  3. ^ Titel: Naturen i fokus / sid:63 / Förlag: Focus, Esselte Focus Uppslagsböcker AB, Stockholm 1984, / Huvudredaktör: Professor Kai Curry-Lindahl / ISBN 91-20-04974-9

Se ävenRedigera