Kusttobis
Kusttobis (Ammodytes tobiatus, Linné 1758) är en mindre, långsmal fiskart som tillhör familjen tobisfiskar.
| Kusttobis | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Abborrartade fiskar Perciformes |
| Underordning | Fjärsinglika fiskar Trachinoidei |
| Familj | Tobisfiskar Ammodytidae |
| Släkte | Ammodytes |
| Art | Kusttobis A. tobiatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Ammodytes tobiatus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Utseende
redigeraKusttobis är en långsmal, silverglänsande fisk med tydligt underbett. Överkäken kan dock förlängas till en strut, som används vid näringssök. Ryggen är blå- till grönaktig.[1] Ryggfenan är mycket lång, medan den saknar bukfenor. Den är mycket lik havstobisen, men skiljs från denna på att bukfjällen sitter i jämna rader. Kusttobisen kan bli upp till 20 cm lång.[2]
Vanor
redigeraKusttobisen är en stimfisk, som under näringssöket uppträder pelagiskt på djup mellan 1 och 25 m. Hela stimmet kan emellertid gräva ner sig i havsbottnen och gömma sig där i flera timmar. Den lever på zooplankton, fiskyngel och mindre kräftdjur.[2] Själv är kusttobisen viktig föda för andra fiskarter, såsom havsöring och torsk. Det förekommer även att den tas av havsfågel[1].
Fisken övervintrar i en form av dvala, nergrävd i bottenmaterialet på 20 till 50 meters djup.[3]
Kusttobisen blir åtminstone 7 år gammal.[4]
Fortplantning
redigeraDet finns två skilda stammar som leker på våren respektive hösten. Trots vissa anatomiska skillnader räknas de emellertid inte som underarter.[4] För leken föredrar den sandbotten, där honan kan lägga upptill 15 000 klibbiga ägg. De nykläckta ynglen är pelagiska.[2]
Utbredning
redigeraArten förekommer från Biscayabukten norrut till Brittiska öarna, Island, längs Norges kust till Vita havet och via Nordsjön till södra Östersjön.[2]
Andra namn
redigeraPå svenska kallas kusttobis även blå tobis (blåtobis), gröning, sandål eller tobis.[1]
Se även
redigera- Tobisgrissla, en fågel.
Referenser
redigera- ^ [a b c] Curry-Lindahl, Kai (1985). Våra fiskar : havs- och sötvattensfiskar i Norden och övriga Europa. Stockholm: Norstedt. sid. 461-462. ISBN 91-1-844202-1
- ^ [a b c d] Nielsen, Lars; Svedberg, Ulf (2006). Våra fiskar. Stockholm: Prisma. sid. 197. ISBN 91-518-4572-5
- ^ Muus, Bernt J; Nielsen, Jørgen G; Svedberg, Ulf (1999). Havsfisk och fiske i Nordeuropa. Stockholm: Prisma. sid. 216. ISBN 91-518-3505-3
- ^ [a b] ”Ammodytes tobiatus: Small sandeel” (på engelska). Fishbase. http://www.fishbase.org/Summary/SpeciesSummary.php?id=38. Läst 8 maj 2009.