Kungariket Norge (1814)

kortlivad monarki i Nordeuropa 1814

Kungariket Norge (norska: Kongeriget Norge) återuppstod som stat i Norden den 17 maj 1814. Det efterträdde Danmark-Norge och ingick 4 november 1814 i personalunion med Kungariket Sverige.

Kungariket Norge
Kongeriget Norge (Norska)

1814
Flagga Vapen
Valspråk: Kungligt: Gud og fædrelandet
("Gud och fosterlandet")
Eidsvollseden: Enige og troe, indtil Dovre falder
("Enighet och tro till Dovrefjället faller")
Nationalsång: 'Norges Skaal'
Huvudstad Christiania
Största stad Bergen
Språk danska
norska
Samiska
Religion protestantisk kristendom
Statsskick konstitutionell monarki
Bildades 1814


Upphörde 1814


Folkmängd 885 000[1] (1814)
Valuta Norsk riksdaler

Historia

redigera

Under 1814 utsattes Danmark-Norge för blockad av Storbritannien efter Kanonbåtskriget. Från 1808 blockerade britterna alla hamnarna i Norge, och spänningen steg. Från 1809 växte sig självständighetsrörelsen stark. 1812 och 1813 rådde hungersnöd i Norge.

Källor

redigera
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 12 oktober 2012.

Fotnoter

redigera

Externa länkar

redigera
Norges historia
 
Denna artikel är en del av en serie
Tidsaxel
Högmedeltiden (1035–1388)
Kalmarunionen (1388–1536)
Danmark-Norge (1536–1814)
Kungariket Norge (1814) (1814)
Svensk-norska unionen (1814–1905)
Unionsupplösningen (1905)
1905–1939 (1905–1939)
Andra världskriget (1939–1945)
Efterkrigstiden (1945–)