Krysotil, eller vit asbest, är den vanligast förekommande formen av asbest och har stått för ca 95 % av all användning av asbest. Krysotil förekommer i tre polytyper: klinokrysotil, ortokrysotil och parakrysotil vilka har något olika gitterparametrar. Krysotil är ett fyllosilikat.

Krysotil
Chrysotile.jpg
Krysotil serpentin från Arizona.
KategoriSilikatmineral
GruppSerpentingruppen
Kemisk formelMg3(Si2O5)(OH)4 (ideal)
FärgGrå till grön
KristallstrukturMonoklint (klinokrysotil) eller
ortorombiskt (orto- och parakrysotil)
BrottFibröst
Hårdhet (Mohs)2,5 - 3
GlansSilkesglans; vaxartad
Ljusbrytning1,545-1,569; 1,553-1,571
Dubbelbrytning0,008 (max)
DispersionRelativt svag
TransparensGenomskinlig
StreckfärgVit
Densitet2,53
LöslighetOlöslig i vatten, fibrer bryts ned i utspädd syra
TyplokalZłoty Stock, Polen

EgenskaperRedigera

Mineralet är en vackert silkesglänsande, fintrådig variant av serpentin, som ofta bildar ådror i vanlig serpentin. Dess färg är vitaktig (leukotil) till olivgrön och det är lätt att bearbeta till en mjuk, ullig massa. Mineralet är uppbyggt av Mg(OH)2-skikt och Si2O52- -skikt som inte matchar varandra helt med följd att dubbelskiktet rullar ihop och bildar mikroskopiska rör.[1] Vit upphettning omvandlas krysotil först, och smälter vid 1550oC

FörekomstRedigera

Större mängder av krysotil har utvunnits i bland annat Italien, Ryssland, Kanada och Zimbabwe.

AnvändningRedigera

Inkluderat i gruppen av asbestmaterial har krysotil använts som isoleringsmaterial inom såväl process- som byggindustrin, samt för tillverkning av brandskyddsmaterial och eldfasta textilier.

På grund av dessa ämnens cancerframkallande egenskaper är de numera klassade som miljöfarligt material med strikta bestämmelser för dess hantering.

KällorRedigera

Meyers varulexikon, Forum, 1952

NoterRedigera

  1. ^ Gunnar Hägg, Allmän och oorganisk kemi, Almqvist & Wiksell 1963, avsnitt23-3h sid 572


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Externa länkarRedigera