Kragfnittertrast

asiatisk fågelart

Kragfnittertrast[2] (Pterorhinus pectoralis) är en fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]

Kragfnittertrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Garrulax pectoralis - Kaeng Krachan.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläktePterorhinus
men se text
ArtKragfnittertrast
P. pectoralis
Vetenskapligt namn
§ Pterorhinus pectoralis
Auktor(Gould, 1836)
Synonymer
  • Garrulax pectoralis
  • Ianthocincla pectoralis
  • Större halsbandsfnittertrast
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Kragfnittertrasten är en stor (26,5–34,5 cm) brun och vit fnittertrast med ett svartaktigt halsband från örontäckarna och tvärs över bröstet.Den är ytligt sett lik den ej närbesläktade halsbandsfnittertrasten (Garrulax moniliger – kragfnittertrasten kallades tidigare större halsbandsfnittertrast och moniliger för mindre halsbandsfnittertrast), men är större samt har svarta (ej olivbruna) handpennetäckare, bredare halsband, ljus (ej svartaktig) tygel och en fullständig svart kant under örontäckarna. Strupen är enhetligt beige, ej med ett tvåfärgat utseende, och benen är mer skiffergrå än bruna.[4]

LätenRedigera

Bland de olika sångtyperna hörs en upprepad och klar, något fallande och borttynande ramsa.[5]

Utbredning och systematikRedigera

Kragfnittertrast delas in i sju underarter med följande utbredning:[6]

Underarterna melanotis och pingi inkluderas ofta i nominatformen.[3]

SläktestillhörighetRedigera

Kragfnittertrast placeras traditionellt i det stora fnittertrastsläktet Garrulax,[1] men den taxonomiska auktoriteten Clements et al lyfte ut den och ett antal andra arter till släktet Ianthocincla efter DNA-studier.[6][7] Senare studier visar dock att Garrulax i begränsad mening består av tre utvecklingslinjer som skildes åt för mellan sju och nio miljoner år sedan, varav Ianthocincla är en.[8]även inom Ianthocincla. Författarna till studien rekommenderar därför att släktet delas upp ytterligare, på så sätt att kragfnittertrast med släktingar lyfts ut till det egna släktet Pterorhinus. Tongivande International Ornithological Congress har följt dessa rekommendationer, vilket även görs här.

LevnadssättRedigera

Kragfnittertrasten hittas i städsegrön lövskog och blandskog, men även i ungskog, plantage och bambusnår. Den ses upp till 1830 meters höjd, ibland 2000 meter. Födan består av insekter och frukt. Den ses ofta i stora flockar med upp till 25 fåglar, ofta tillsammans med vittofsad fnittertrast, halsbandsfnittertrast, vanlig grönskata och större vimpeldrongo. Arten är stannfågel.[5]

HäckningRedigera

Fågeln häckar mellan februari och augusti. Den stora men grunda boskålen av död bambu, mossa, kvistar och löv placeras från marken och sex meter upp i en buske, ett litet träd, i bambu eller ibland i gräs. Däri lägger den tre till sju ägg. rödvingad skatgök har noterats boparasitera på fågeln.[5]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanligen frekvent förekommande, dock ovanlig i Nepal.[5]

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Garrulax pectoralis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi :  10.14344/IOC.ML.9.1.
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ [a b c d] del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
  6. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  7. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  8. ^ Cibois, A.; Gelang, M.; Alström, P.; Pasquet, E.; Fjeldså, J.; Ericson, P.G.P.; Olsson, U. (2018). ”Comprehensive phylogeny of the laughingthrushes and allies (Aves, Leiothrichidae) and a proposal for a revised taxonomy”. Zoologica Scripta 47 (4): sid. 428-440. doi:10.1111/zsc.12296. 

Externa länkarRedigera