Ett ords konnotation är mängden av alla de föremål som ordet syftar på. Motsatsen, denotationen, är dess betydelse eller dess abstrakta definition. Konnotationen till ordet ficklampa är alla objekt som kan kallas ficklampor, denotationen är en lampa som är så liten att den ryms i en ficka.

Konnotation är synonymt med begreppet extension eller begreppsomfång; denotation är synonymt med intension (begreppsinnehåll). Distinktionen ska inte utan vidare jämställas med Freges begreppspar referens (Bedeutung) och mening (Sinn).

Inom logik och filosofisk semantik har begreppen använts sedan John Stuart Mill.

Inom normalprosan kan ordet användas i betydelsen betydelse, bibetydelse, innebörd:

Skall gå att registrera runtom i världen. Positiv konnotation för företaget och hjälp att fylla varumärkesbygget med innehåll.
Inte ens i Mästersångarna i Nürnberg, vars antisemitiska konnotationer under ytans komiska anslag under senare år för övrigt dissekerats i detalj av forskare.

I en vidare bemärkelse har denotation/konnotation använts i betydelsen bokstavlig eller ursprunglig betydelse resp. kulturell, symbolisk, överförd betydelse:

Ta till exempel James Bond. Ur en denotativ synvinkel är han hjälten i ett antal populära agentromaner och agentfilmer. Men konnotationerna kring James Bond omfattar sådant som sexism, rasism, egendomliga föreställningar om det engelska, Bonds personliga idiosynkrasier, brittiska säkerhetstjänsten, kalla kriget, föreställningar om amerikaner och ryssar etcetera.[1]

EtymologiRedigera

Efter engelskan connote, av medeltidslatinets connotare (=ange tillsammans med), av latinets cum (=med) + notare (=förse med märke).

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  • Filosofilexikonet, red. Poul Lübcke, Forum, 1988
  • Prismas främmande ord, Prisma, 1987
  • Språkbankens konkordanser

NoterRedigera