Kolahalvön

halvö i nordvästra Ryssland

Kolahalvön (ryska: Кольский полуостров, Kolskij poluostrov; kildinsamiska: Куэлнэгк нёаррк, Kuelnegk njoarrk) är en halvö i nordvästra Ryssland, belägen mellan Barents hav och Vita havet. Halvöns yta är ungefär 100 000 kvadratkilometer. Den största staden på halvön är Murmansk, belägen på dess nordkust. Halvön ingår administrativt i Murmansk oblast.

Lokaliseringskarta över Kolahalvön i Barents hav.
Ryska Murmansk oblast på Kolahalvön
Vy över staden Kandalaksja.

Geografi och naturRedigera

Halvöns nordkust är brant och hög, medan södra kusten är platt. I västra delen av halvön finns två bergskedjor, Chibinybergen och Lovozerotundran. I mitten av halvön ligger flodområdet Kejvyij. Halvöns västra gräns går ungefär från Kolabukten i Barents hav, genom sjöarna Imandra och Kola, längsmed floden Niva och till Kandalaksjabukten i Vita havet.

Eftersom den senaste istiden tog bort det översta sedimentet jord, är Kolahalvön mycket rik på olika malmer och mineraler, exempelvis apatit, aluminium, järnmalm, glimmer, råkeramik och titanmalm, tillsammans med vissa ovanligare metaller. Världens djupaste borrade hål (SG-3) finns också på Kolahalvön, nära den norska gränsen.

Halvön har många älvar och forsar. De viktigaste är Ponoj, Varzuga, Teriberka, Voronja och Iokanga. De viktigaste sjöarna är Imandra, Umbozero och Lovozero. Älvarna på halvön är en viktig boplats för atlantlaxen, som återvänder från Grönland och Färöarna för att leka i färskvatten. På grund av detta har ett nöjesfiskande utvecklats, med ett antal hyddor och skjul utspridda över området. Under sommarmånaderna fylls de av sportfiskare. Charlovka, Rynda, E. Litza och Zolotaja är även de viktiga älvar, framförallt inom sportfisket då det kommer folk ifrån hela världen för att fiska i dessa unika atlantlaxälvar. Älvarna är istäckta under vintern.

KlimatRedigera

Kolahalvön upplever trots sitt nordliga läge ett relativt milt klimat, tack vare varma atlantiska strömmar. Medeltemperaturen i januari är omkring –10 °C och i juli +10 °C. Halvön täcks av tajga i syd och tundra i norr.

Befolkning och sysselsättningRedigera

Samerna räknas som urfolket i området som är del av Sápmi. Som resultat av tvångsförflyttningar under kommuniståren bor de flesta kolasamer i byn Lovozero idag. Renskötsel är inte längre en ren samisk näring på kolahalvön.

Traditionellt bor också kareler och pomorer på kolahalvön och sedan 1800-talet bosatte sig Isjma-komier och nentser i området.

Efter att staden Kola, den uråldriga boplats som gett halvön sitt namn, minskat i betydelse är den viktigaste staden och hamnen på halvön Murmansk. Under sovjettiden fanns ett stort ubåtsrederi i staden, och den näraliggande Severomorsk är fortfarande bas för Rysslands norra flotta. Andra större städer är bland annat Apatity och Kandalaksja.

MiljöproblemRedigera

Apatitindustrin och den militära produktionen av främst fartyg har skadat Kolahalvöns ekologi. Utbränt kärnbränsle från omkring 250 militära reaktorer är fortfarande radioaktivt och riskerar att kontaminera halvön.

En av de värst drabbade platserna är viken Andreeva (Andreyeva Guba). Här dumpade Norra flottan stora mängder radioaktivt avfall under Kalla kriget och fram till 90-talet.[1] Mycket av det högaktiva avfallet ligger helt öppet och oskyddat i containrar och utgör ett mycket stort miljö- och hälsoproblem. Platsen är en av de mest förorenade i hela världen.[2][3]

ReferenserRedigera

  1. ^ Washington Post om Andreeva Bay
  2. ^ GlobalSecurity.com om Andreeva Bay
  3. ^ Environmental Problems in North-West Russia, Alexey V. Yablokov

Externa länkarRedigera