Knut Algot Håkanson, född 4 november 1887 i Kinna, död 13 december 1929 i Göteborg, var en svensk tonsättare.

Knut Håkanson föddes i Sjuhäradsbygden. Hans fars farmor var dotter till den innovative Sven Erikson som en gång på 1830-talet hade startat Sveriges första mekaniska väveri i Rydboholm. Knut Håkansons far avled tidigt i en njursjukdom, ett öde som så småningom också skulle drabba sonen. Änkan flyttade till Stockholm tillsammans med sin son. År 1916 sökte sig Knut Håkanson tillbaka till Sjuhäradsbygden och bosatte sig i det anrika Rydboholm strax utanför Borås. Han var gift 1921–1927 med Omon Richter. De hade två barn. Efter skilsmässan gifte hustrun om sig med hans kollega Ture Rangström.

Verksamhet

redigera

Knut Håkanson studerade i Uppsala och Dresden. En kort period var han verksam som fri tonsättare i Stockholm. I Borås var han bland annat dirigent vid Borås Orkesterförening. Han grundade även Borås Musikinstitut där han undervisade i musikteori. Han var också musikanmälare i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Vid sidan av en samtida svensk och ännu blomstrande nationalromantik inom körmusiken sökte sig Håkanson tillbaka till närmast för-klassicistiska mönster i Fyra madrigaler (1929). Där gav han några konstfärdigt robusta stycken ur 1600-talets svenska barocklyrik en effektivt arkaisk musikstil.[1]

Verk (urval)

redigera

Inspelningar

redigera

Josef Erikssons arkiv

redigera

I tonsättarkollegan Josef Erikssons arkiv i Uppsala universitetsbibliotek finns en bevarad korrespondens med Knut Håkanson åren 1913-1929. Där finns även ett manus författat av Josef Eriksson med titeln "Knut Håkanson", liksom sparade "pressuttalanden om komponisten Knut Håkanson" från 1925. Två tryck om Josef Eriksson författade av Knut Håkanson återfinns också i detta arkiv.[4]

Artiklar

redigera
  • Josef Eriksson, en svensk sångkomponist - och hans utveckling [5]
  • Svenska sångkompositörer [6]

Referenser

redigera

Litteratur

redigera
  • Per-Anders Löthman: Knut Håkanson: kompositionsförteckning, en musikvetenskaplig AB-uppsats vid Göteborgs universitet, Musikvetenskapliga institutionen, 1994, 40 s.
  • Per-Anders Löthman: Knut Håkanson: äkta svensk tonsättare i vadmal (Tidskriften Västgötaspelmannen, utgiven av Västergötlands spelmansförbund, Borås, 1994, s 6-8) ISSN 1400-8025
  • Robert Robertsson: Knut Håkanson: folkmusik och polyfoni (Tidskriften Västgötaspelmannen, utgiven av Västergötlands spelmansförbund, Borås, 1994, s 8-10) ISSN 1400-8025
  • Robert Robertsson: Knut Håkanson :1887-1929: svensk folkmusik och polyfoni, en musikvetenskaplig uppsats vid Stockholms universitet, Musikvetenskapliga institutionen, 1995, 9 s.

Fotnoter

redigera
  1. ^ Anders Edling i en genomgång av Uppsala akademiska kammarkörs a cappella-repertoar (1997) PDF Chandos Records
  2. ^ Information om CD:n Souvenirer från Västsverige.
  3. ^ Information om Lustwijns Wijsa. Classical Archives
  4. ^ Tonsättarkollegan Josef Erikssons arkiv. PDF Arkiverad 22 november 2012 hämtat från the Wayback Machine. Uppsala universitetsbibliotek år 2010.
  5. ^ Musik-Tidskrift för Tonekunst (1920), särtryck i Josef Erikssons arkiv.
  6. ^ I tidskriften Ares (1922), också om Josef Eriksson.

Källor

redigera

Vidare läsning

redigera

Externa länkar

redigera