En klinometer (från grekiskans κλίνειν, klinein, "luta", "böja nedåt", och μέτρον, metron, "mått"), inklinometer eller på svenska lutningsmätare, är ett instrument för att mäta lutningsvinkeln mot horisontalplanet.[1][2]

En enkel klinometer - en gradskiva med ett lodsnöre. Genom att syfta genom röret kan man bestämma vinkeln mot horisontalplanet till det man ser.

Klinometrar kan utformas på olika sätt beroende på användningsområde - de kan exempelvis vara försedda med ett syftningsverktyg för att mäta vinkeln längs en synlinje, eller med en rät "linjal" för att mäta lutningen hos ett underlag. Principen används också för exempelvis krängningsmätare hos rörliga farkoster som flygplan och fartyg. Hos fartyg används klinometrar också för att se till att lasten fördelas så att skeppet ligger rätt i vattnet och inte får slagsida eller blir framtunget/baktungt.

Många kompasser har en inbyggd klinometer med vars hjälp man kan mäta lutningar.[3]

För registrering av ändringar i lodlinjens riktning används instrumentet klinograf.[4]

En klinometer skall inte blandas samman med en inklinationsnål som är en kompassnål upphängd i magnetfältets meridianplan och som används för att bestämma jordmagnetfältets vertikala komponent.[5][6][7]

Referenser och noter

redigera
  1. ^ Klinometer i SAOB.
  2. ^ Klinometer - inklinometer på Skogen.se.
  3. ^ Hur kompasser fungerarSilva AB.
  4. ^ Bra Böckers lexikon, 1977
  5. ^ Inklinationsnål i Svensk ordbok.
  6. ^ Inklination 2 i SAOB.
  7. ^ Inklinationsnål i Nationalencyklopedin.
  8. ^ Man kan då vrida kompasshuset så att dess pil sammanfaller med klinometerpilen och sedan läsea av (man får då lutningen mot lodlinjen) eller använda sig av gradindelningen i kompasshuset (på kompasshusets vänstersida på bilden).

Se även

redigera