Klart utrotningshotade språk
Språket lärs inte längre som modersmål av barn i hemmet. De yngsta talarna är alltså av föräldragenerationen. I detta skede kan föräldrar fortfarande prata sitt språk till sina barn, men deras barn svarar vanligtvis inte på språket
| Typer av språk efter användning |
|---|
Klart utrotningshotade språk (engelska: definitely endangered) är de språk som riskerar att dö ut. Det är en underkategori till utrotningshotade språk.[1]
Definitionen för statusen klart utrotningshotade språk är att "Språket lärs inte längre som modersmål av barn i hemmet. De yngsta talarna är alltså av föräldragenerationen. I detta skede kan föräldrar fortfarande prata sitt språk till sina barn, men deras barn svarar vanligtvis inte på språket".[a][2] Till de klart utrotningshotade språken hör till exempel romani med 3 500 000 talare och Oyrat med 280 000 talare.[3]
År 2009 var Indien det land i världen med flest klart utrotningshotade språk, dessa uppgick till 62 stycken. Näst flest hade Kina med 49 språk i samma kategori.[4]
Referenser redigera
Anmärkningar redigera
- ^ "The language is no longer learned as a mother tongue by children at home. The youngest speakers are thus from the parents' generation. At this stage, parents can still speak their language to their children, but their children usually do not respond to the language"
Noter redigera
- ^ UNO (20 februari 2009). ”UNESCO:s uppdaterade atlas presenterar utrotningshotade språk”. Förenta Nationerna. https://unric.org/sv/unescos-uppdaterade-atlas-presenterar-utrotningshotade-sprak/. Läst 4 april 2023.
- ^ (på engelska) Atlas of the world's languages in danger. Unesco. 2010. sid. 11–12. ISBN 978-92-3-104095-5. https://unesdoc.unesco.org/ark:/48223/pf0000187026. Läst 4 april 2023
- ^ Evans, Lisa (15 april 2011). ”Endangered languages: the full list” (på engelska). the Guardian. http://www.theguardian.com/news/datablog/2011/apr/15/language-extinct-endangered. Läst 5 april 2023.
- ^ SENGUPTA, PAPIA (2009). ”Endangered Languages: Some Concerns”. Economic and Political Weekly 44 (32): sid. 17–19. ISSN 0012-9976. https://www.jstor.org/stable/25663414. Läst 7 april 2023.