Öppna huvudmenyn

Kira Muratova

ukrainsk filmregissör

Kira Muratova, född Korotkova den 5 november 1934 i Soroca i dåvarande Rumänien (i nuvarande Moldavien), död 6 juni 2018 i Odessa i Ukraina,[1] var en ukrainsk (tidigare sovjetisk) filmregissör som räknas till en av de främsta bland ryskspråkiga regissörer. Hon var under senare delen av sitt liv ukrainsk medborgare.

Kira Muratova
Kira Muratova.
Kira Muratova.
FöddKira Korotkova
5 november 1934
Soroca, Rumänien (i nuvarande Moldavien)
Död6 juni 2018 (83 år)
Odessa, Ukraina
År som aktiv1962–2018
MakeAlexander Muratov
(1955–1964)
Betydande verkKorta möten (1967),
Ett långt avsked (1971
Asteniskt Syndrom (1990)
Tjechovs motiv (2002)
IMDb SFDb

Innehåll

Liv och verkRedigera

Muratova föddes i norra delen av Rumänien i vad som då kallades Bessarabien och som efter 1941 blev Moldaviska SSR, en rådsrepublik i Sovjetunionen. Hennes rumänska mor och ryska far var båda hängivna kommunister. Fadern arkebuserades av nazisterna under andra världskriget och modern, som var gynekolog, blev efter 1945 hög partifunktionär i Rumänien. Muratova växte upp i Bukarest och Moskva och levde större delen av sitt vuxna liv i Odessa och var från 1991 ukrainsk medborgare.

Muratova började sina studier vid Filmhögskolan i Moskva, VGIK, 1952. Efter examen blev hon och hennes man, även han filmare, inbjudna att arbeta vid Filmstudion i Odessa som genomgick en förnyelse tack vare Chrusjtjovs ”töväder” efter Stalins död.

Hennes två första långfilmer Korta möten (1967) och Ett långt avsked (1971) påminner om den franska nya vågen - känslostarka berättelser ur vardagen inspelade i befintliga miljöer genomförda med improviserat kameraarbete och experimentell klippning. Filmerna ansågs av myndigheterna alltför personliga i stilen och elitistiska. De lades på hyllan och plockades fram först under perestrojkan vid 1980-talets mitt. Filmerna fick då ett mycket positivt mottagande, även utomlands.

Muratova fick dock göra fler filmer och hon utvecklade sin personliga stil i mer grotesk riktning och med ett mer fragmentariskt berättande.

Asteniskt Syndrom från 1990 är en brutal och tvingande film om sovjetmänniskan vid 1980-talets slut. ”I cannot think of another film that so rigorously and truthfully reflected Soviet life during perestroik” skrev den ryske filmkritikern Ruslan Janumyan 2010.[2] Filmen fick Silverbjörnen i Berlin 1990 och det ryska Nikapriset för bästa film 1991.

Tre ryska berättelser (1997) är som titeln antyder tre berättelser, alla om mord. Filmen är på en gång cynisk och empatisk och liksom Muroatova tidigare filmer lämnas ingen oberörd. Den vann priset som årets bästa film i Ukraina.

Tjechovs motiv (2002) baseras på Tjechovs pjäs Tatiana Repina och novellen Besvärliga människor. Muratova fick det Ryska Regissörförbundets utmärkelse för filmen.

Kira Muratovas sista film, Evig hemkomst, premiärvisades vid Roms filmfestival 2012 och deltog i Göteborg Film Festival 2013.

Filmografi (urval)Redigera

  • 1967 Korta möten (Короткие встречи)
  • 1971 Ett långt avsked (Долгие проводы)
  • 1979 Att lära känna världen bättre (Познавая белый свет)
  • 1989 Asteniskt Syndrom (Астенический синдром)
  • 1994 Passioner (Увлеченья)
  • 1997 Tre ryska berättelser (Три истории)
  • 2002 Tjechovs motiv (Чеховские мотивы)
  • 2009 Melodi för ett positiv (Мелодия для шарманки)
  • 2012 Evig hemkomst (Вечное возвращение)

KällorRedigera

  1. ^ Умерла Кира Муратова (ryska)
  2. ^ Artikel av Ruslan Janumyan. Arkiverad 28 oktober 2010 hämtat från the Wayback Machine.

Externa länkarRedigera